I feel good!

feelgood

Jag bestämde mig i våras för att skriva klart min vuxenroman under sommaren. Manuset har varit iväg på proffsläsning och jag har fått goda råd och hejarop på vägen. Äntligen känner jag att jag kan färdigställa min text! Berättelsen har funnits till i flera år i olika stadier. Vilken process detta har varit! Inte kunde jag ha föreställt mig hur många vändor denna text skulle ta. Och om det finns en framtid för manuset, så lär det bli många fler varv framöver.

Jag har nu också fått tips på hur jag kan förbättra mina första kapitel och jag har även fått ett råd att ändra relationen mellan två bröder. Ett råd jag redan hade fått av en god skrivarvän för länge sedan …  Jag har till och med fått tips på hur jag skulle kunna skriva en uppföljare eller två till min historia. Det vore nåt det!

I höst ska jag alltså vara så klar med texten att manuset ska fara iväg till förlagen. Nu är det sagt. Bara att få det gjort också.

Vilka förlag skulle du föreslå för en nutida feelgoodroman?

feelgood

Vikten av en röst

ljudböcker ljudbok lyssna böcker läsning

Jag har precis avslutat lyssningen av Felicia Welanders debut Kanske imorgon, utgiven av Bladh by Bladh, 2015. Jag har läst mig till att det finns ytterligare två till att njuta av. För njutit har jag. Dels av bokens närvaro, dels av Alexandra Rapaports unika röst. Till saken hör att jag letat ett tag bland ljudboksrösterna och inte funnit någon mig värdig. Så förbaskat viktigt är det att historien får rätt röst. Tyvärr har detta fenomen bidragit till att jag ratat flera intressanta titlar som fanns med i min läsa/lyssnalista. ljudböcker ljudbok lyssna böcker läsning

Boken var lättlyssnad och språket fint och flytande. Stark närvaro av de två kvinnorna, så olika som personer och ändå så oväntat starka band som knyts dem emellan. Liv och död, sida vid sida, precis som det är för oss alla. Min upplevelse är att vi inte pratar så mycket om döden. Den är tabubelagd och sparas ofta undan tills den knackar på dörren. Vi är experter att blunda för den, låtsas som att den inte finns. Konstigt egentligen, eftersom den är det enda vi kan vara helt och fullt säkra på kommer en dag.

Den bok jag läser med ögonen just nu är Playground av paret Lars Kepler. En svart, dystopisk känsla, fullspäckad med action. Jag blir nästan andfådd när jag läser. Så pass att jag jag funderar på att inte läsa den precis när jag ska sova. Den är ingen sänglektyr, direkt.
I boken är döden i allra högsta grad närvarande, eftersom huvudpersonen söker den, alltmedan en kamp för överlevnad håller henne kvar. Mycket kontradiktoriskt. En spännande tanke(?) om vad dödsriket egentligen är och vad som väntar oss där. Spännande, suggestiv och annorlunda.

Vad läser du?

Sommaren är kort – det mesta jobbas bort

anna helgesson författare

Eller det kanske inte riktigt stämmer. Men den här veckan är det fullt upp! Skrivtid – precis vad jag har just nu. Alltså, jag har semester från lärararbetet och jobbar därför massor med mitt författarskap den här veckan.

Senaste nytt:

  1. Jag har gått igenom mitt vuxenmanus (feelgood, kommer ni ihåg?) och rättat till korrfel som samtidigt har hjälpt mig in i historien efter ett långt uppehåll. Nästa steg (och nästa) är duktigt antecknat i mitt block. Spännande!
  2. Jag har fått ett intresserat förlag som ska återkomma nästa vecka angående min mysrysare för mellanåldern. More to come (hoppas jag).
  3. Illustratören är klar för jul-boken som beräknas komma i oktober-ish. Jag lovar att skriva ett inlägg endast om detta projekt framöver.
  4. Jag har fått feedback på min lilla historia från skrivkursen (hemligt som det ska vara innan jag vet något mer). Känns spännande och framförallt – nytt.
  5. Jag har fått ytterligare förfrågningar angående författarbesök till hösten. I nuläget är redan fem måndagar klara. Känns roligt att ha det att se fram emot också.

Jag säger som Simon i boken Hundlängtan och utomjordingar: ”Sommarlov smakar gott”. I mitt fall: Sommar – Semester – Skrivtid – Sovmornar – Suveränt skönt

 

 

Turen att ha levt ett tag

Historiens vingslag. Ibland kan jag höra dem, någon gång endast som en försiktig viskning från ett droppande regn, någon gång som ett minnesvärt vrål ur djupet av ett mörkt hål.

Idag kom ett urvrål från 1900-talet till mig vid köksbordet. Idag ville sonen prata kärleksbesvär. Jag fick berätta hur det var för mig då. Vilka känslor som krigade i min tonårskropp, vilka tankar som kom och gick och som fortfarande gör sig påminda. Särskilt när en annan tonårskropp anno 2018 vrålar samma saker som jag gjorde då.

Att få vara den som sitter lugnt i båten, den som berättar hur livet kan te sig, vilka mänskliga drag som odödligt visar sig igen och igen. Kunna ge av sig själv, försöka föda hopp och samtidigt försiktigt döda skam.

Jag har turen att ha levt ett tag. Jag har varit där. Pulsen har slagit hårt mot revbenen, hjärtat har darrat outtröttligt, oro och sorg har kantat nyfikenhet och sorglöshet. Alla känslorna på en och samma gång.

Tack för att jag har möjligheten att bara få finnas, parallellt med ännu ett tonårsuniversum.

I denna ljuva sommartid

Det är baske mig inte klokt. Först går jag och längtar ihjäl mig efter våren som jag anser vara sen i år, och sedan svischar den förbi och säger knappt hej, och har med sig värsta sommaren i släptåg.

Jag har badat mer denna månad än de senaste tre åren sammanlagt. Jag vill inte klaga, men det är så varmt i klassrummen på jobbet. Vi badar i svett och huvudvärken ligger hela tiden på lut. Ingen siesta här inte. Samma tempo som vanligt. Men det går inte riktigt. Hjärnan lägger av strax innan lunch. Sedan går allt på ren vilja och rutin. Jäklar vad jag längtar till semestern!

I helgen var jag på skrivkurs på Öland, min paradisö. Skrivande människor, fantastisk miljö, skapande och nya möten. Himmelskt på så många plan. Dagarna flöt samman och allt hände i en bubbla utan att den vanliga världen hälsade på. Jag hoppas att jag hittar fler kurser som jag kan gå framöver och fylla på kreativiteten med. Det behövs! Jag är nu fylld och skulle behöva minst två veckor att bara skriva av mig, både om upplevelserna och alla de uppslag till bokidéer som sköljde över mig. Embryon, javisst, men någonstans måste man börja.

Jag är extra tacksam över en liten gynnare som slog följe med mig på vandringen över allvaret. Han pockar på min uppmärksamhet. Det är en slug rackare som nog behöver få sin berättelse på pränt.

Som sagt – nu längtar jag till semestern!

Var nöjd med livet som vi lever här

Livet ni vet. Det som pågår, ibland medan man gör annat. Och tack och lov  hälsar livet på ordentligt ibland. Jag tror att vi behöver den där påminnelsen om att vi är här just nu, inte sedan.

Min pappa har fått hjärtproblem. Inte konstigt, han är både hjärtopererad och är 78 år gammal. Det är visst så livet ter sig för väldigt många i den åldern. Vi lever, vi kanske får någon sjukdom och när man är gammal hälsar diverse krämpor och annat ovälkommet på. Ändå gnager det hål i både samvete och i känsloliv. Vår tid är begränsad. Ändlig.

Min arbetskamrat är sjukskriven igen. Fler cellgifter väntar. Fler dagar med trötthet och sjukdomsbekämpning. Livet som kämpar sida vid sida med det andra. Det går inte att förstå.

I ljuset av detta ger min 17-åring sin syn på det här livet. Tankar om att inte alla barn har båda sina föräldrar i livet. I bilen på väg hem från en av de sista utvecklingssamtalen som sker i samråd med vårdnadshavaren (bara det! – oj, vad livet hälsar på) uttrycker han glädje och tacksamhet över att vara just han – just här. Att få äta middag med sin familj varje kväll. ”Tänk om någon skulle dö – mitt liv skulle bli helt katastrof!” En 17-årings bekännelser. Att få vakna varje morgon och känna – shit – det här är mitt liv och det är bra. Vilken ynnest! ”Man borde inte ta sådana här saker för givet mamma, men det är ju det man gör.”

Igår blev jag världsförälder. 100 kronor i månaden. En piss i havet kan tyckas, men tillsammans blir vi starka och kan förändra livet för någon. Någon som kanske inte har båda sina föräldrar i livet till och med.

Jag säger som Baloo i klassikern Djungelboken – Var nöjd med livet som vi lever här!

 

 

Träning med kronprinsessan

Jag sitter just nu och prokastrineringsbloggar. Iklädd träningskläder. Jadå. Snart så. I det här fallet är det store sonen som övertalat mamma.
– Jag kan övningsköra dit. Kom igen, mamma!
Vi har den omtalade Kvarntorpshögen inom ett par kilometers radie. Perfekt att övningsköra till. Läste ni förresten att kronprinsessan trippade uppför den härliga trappan, typ 350 steg eller hur lång den nu är, förra veckan? Jaså inte? En nationell nyhet av rang, om ni frågar mig.
Där hade han mig. Klart jag tränar med sonen. Vem kan tacka nej till en 17-åring som vill åka med sin lilla mamma? Och gå i den blivande drottningens fotspår?
Inte jag. <3

Det där med pengar

De är bra att ha. De där slantarna. Helt ovärdeliga. Eller, ja, det är kanske just det de inte är.

Jag får ofta frågan vad jag tjänar på mitt författande:
Går det bra då?
Hur går det för dig?

Jobbar du bara med författandet nu för tiden?
Elever är mer direkta:
Är du rik?
Tjänar du mycket pengar?

Hur mycket pengar har du du tjänat?

Det handlar inte om pengar. Och samtidigt är det precis det det gör. Jag tror inte på dem som säger att de bara skriver för sin egen skull, eller bara för att bli läst. Jag tror att alla vill sälja bra, få en hyfsad inkomst på sitt skrivande och gärna så att det blir lite över in the end of the day.

För det är då det kanske händer. Att man kan skriva mer.
Tror du på det?
Jag vet inte riktigt vad jag tror. Det är en kamp. Även för dem som till och med lyckats sälja sina rättigheter till utlandet, som det så fint heter. Även dessa storsäljande författare måste prestera, igen och igen. Ingen garanti för fortsatta framgångar.

Varför skriver jag böcker då?
För att det är så roligt att försvinna in i min egen fiktiva värld.
För att det är så roligt att dela texter med andra och få konstruktiv feedback.
För att bli läst.
För att få vara med i processen när en bok blir till.
För att få recensioner och mysa en stund över de som är bra.
För att få tala om mina böcker.
För att få förmånen att tala med andra om vad litteratur betyder, för mig, samhället och för individen. Språk är makt.
För att få möjligheter att nå personlig utveckling.

För att tjäna pengar.

Varför skriver du?

 

Jag måste berätta om min man

Hela mitt liv har varit fyllt av böcker. Från mina första år då föräldrarna läste högt för mig, tills att jag fem år gammal började läsa själv. Böckerna var mina vänner då livet var svårt, genom skoltiden och vidare upp i tonåren. Som vuxen läsare har jag upptäckt många fina författare och dessutom blivit en själv.

Och så träffade jag Per.

Han blev läst för som liten, oja, och han läste massor för våra tre barn under deras uppväxt. Men inte många sidor blev lästa för egen del. Om ens någon. Jag minns att han läste boken Vinterviken under vuxenstudier i svenska på komvux för ett par decennier sedan. Jag har köpt och lånat böcker under åren i hopp om att, kanske … Han har läst facklitteratur, slagit i böcker, läst ett par biografier men inte fastnat för något skönlitterärt. Alla dessa år. Snart trettio …

Och så började min man läsa.

Sedan förra sommaren har han SLUKAT ljudböcker. På löpande band. Han började med Michael Nyqvists roman (när han tragiskt nog precis gått bort) och blev egentligen inte fast där. Det var när han läste ALLA Fredrik Backmans böcker och Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson som han var helt fast i ljudboksträsket. Och det kanske roligaste av allt är att han har läst flera kvinnliga feelgoodförfattare efter det. Camilla Davidsson, Caroline Säfstrand, Elin Olofsson (möjligen inte feelgood, men ändå) , och alla på min inrådan.

Ofta hör jag: Vad ska jag läsa nu då? Han har precis avslutat Marie Hermanssons Mannen under trappan  och övergått till Petter Stordalens bok. Den kanske kommer att bytas ut snart, men det är en annan historia.

Så jag håller med Triss-kampanjen: Plötsligt händer det.

Min man har läst fler böcker än jag under det gångna året. Och håller han samma fart framöver så är det han som kommer att bli familjens bokmal.

Vem hade kunnat ana detta?

Same same but different

Och rubriken har inget med samer att göra. Om någon skulle undra.
Det händer en hel del i mitt liv. Det knepiga är att det inte är känns så. När det inte är så himla mycket nytt som är just nytt, så börjar jag fundera på om det krävs något riktigt stort och omvälvande för att det ska kännas lite mer. Ni vet, det där när du söker nya utmaningar, nya kickar som ska leda till att du verkligen känner något där inne. Skakas om. Lite så.

Blasé? Nej, det håller jag inte med om. Bara sugen på utveckling, att få vara del av något större.

Vad händer då?
Idag kom ett efterlängtat brev på posten innehållande ett nytt bokavtal. Höstens stora händelse om sanningen ska fram. Mer om det längre fram.
Till hösten räknar jag också med att del tre av Berra och Boris-serien kommer ut också. Det blir ett personligt rekord, på så sätt att det faktiskt är första gången några av mina ”serier” har blivit fler än två till antalet. Ett annat rekord är att 2018 blir året då jag kommer ut med tre titlar. Det är stort.
16 april kommer jag även att delta på Örebro läns kulturutbudsdag, en dag då olika former av kultur för barn och unga visas upp på Konserthuset och Kulturskolan i Örebro. Ett smörgåsbord av vad länet har att erbjuda inför läsåret 2018/2019. Jag deltar med en 20-minuters föreläsning och bokbord. Jag finns även i den fysiska broschyren som nu ligger på alla länets skolor och förskolor. Det är också stort.
Jag är bokad för att träffa åtta klasser framöver. Känns roligt och jag hoppas verkligen att medverkan i utbudsdagen kommer att generera fler författarbesök runt om i länet. Hoppas.

Men hallå, vad grejer som händer!
Ja, jag vet och jag är både glad och stolt.

I maj har jag också något roligt att se fram emot. Då blir det en tredagarstripp till Öland för att gå på skrivkurs i Kastlösa gamla skola. Ni som känner mig vet att Öland är min stora kärlek. Så ni kan ju fatta hur gött det där kommer att bli.

Något som faktiskt gav mig ilningar i glädjenervbanorna var årets första blåsippor. De vet hur man gläder en Anna. <3

Hallå världen, nu kastar jag mig ut i bokavtal, föreläsningar och författarbesök! Det killar lite i magen om jag känner efter …