Entrecote på en onsdag

Så ser sannerligen inte alla mina onsdagar ut. Och inte heller att jag tar ett glas vin mitt i veckan. Nej, herregud. Men idag blev det så. De sista skälvande dagarna av augusti, sommaren känns fortfarande närvarande, om än lite blek och undflyende. Att vakna till 17 graders värme är en ynnest. Bor jag i Sverige? Grillen är varm nästan varje kväll och med familjen runt bordet så känns ändå sommaren högst levande och stark i sin närvaro. En sommar som gött både kropp och själ, bokstavligt och bildligt.

Skolarbetet har börjat. Rivstart som vanligt. Att jag inte minns hur det var! Inte så konstigt när jag tänker efter. Sjukskrivning och resurstjänst har varit ett avbrott i lärarbanan och nu är jag på igen. Planerar, vrider mina händer och drar i mitt hår. Ljuvligt och förfärligt. Jag kan, jag vill, jag vågar.

Måndagarna fortsätter att vara lediga från skoljobb. Om man bortser från frisör-, veterinär-, och andra inplanerade besök så är det meningen att jag ska utveckla mitt författaryrke dessa dagar. Inte ett författarbesök inbokat denna termin heller, synd men ändå bra. Mer tid över till skrivandet. Vilket i annat fall skulle ha minimerats till loven. Jag känner mig.

Hur går det då med författandet? Bra, tackar som frågar. Tidigt i somras skrev jag klart ett råmanus för feelgoodläsarna som jag har semester från ett tag. Kraften och tiden som behövs för att ändra i texten finns inte nu. Brödjobbet suger musten ur skapandet. That’s life. Men. Jag har ett annat manus under bearbetning. Ett manus som varit hos förlag och vänt. Alltså, där jag fått tips och idéer om hur jag kan förbättra min story, och som jag nu knåpat på under sommaren vid ett par väl valda tillfällen. Feedback från bästa testläsaren väntar nu. Tänk om jag har min nästa bok där? Nej, just det! Nästa bok är ju om Berra och Boris och kommer ut i vinter på Beta Pedagog förlag.

Bloggen är inte vad den varit och det är ok. Jag kanske kommer att göra månadssammanfattningar framöver och då är det gott nog. Livet är så fullt av möjligheter så det vore synd att inte ta dem.

Allt gott tills vi hörs igen!

PS: Vad kul att vi ”ses” igen. Ta hand om dig. Andas.

bok skapa författare

 

Sommarlov

Jag har verkligen inte prioriterat bloggen på senare tid. Det har antagligen att göra med att jag dels inte skrivit så mycket över huvud taget, dels att så mycket annat varit tvunget att prioriteras. (Läs sjukhusvistelser och annat skräp.)

Från och med idag ska jag dessutom prioritera att vara ledig och låta semestern vara det primära i mitt liv. Blir det något skrivet så är det en bonus. Jag vill inte ha några prestationskrav, men det är så svårt att leva upp till.

Nu gör jag mitt bästa, loggar ut från sociala medier och tar en välbehövlig paus från alltsammans.

Vi ses i höst!

beach-2372042_1920

 

Korv och pommes

Trött, så trött. Mycket i görningen på jobbet, en termin som ska avslutas, en ny som ska tjuvstartas. Förväntningar, outtalade och uttalade, omedvetna och medvetna.

Klart man blir trött.

Då är det fint att det finns korv och pommes.

Igår skrev jag de sista orden på en första omskrivningsrunda på mitt manus Flickan från andra sidan. Det var härligt att återvända till Maja, den nyblivna tonåringen som snöat in på 80-talsmusik sedan hennes mamma dog. Få möta den mystiska Johanna och de andra. Katten. Skogen som viskar.

Jag har ett par saker som jag vill pilla in i handlingen. Lite prat om sex. Lite prat som betyder att livet ligger och väntar. Den andra, vars liv redan förbrukats.

Det kommer att bli en bok i framtiden. Tur det finns korv och pommes.

french-fries-498104_1920

Bibad och böcker

bibad

Många bra saker börjar på b. Bok (i alla dess former), bibliotek, bad, bus, bubbel och bibad. Ja, bibad. Jag har gjort ett bad för bin. Humlor och andra flygfän är också välkomna. Du fyller en låg skål med kulor och fyller upp med vatten så att det nästan täcks. Tänk att bina ska kunna stå på kulorna och dricka. Så bra och fint dessutom. Eller hur?
bibad

När jag plockade med mina kulor (ja, de är mina från barndomen, believe it or not), så kom det upp massor av barndomsminnen. En del var väldigt länge sedan jag tänkte på. Så otroligt mycket som finns bevarat där inne i huvudet! Jag tror att det är bland annat därifrån som vi författare hämtar stoff. I en viss situation triggas minnesknölarna och skickar ut fragment av omedveten kunskap som hamnar i texten. En salig blandning av saker man självupplevt, läst, hört och drömt om. Fantastiska hjärnor vi har.

Nu ska jag sluta prokrastinera och börja med dagens skrivuppgift. Jag ska fördjupa, förlänga och lägga ut mystiska ledtrådar. Jag behöver verkligen tillgång till min hjärnas innersta liv nu.
Wish me luck!
😀

 

Att få vara med på Adlibris

Just nu pågår en kampanj på Adlibris fyndhörna där man kan köpa mina Saga och Simon-böcker till ett busbra pris, 69 kr styck. Det känns bra att se sina egna titlar, där, på Sveriges största boksajt. Hoppas spridningen blir bra och att försäljningen ökar. I need it, desperately.

Skärmavbild 2017-05-22 kl. 21.08.23

För övrigt har jag bokat in en trevlig marknad och ett par av sommarens signeringar. Mer om det en annan dag.

Jag har en bucket-list som jag börjat att beta av

Jag har en inofficiell bucket-list när det gäller böcker och utgivning. I och med detta inlägg så blir den väl snarare officiell. 😀

Jag har redan betat av ett par grejer på listan. Egentligen så fanns inte alla saker med på listan från början. Den har faktiskt växt ”baklänges”, blivit till under resans gång. Jag visste inte ens att jag ville alla dessa saker från början. Och listan har en tendens att växa.

  1. Att bli utgiven författare – har faktiskt hänt mig hela fem gånger vid det här laget.
  2. Att inte behöva finansiera något själv vid utgivning – har nu hänt tre gånger.
  3. Att få en positivt ställd refusering – låter knäppt, men så är det. Har läst om flera som fått annat än de standardiserade refuseringsbreven. Positiva mail om potential, intresse för historien, men att det finns saker att utveckla (samt exempel på vad!) från förlag som då faktiskt verkligen har LÄST MANUSET och tyckt om. Den känslan. Check! Hände mig i veckan.
  4. Att få bli bokad på skolbesök och bibliotek – har hänt och fortsätter att hända.
  5. Att få vara med om att ens bok går till omtryck. ”Andra tryckningen”. Få möjlighet att fixa till fel till och med. Vore en dröm.
  6. Att ta proffsiga författarporträtt.
  7. Att skriva en dedikation till någon kär i början av boken. Du vet – ”Till min käre far som alltid fanns där för mig”-stilen. Har hittills inte hänt, även om möjlighet har funnits.
  8. Att skriva en vuxenroman!
  9. Att få skriva ett Författarens tack i slutet av boken. Bam! Har redan fantiserat ihop ett par stycken. Kan vara bra träning, anser jag.
  10. Att få sin bok utgiven som pocket. Den där känslan att få finnas med på pocket-toppar eller listor. Halleluja!
  11. Att bli bjuden till förlaget på möte. Den känslan …
  12. Att få fixa en fantastisk release med champagne och glittrig långklänning och massor av gäster från när och fjärran, gärna på Örebro slott eller på en riktigt fancy krog, livemusik, dans och fest hela natten. (Den här önskningen är lite väl fantasifull och en release av bästa sort har jag redan varit med om. Men vissa saker kan få stå med på listan två gånger. Det bestämmer jag.)
  13. Att få ett stipendium och få resa bort minst en vecka (allt betalt) och bara få skriva. Själv eller med skrivarvänner. Det sistnämnda, tror jag. Det låter trevligare.
  14. Att bara jobba halvtid eftersom att jag börjar att tjäna mer pengar på mina böcker.
  15. Att så småningom kunna ägna mig åt skrivande på olika sätt på heltid.
  16. Att ha råd att anställa en revisor.

Jag tror att jag slutar där. Annars finns risken att jag börjar närma mig Camilla Läckberg-diket och då har jag helt tappat fotfästet. Faktum är dock att många saker av de jag har skrivit skulle kunna hända och en del av dem kommer att hända.

Jag är med och skriver min egen historia.
Har du något du önskar dig i ditt skrivliv?

Är det ok att varva ned handlingen?

Jag har funderat en hel del på dramaturgin i mitt pågående feelgoodmanus. Jag funderar på hur jag ska lyckas hålla kvar spänningen och intresset. Det känns som om jag har haft ganska bra fart fram tills nu. Min huvudkaraktär har gått in i en ny fas och känner in hur hon vill att framtiden ska bli (om hon får bestämma, vill säga). Lite vardag smyger sig på, och varje sida är inte sprängfylld med dramatik (det har det iofs inte varit hela tiden, men ändå). Det är här jag har mitt dilemma. Jag vet att en bok inte är som i verkligheten. Karaktärerna måste göra skruvade saker, ta korkade beslut och ge sig huvudstupa in i saker som man aldrig skulle komma på tanken att göra på riktigt.

sports-shoes-2057160_1920

Min fråga är: Kan ett manus tappa fart, bli mer eftertänksamt och lite ”tråkigt” (läs mindre dramatiskt) ett längre parti utan att läsaren gäspar och tröttnar? Jag vet att det hänger på hur jag vinklar det, hur jag lyckas att lägga in små ledtrådar, funderingar, kommande beslut, drömmar och önskemål så att det känns engagerande. Men frågan kvarstår: Går det?

Jag tänker tillbaka på böcker jag läst inom ”samma” genre, tex Camilla Davidssons Emma-serie. Hon hoppar i många galna tunnor, men samtidigt är ju vardagen där emellanåt och lugnar ner det lite. Möjligen tyckte jag personligen att handlingen tappade taget om mig vid de tillfällena, och det är ju inte så konstigt. Jag som läsare förväntar mig saker under läsningens gång och jag önskar kanske (förhoppningsvis) att karaktären också ska få vara med om de sakerna. Kanske är det en nyttig väntan? Ett parti då jag kan samla ihop mina egna tankar runt handlingen och dess dramaturgi? Helt enkelt – vad kommer att hända om jag läser vidare?

Som sagt, mina tankar spretar åt alla håll och det har säkert med att göra att mitt manus är ute på tunn is eller djupt vatten, vad man nu föredrar. Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer att hända, i alla fall inte riktigt i vilken ordning. Min huvudkaraktär brottas med vad hon innerst inne önskar och vad hon möjligen gör bara för att göra andra nöjda. Nu försöker jag leda in henne på ”rätt” väg. Nämligen den som leder till undergången. Jag måste sparka undan fötterna på henne snart. Det måste gå åt skogen. Idyllen ska spräckas och korthuset falla. Frågan är hur och hur hon sedan väljer att agera på andra sidan kraschen.

Innan detta händer så vädrar hon täcken, dricker kaffe, joggar och våndas.
Kan det få vara så, undrar jag?

Jag skriver!

Det är en väldigt skön känsla just nu. Efter ca två veckors vila blev det till slut lite skrivet i måndags. Och massor i tisdags. Med rosslig hals bänkade jag mig framför datorn, tog med mig kaffekopp och filt och fortsatte där måndagens ord slutat. Det blev en sisådär 5000 ord under de där timmarna. Jag kom in i ett flow som faktiskt gjorde att mina fingrar inte riktigt hängde med emellanåt. Jag använder mest tre fingrar när jag skriver, så ibland snubblade jag på tangenterna av allt som jag ville skriva. Tänk om jag skulle behärska korrekt fingersättning!

Manuset jag skriver på är feelgood; kärlek, relationer och allt annat som hör till. 😉 Kan tilläggas att sexscener skrivs och kinder antar en rosa ton dåd och då. Det är så roligt att utforska mitt skrivande. Tänk om … Tänk om … Drömma får man.

Jag vill ge er ett tips. Skaffa en skrivarvän! Jag har haft ett par olika genom dessa mina författarår och nu är det mest Jeanette Palm (bloggen Bokhemligheter) och jag som skriver och skickar, skriver och skickar. Vi är bra för varandra, det är jag säker på. Hon är i alla fall bra för mig. Den här gången var det helt och hållet hennes förtjänst att jag kom igång med manuset igen. Tack Jeanette! Vi kommer uträtta storverk, du och jag. <3

connect-20333_1920

Min femte bok har äntligen kommit från förlaget!

Ja, det är faktiskt sant. Jag har hittills fått fem böcker utgivna, två har jag varit med och finansierat själv och tre är helt finansierade av förlagen. Numera är jag dessutom utgiven på två förlag.

Varför skriver jag detta? Jo, det beror på att jag måste nypa mig lite i armen och kosta på mig att vara stolt över det jag åstadkommer. Detta är inget nytt, jag har påpekat detta för mig själv förut, men nu är det extra viktigt eftersom mina friex av Boris och Berra är hundvakt kom på posten i går. De är verkligen jättefina!

Jag är, som många andra, hemmablind. Mina egna framgångar bleknar i jämförelse med andras. Så ska det inte vara! Jag är bra och jag duger alldeles fantastiskt bra.

Nu hoppas jag på många fler i serien om Boris och Berra. Och arbetet med del två kommer att starta efter sommaren då Jonas Andersson ska sätta igång med bilderna till Boris och Berra åker bil. Japp, det blir en sjätte bok. Shit, va bra!

Den tunna linjen

En vanlig dag. Potatisen på spisen. Grus på hallmattan.

När det du inte trodde kunde hända kanske har hänt. När verkligheten knackar på, visar sitt fula nylle och du blir livrädd. När hela din världsbild ruckas en aning, skakningarna är ovissa och rörelsen ändå brutal. Tankebanor som virvlar runt, blandade med ilska, frustration och fullständig utelämnelse.

Då ändrar mitt huvud bana. Från verklighet till fiktion. Scenerna flödar i mitt huvud. Tårdrypande, tröstande, med varma armar runt en tunn kropp. Salta tårar som banar sin väg nedför kinderna på fler än en.
Bilderna som flimrar förbi likt en vansinnesfärd med tåg genom skuggorna. Längtan efter befrielse, ett bud om frid från högre ort.

Lidande som gör sig bäst på film eller i en bok. Jag flyr likt en vingklippt fågel, backar in i  vrårna. Blundar och kramar om mig själv.

Snart är dagen slut.