Testinlägg – går det att kommentera nu?

Jag har tydligen haft någon inställning som gjort det omöjligt att kommentera mina blogginlägg, i alla fall mina två senaste. Nu har jag mixtrat lite i inställningarna och hoppas att det går nu. Kommentera gärna för att visa att det går, om det går. Tack!

Skrivande, skrivande, skrivande

Ja, faktiskt är det en hel del skrivande just nu. Det är härligt förstås. Jag väljer att se min sjukdomstid som bonustid, som jag använder till mitt skriv-liv. Nu när jag orkar. Hostan river i bröstet och orken är ytterst trytande. Jag fixar på sin höjd att plocka ur diskmaskinen och hänga en tvätt. Med hjärtklappning som följd.

Tyvärr har jag beslutat att ställa in min medverkan i Jönköpings litteraturfestival Smålit nu på lördag. Hälsan går först och som jag mår nu så skulle jag inte klara av den påfrestningen det innebär att köra dit, genomföra en heldag på plats och sedan köra hem igen. Tyvärr missar jag en fin chans att vara ute och synas med mina böcker och kunna sälja lite, som jag så väl behöver. Men that´s life.

Tack och lov att jag har mina skrivprojekt i alla fall. Jag har skrivit om min historia för mellanåldern efter många kloka tips från en testläsare. Vi har dessutom bytt texter med varandra och det har gett massor av tankar att jobba vidare på. För båda parter. Det är en väldigt rolig del i processen, att förbättra texten och verkligen se den växa fram.

2015  började jag skriva på ett manus som jag hela tiden kallat Barnamord. Från dag 1. Nu har jag slaktat en tredjedel och faktiskt kommit igång med omskrivningen. Det känns fortfarande som om titeln funkar. Jag vet inte riktigt var detta leder. Förhoppningsvis kommer jag att sitta med ett råmanus som ska ut till testläsare under våren. Hoppas det. Jag skulle väldigt gärna se att den här storyn får ett värdigt slut. Det är den värd.

Jag har också fått skisser av Jonas Andersson som ska illustrera min nästa barnbok, Boris och Berra är hundvakt. Härligt fartfyllda bilder som verkligen kan ge den här historien det lilla extra. April, maj är tidsplaneringen för boken att vara färdig. Som jag längtar!

Vad skriver du på just nu?

Novellerna var det ja!

Jag är sjuk, har feber och huvudvärk. Blä, orkar nästan inget. Idag, måndag, är min skrivdag, men tyvärr fanns ingen energi till det. Känns tungt. Men när jag mår bättre igen, får jag lov att prioritera mitt manus igen. Jag längtar!

I stället så började jag organisera skrivbordet på datorn. Rensade gamla mail, läste gamla mail och hittade oväntat adresser till veckotidningar jag fått av min goda skrivarvän Anna. Jag mindes då att jag skickat in noveller både hit och dit, men i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg varken vad eller var jag skickat. Jag är inte så bra på att anteckna sådant, tyvärr. Ett utvecklingsområde.

Veckotidningar har lyxproblem. De får så många noveller att de inte behöver anstränga sig att meddela dem som inte blir antagna. Så tror jag. Vad tror du? I alla fall så är jag riktigt besviken på en av dessa tidningar, då jag skickade in en novell jag var mycket stolt över till en tävling i somras, och jag har inte fått ett livstecken av dem. Ämnet var ”kärlek”. Jag tycker att novellen glimmar. Hej Hybris! Jag tycker i alla fall att redaktionen kunde ha kostat på sig ett ”Nej tack”. Men icke.

 

Så nu valde jag en annan tidning i högen och skickade iväg tre olika noveller på en gång. Hej hopp!

Jag längtar efter att bli läst. <3

Testläsning av manus

myror läsning bok författare

Testläsning

Just nu handlar mitt skrivande om läsning. Jo, det är väl känt att läsning och skrivning hör ihop. Om du vill bli bättre på att skriva, så ska du läsa mycket.
Jag testläser ett manus som är skrivet av en skrivarvän jag stiftade bekantskap med under skrivkonferensen SKRIV16 i Stockholm i höstas. Det är en mustig och mörk historia som utspelar sig i ett svenskt gruvsamhälle, där mord, övergrepp och kärlek blandas till en spännande deg, som knådas och formas tills man som läsare verkligen vill veta – Vem är den skyldige? En deckarhistoria med mörka undertoner.

Samtidigt har jag testläst tre manus för de yngre. Det är mycket lärorikt att läsa andras texter. Jag blir medveten om brister och styrkor i den text jag har framför mig, samtidigt som jag själv formar kunskap om skrivandets hantverk. Kunskaper som jag kan använda i mitt eget skapande. Timyror läsning bok författarell exempel så finns det många som överanvänder utropstecken. Även jag. 🙂

Mitt eget manus

Jag har skrivit en berättelse för mellanåldern som jag hoppas mycket på. Förstås, det gör vi ju alla när vi har skrivit ett manus. Jag har en bra känsla för min text och ska börja redigera snart. Tack vare att någon testläst mitt manus, så har jag fått nya idéer om hur jag ska skriva om det till det bättre. Det är precis det som är så läckert med testläsning. Utan andras input så står hjärnan still. Du får nya infallsvinklar och ofta kanske det bara handlar om att glänta lite på dörren, så vips! kommer nya ideér fram.
Nu har jag fått massor att bita i. Jag behövde en tydligare storyline och jag hade för många lösa trådar som hängde med genom manuset utan att få några svar. Otydligt och onödigt. Under promenaden med lilla hunden, så poppade nya tankar fram som jag faktiskt tror kan förbättra detta manus markant. Tack J!

Mina måndagar

Idag har jag haft ledig skrivdag. Det känns som om det är den första måndagen på mycket länge som jag faktiskt haft tid för mitt skrivande. Jag tänker att våren ska ha fler ”lediga” måndagar än hösten hade, så att jag får utrymme att skriva och läsa mer. Det blir inga fler böcker om jag inte skriver dem. Så enkelt är det. Så med mitt nya manus i huvudet tar jag sikte på mina måndagar. Jag längtar redan efter nästa!

Att skriva i första person och presens

Jag har precis avslutat de sista meningarna i mitt råmanus för mellanåldern, en spökhistoria som har varit en fröjd att skriva. Det mesta är ju det när det flyter på. Inget annorlunda denna gång.

Olika perspektiv
Men det som faktiskt var annorlunda, var att jag bytte berättarperspektiv efter ett par kapitel. Jag brukar skriva i tredje person, men nu har jag för första gången skrivit ett helt manus i förstapersonperspektiv.

Jag fick dessutom för mig att skriva i presens, även det ett format jag aldrig tidigare testat. De allra flesta manus (om inte alla?) har jag skrivit i preteritum (det som tidigare hette imperfekt = dåtid). Även detta en stor skillnad för mitt skrivande.

Vad är skillnaderna?
En sak som jag direkt fick vara på min vakt inför, var helt enkelt vanans makt att skriva i dåtid. Det blev en hel del ”sprang, frågade, gick, tänkte” osv. Självklart råkade jag även skriva in huvudpersonens namn då och då i stället för ”jag”. Klassiska fel, kan jag tänka mig.
En sak som var lättare med förstapersonperspektivet, var att jag ju bara hade huvudkaraktären att skriva allt utifrån. Inte en enda gång kunde jag gå in i någon av de andra karaktärerna och berätta något om hur de tänkte eller kände. Bara hur jaget uppfattade sin omgivning. Ganska befriande faktiskt.

Blev det bättre?
Jag tycker nog det faktiskt. Det blev en nerv i berättelsen, en högre närvaro i själva skapandet att använda just dessa två former tillsammans. Jag komma definitivt att prova det igen.

Vad händer nu då?
Jag ska läsa igenom manuset och känna efter om jag i detta skede kan förbättra det. När jag känner mig klar så långt väntar testläsning. Jag hoppas på både någon erfaren barn- och ungdomsboksläsare och några från målgruppen. Jätteviktigt innan jag kan gå vidare och skicka till en lektör. För det ska jag göra! Jag vill verkligen satsa på att det blir en bok av detta, gärna under 2017.
Jag har berättat om storyn i ett par av klasserna jag gjort författarbesök i nu i vinter, och de var så peppade att få läsa. ”Snälla, skynda dig att skriva klart! Jag kommer absolut läsa den! Det låter jättespännande!” <3

forest-1867389_1280
En bild som passar perfekt till min berättelse.

Gott Nytt År!

– 2017 –

Nytt år och nya möjligheter. Lika sant som klyschigt.
På något sätt både lockas och skräms jag av ett nytt år. Jag vet vad jag har kämpat med under 2016. Jag vill inte uppleva det igen. Samtidigt har jag gjort massor av roliga saker och fått nya insikter som förhoppningsvis leder framåt på ett positivt sätt. Det är väl så de flesta år ser ut.

Vad var då 2016 års toppar?

  • Jag gick från sjukskrivning till friskskrivning efter sommaren. Härlig känsla att testa vingarna och se att det gick att flyga.
  • Insikter om hur jag ska leva mitt liv på ett mer hållbart sätt. Visserligen något jag behöver erövra igen och igen …
  • En fin sommar. Stockholm, Öland och Åre. Massor av härliga sommardagar/kvällar i trädgården och på vår underbara uteplats. Min oas.
  • Två utgivna böcker. Det säger ganska mycket.
  • Kontrakt på både ljudböcker, e-böcker och kanske det mest spännande av allt – nytt bokkontrakt hos ett nytt förlag. Under 2017 kommer minst en bok om bröderna Berra och Boris ut på Beta Pedagog förlag.
  • Skrivspa i Korså, Dalarna. Där kom jag igång med skrivandet av ett nytt manus, samt flera nya bekantskaper och härliga möten IRL.
  • Bokmässan i Göteborg. Jag och två bästa vänner delade hotellrum i Gothia Tower. Kändisar och böcker i långa banor. Vad kan bli fel?
  • Skrivkonferensen i Stockholm. Massor av input på flera olika plan. Jag växte några decimeter både av vistelsen och av mitt framförande inför hela publiken.
  • Författarbesök på ett flertal olika skolor under hösten och vintern. En dröm som gick i uppfyllelse.

Årets dalar då?

  • Att känna att vingarna är sköra. Det är lätt att krascha och bli stukad. Jag har fått nödlanda ett par gånger under hösten och vintern.
  • Mina nya böcker som måste sälja bättre för att det ska bli fler i serien. Mina boktvillingar har gett mig både toppar och dalar under året. Mina drömmar om en ökad försäljning har inte besannats. Ännu. Jag hoppas fortfarande.
  • Att se kollegor vara så stressade att det lett till sjukskrivning eller att de uppvisat symtom skäl nog att bli sjukskrivna på stående fot. Varför måste vårt samhälle vara så här? Prestation, duglighet, bekräftelse. Lärarlyftsreformer som delat in Sveriges lärarkår i bra och dåliga lärare. Fick du inte del av pengarna så blev du per automatik degraderad. ”Inte tillräckligt bra” ”Inte tillräcklig” ”Otillräcklig” eller vad???? Trots att majoriteten sliter arslet av sig varje dag för att eleverna ska få det de har rätt till. Detta var inte vad skolan behövde.
  • För övrigt var året galet globalt sett. Terroristattackerna som avlöste varandra i en obehagligt jämn takt. Flyktingvågen som skakade om svensk politik i början av året. De nya siffrorna om den globala uppvärmningen säger mycket om hur vår jord mår.

Så det finns mycket att skrämmas av. Hur ska detta nya år bli? Vad ska hända?
Tack och lov har vi ingen spåkula att smeka.
Vi får ta en dag i taget. Den som lever få se. Huvet upp och fötterna ner. Framåt marsch!

Jag önskar ett bra och balanserat år för egen del. Det finns så mycket roligt att se fram emot. Livet är en gåva. Trots allt.

Nu har jag börjat bygga min egen hemsida. Välkommen hit!

Hej och hå!

Jag har som bekant tagit jullov från sociala medier. Hm, lite ambivalent. Men iofs så frigör det tid att faktiskt ta tag i den här hemsidan som väntat ett tag nu. Webbhotell och domän – check! Numera heter jag verkligen annahelgesson.se på nätet. 🙂

Det känns ganska bra än så länge. Hittade ett tema som faktiskt kändes väldigt proffsigt, samtidigt som det hade en särskild del för bloggande. Perfekt!

Vi får väl se vad som händer framöver. Jag är i alla fall igång. Om du läser detta så skulle jag väldigt gärna vilja veta vad du tycker om min webbplats. Plus och minus?

För övrigt tänker jag ta mig tid att skriva på mitt manus för mellanåldern under julledigheten, så jag får inte hålla på och pilla för mycket på min hemsida, trots att det finns en hel uppsjö med nymodigheter att lära sig. Kul!

Önskar dig en skön fortsättning på julen och mellandagarna!