Det där med pengar

De är bra att ha. De där slantarna. Helt ovärdeliga. Eller, ja, det är kanske just det de inte är.

Jag får ofta frågan vad jag tjänar på mitt författande:
Går det bra då?
Hur går det för dig?

Jobbar du bara med författandet nu för tiden?
Elever är mer direkta:
Är du rik?
Tjänar du mycket pengar?

Hur mycket pengar har du du tjänat?

Det handlar inte om pengar. Och samtidigt är det precis det det gör. Jag tror inte på dem som säger att de bara skriver för sin egen skull, eller bara för att bli läst. Jag tror att alla vill sälja bra, få en hyfsad inkomst på sitt skrivande och gärna så att det blir lite över in the end of the day.

För det är då det kanske händer. Att man kan skriva mer.
Tror du på det?
Jag vet inte riktigt vad jag tror. Det är en kamp. Även för dem som till och med lyckats sälja sina rättigheter till utlandet, som det så fint heter. Även dessa storsäljande författare måste prestera, igen och igen. Ingen garanti för fortsatta framgångar.

Varför skriver jag böcker då?
För att det är så roligt att försvinna in i min egen fiktiva värld.
För att det är så roligt att dela texter med andra och få konstruktiv feedback.
För att bli läst.
För att få vara med i processen när en bok blir till.
För att få recensioner och mysa en stund över de som är bra.
För att få tala om mina böcker.
För att få förmånen att tala med andra om vad litteratur betyder, för mig, samhället och för individen. Språk är makt.
För att få möjligheter att nå personlig utveckling.

För att tjäna pengar.

Varför skriver du?

 

Jag måste berätta om min man

Hela mitt liv har varit fyllt av böcker. Från mina första år då föräldrarna läste högt för mig, tills att jag fem år gammal började läsa själv. Böckerna var mina vänner då livet var svårt, genom skoltiden och vidare upp i tonåren. Som vuxen läsare har jag upptäckt många fina författare och dessutom blivit en själv.

Och så träffade jag Per.

Han blev läst för som liten, oja, och han läste massor för våra tre barn under deras uppväxt. Men inte många sidor blev lästa för egen del. Om ens någon. Jag minns att han läste boken Vinterviken under vuxenstudier i svenska på komvux för ett par decennier sedan. Jag har köpt och lånat böcker under åren i hopp om att, kanske … Han har läst facklitteratur, slagit i böcker, läst ett par biografier men inte fastnat för något skönlitterärt. Alla dessa år. Snart trettio …

Och så började min man läsa.

Sedan förra sommaren har han SLUKAT ljudböcker. På löpande band. Han började med Michael Nyqvists roman (när han tragiskt nog precis gått bort) och blev egentligen inte fast där. Det var när han läste ALLA Fredrik Backmans böcker och Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson som han var helt fast i ljudboksträsket. Och det kanske roligaste av allt är att han har läst flera kvinnliga feelgoodförfattare efter det. Camilla Davidsson, Caroline Säfstrand, Elin Olofsson (möjligen inte feelgood, men ändå) , och alla på min inrådan.

Ofta hör jag: Vad ska jag läsa nu då? Han har precis avslutat Marie Hermanssons Mannen under trappan  och övergått till Petter Stordalens bok. Den kanske kommer att bytas ut snart, men det är en annan historia.

Så jag håller med Triss-kampanjen: Plötsligt händer det.

Min man har läst fler böcker än jag under det gångna året. Och håller han samma fart framöver så är det han som kommer att bli familjens bokmal.

Vem hade kunnat ana detta?

Same same but different

Och rubriken har inget med samer att göra. Om någon skulle undra.
Det händer en hel del i mitt liv. Det knepiga är att det inte är känns så. När det inte är så himla mycket nytt som är just nytt, så börjar jag fundera på om det krävs något riktigt stort och omvälvande för att det ska kännas lite mer. Ni vet, det där när du söker nya utmaningar, nya kickar som ska leda till att du verkligen känner något där inne. Skakas om. Lite så.

Blasé? Nej, det håller jag inte med om. Bara sugen på utveckling, att få vara del av något större.

Vad händer då?
Idag kom ett efterlängtat brev på posten innehållande ett nytt bokavtal. Höstens stora händelse om sanningen ska fram. Mer om det längre fram.
Till hösten räknar jag också med att del tre av Berra och Boris-serien kommer ut också. Det blir ett personligt rekord, på så sätt att det faktiskt är första gången några av mina ”serier” har blivit fler än två till antalet. Ett annat rekord är att 2018 blir året då jag kommer ut med tre titlar. Det är stort.
16 april kommer jag även att delta på Örebro läns kulturutbudsdag, en dag då olika former av kultur för barn och unga visas upp på Konserthuset och Kulturskolan i Örebro. Ett smörgåsbord av vad länet har att erbjuda inför läsåret 2018/2019. Jag deltar med en 20-minuters föreläsning och bokbord. Jag finns även i den fysiska broschyren som nu ligger på alla länets skolor och förskolor. Det är också stort.
Jag är bokad för att träffa åtta klasser framöver. Känns roligt och jag hoppas verkligen att medverkan i utbudsdagen kommer att generera fler författarbesök runt om i länet. Hoppas.

Men hallå, vad grejer som händer!
Ja, jag vet och jag är både glad och stolt.

I maj har jag också något roligt att se fram emot. Då blir det en tredagarstripp till Öland för att gå på skrivkurs i Kastlösa gamla skola. Ni som känner mig vet att Öland är min stora kärlek. Så ni kan ju fatta hur gött det där kommer att bli.

Något som faktiskt gav mig ilningar i glädjenervbanorna var årets första blåsippor. De vet hur man gläder en Anna. <3

Hallå världen, nu kastar jag mig ut i bokavtal, föreläsningar och författarbesök! Det killar lite i magen om jag känner efter …

Hur ska jag använda min blogg?

blogg författare skrivande

Jag undrar vad jag ska ha bloggen till. Tiden att skriva äts upp av allt annat, och om jag ska skriva vill jag helst skriva på mina manus. Allt kolliderar och konkurrerar. Samtidigt kan det vara en källa till kreativitet och reflektion. Frågan är vad jag gör med den.

När jag var nyutgiven författare var bloggen ovärderlig. Jag skrev av mig om allt jag funderade på, berättade ALLT, från minsta mail från förlaget till allt annat som upptog min skrivsjuka hjärna för tillfället. Jag hittade fantastiska skrivarvänner som gav mig input och sporrade mig på alla möjliga vis. Dessa fantastiska människor tog tid att svara på frågor, delade med sig av sin kunskap och sporrade mig i min dröm. Deras bloggar var syre för mig. Jag hittade Debutantbloggen som 2013 gav mig idoler att se upp till, personer som lyckats och som strävade precis som jag. Jag hittade faktiskt vänner där ute som jag träffat flera gånger och som är oerhört viktiga för mig i mitt författande idag.

Utan bloggen hade jag inte varit där jag är idag.

Men jag frågar mig nu – vad ska jag ha bloggen till idag? Vem vill läsa? Nu har jag en författarsida på Facebook och ett konto på Instagram och dessa kanaler är mer lättillgängliga och direkta i sitt språk. Snabba inlägg, korta kommentarer. Precis som livet är 2018.

Jag tänker att min blogg ska innehålla reflektioner runt mitt skapande på olika sätt. Kanske att den mer ska fungera som en öppen dagbok där jag skriver om saker som jag har i huvudet som behöver ut. Som jag själv behöver tänka på. Jag tänker nämligen bättre när jag skriver. 🙂 Det måste inte handla om skrivandet, det kan handla om vad som helst som formar mig till den jag är. Kroppsideal, samhället, krav och förväntningar, livet med tonårsbarn, mitt arbete i skolvärlden kontra mitt författarskap och hur det är att ha åldrande föräldrar. Allt detta som gör mig till den jag är. Det formar mitt skrivande, vare sig jag vill eller inte. Om det är något andra vill läsa om så varför inte? Men allra främst skriver jag för min egen skull.

blogg författare skrivande

 

Jag och Helena Bross

höst författarliv barnboksförfattare

Vad har vi gemensamt? Jo, vi är två av de utvalda författarna som ska besöka en Örebroskola nu i november. Vilken ära att få hamna i ett sammanhang tillsammans med Helena Bross, en av Sveriges främsta barnboksförfattare! Hennes produktion är omfattande, så där ligger jag i lä. Men jag är stolt som en tupp och tänker att även hon började någonstans för att komma där hon är idag. Mycket inspirerande!höst författarliv barnboksförfattare

Förutom detta kommer jag att delta i Askersunds höstlovsprogram för skollediga barn på onsdagen den 29/11 mellan 10 och 12. Skrivinspiration och läsning, tänker jag bjuda på.

På Örebro Stadsbibliotek inträffar Litteraturens lördag den 11/11 kl. 10- 16. Då kommer jag att närvara med bokbord och ett framträdande på barnscenen Zonetten kl. 13, där jag ska läsa och visa bilder ur Berra och Boris är hundvakt.

Julmarknader finns också med i planeringen förstås. Både i mysiga Wadköping och vackra Karlslund. Det ser jag verkligen fram emot.

En intensiv höst är här och med en bra balans mellan arbete och vila ser jag fram emot allt som ska hända. Jag är rik.

 

Entrecote på en onsdag

Så ser sannerligen inte alla mina onsdagar ut. Och inte heller att jag tar ett glas vin mitt i veckan. Nej, herregud. Men idag blev det så. De sista skälvande dagarna av augusti, sommaren känns fortfarande närvarande, om än lite blek och undflyende. Att vakna till 17 graders värme är en ynnest. Bor jag i Sverige? Grillen är varm nästan varje kväll och med familjen runt bordet så känns ändå sommaren högst levande och stark i sin närvaro. En sommar som gött både kropp och själ, bokstavligt och bildligt.

Skolarbetet har börjat. Rivstart som vanligt. Att jag inte minns hur det var! Inte så konstigt när jag tänker efter. Sjukskrivning och resurstjänst har varit ett avbrott i lärarbanan och nu är jag på igen. Planerar, vrider mina händer och drar i mitt hår. Ljuvligt och förfärligt. Jag kan, jag vill, jag vågar.

Måndagarna fortsätter att vara lediga från skoljobb. Om man bortser från frisör-, veterinär-, och andra inplanerade besök så är det meningen att jag ska utveckla mitt författaryrke dessa dagar. Inte ett författarbesök inbokat denna termin heller, synd men ändå bra. Mer tid över till skrivandet. Vilket i annat fall skulle ha minimerats till loven. Jag känner mig.

Hur går det då med författandet? Bra, tackar som frågar. Tidigt i somras skrev jag klart ett råmanus för feelgoodläsarna som jag har semester från ett tag. Kraften och tiden som behövs för att ändra i texten finns inte nu. Brödjobbet suger musten ur skapandet. That’s life. Men. Jag har ett annat manus under bearbetning. Ett manus som varit hos förlag och vänt. Alltså, där jag fått tips och idéer om hur jag kan förbättra min story, och som jag nu knåpat på under sommaren vid ett par väl valda tillfällen. Feedback från bästa testläsaren väntar nu. Tänk om jag har min nästa bok där? Nej, just det! Nästa bok är ju om Berra och Boris och kommer ut i vinter på Beta Pedagog förlag.

Bloggen är inte vad den varit och det är ok. Jag kanske kommer att göra månadssammanfattningar framöver och då är det gott nog. Livet är så fullt av möjligheter så det vore synd att inte ta dem.

Allt gott tills vi hörs igen!

PS: Vad kul att vi ”ses” igen. Ta hand om dig. Andas.

bok skapa författare

 

Sommarlov

Jag har verkligen inte prioriterat bloggen på senare tid. Det har antagligen att göra med att jag dels inte skrivit så mycket över huvud taget, dels att så mycket annat varit tvunget att prioriteras. (Läs sjukhusvistelser och annat skräp.)

Från och med idag ska jag dessutom prioritera att vara ledig och låta semestern vara det primära i mitt liv. Blir det något skrivet så är det en bonus. Jag vill inte ha några prestationskrav, men det är så svårt att leva upp till.

Nu gör jag mitt bästa, loggar ut från sociala medier och tar en välbehövlig paus från alltsammans.

Vi ses i höst!

beach-2372042_1920

 

Korv och pommes

Trött, så trött. Mycket i görningen på jobbet, en termin som ska avslutas, en ny som ska tjuvstartas. Förväntningar, outtalade och uttalade, omedvetna och medvetna.

Klart man blir trött.

Då är det fint att det finns korv och pommes.

Igår skrev jag de sista orden på en första omskrivningsrunda på mitt manus Flickan från andra sidan. Det var härligt att återvända till Maja, den nyblivna tonåringen som snöat in på 80-talsmusik sedan hennes mamma dog. Få möta den mystiska Johanna och de andra. Katten. Skogen som viskar.

Jag har ett par saker som jag vill pilla in i handlingen. Lite prat om sex. Lite prat som betyder att livet ligger och väntar. Den andra, vars liv redan förbrukats.

Det kommer att bli en bok i framtiden. Tur det finns korv och pommes.

french-fries-498104_1920

Bibad och böcker

bibad

Många bra saker börjar på b. Bok (i alla dess former), bibliotek, bad, bus, bubbel och bibad. Ja, bibad. Jag har gjort ett bad för bin. Humlor och andra flygfän är också välkomna. Du fyller en låg skål med kulor och fyller upp med vatten så att det nästan täcks. Tänk att bina ska kunna stå på kulorna och dricka. Så bra och fint dessutom. Eller hur?
bibad

När jag plockade med mina kulor (ja, de är mina från barndomen, believe it or not), så kom det upp massor av barndomsminnen. En del var väldigt länge sedan jag tänkte på. Så otroligt mycket som finns bevarat där inne i huvudet! Jag tror att det är bland annat därifrån som vi författare hämtar stoff. I en viss situation triggas minnesknölarna och skickar ut fragment av omedveten kunskap som hamnar i texten. En salig blandning av saker man självupplevt, läst, hört och drömt om. Fantastiska hjärnor vi har.

Nu ska jag sluta prokrastinera och börja med dagens skrivuppgift. Jag ska fördjupa, förlänga och lägga ut mystiska ledtrådar. Jag behöver verkligen tillgång till min hjärnas innersta liv nu.
Wish me luck!
😀

 

Att få vara med på Adlibris

Just nu pågår en kampanj på Adlibris fyndhörna där man kan köpa mina Saga och Simon-böcker till ett busbra pris, 69 kr styck. Det känns bra att se sina egna titlar, där, på Sveriges största boksajt. Hoppas spridningen blir bra och att försäljningen ökar. I need it, desperately.

Skärmavbild 2017-05-22 kl. 21.08.23

För övrigt har jag bokat in en trevlig marknad och ett par av sommarens signeringar. Mer om det en annan dag.