Jag är på gränsen

framtid författarskap

I ärlighetens namn så vet jag inte hur mitt liv kommer att bli i höst. Det kan ingen veta. Vi står alla inför nya utmaningar efter semestrar, både i stort och smått. Den förundran jag känner, har säkert med det faktum att göra, att vi verkligen inte kan veta någonting om hur våra liv kommer att utvecklas. Det är det som gör det så spännande.

Imorgon börjar jag jobba igen efter flera veckors ledighet. Jag längtar efter rutiner, det gör jag varje år vid den här tiden. Det handlar inte om att jag inte trivs med sovmorgon, frukost på altanen och oplanerade dagar. Det handlar om att jag håller på att ställa om till vardagen. Jag har till och med börjat äta havregrynsgröt på morgonen.

framtid författarskap

Dessutom väntar så ofantligt mycket roligt på mig just denna höst och vår. Vissa saker får stanna kvar i min egen värld ett tag till.  🙂

  • Bokmässan: Fyra dagar av hjärntvätt och injicerande av böcker, författarsamtal och nätverkande.  🙂 Jag älskar det! Den världen är stor och liten på samma gång. Jag längtar efter att få möta alla personer som jag bara har kontakt med på sociala medier, individer som blivit nära vänner. Snart, snart! <3
  • Boksläpp: I höst kommer en ny Berra och Boris-bok och som förut så blir den så fin med Jonas Andersons illustrationer. Hoppas boken kommer till användning i arbetet med lästräning på bibliotek och i skolor. Gubbarna äger!
    Dessutom väntar jag med STOR spänning på skisser till julkalenderboken som jag gör tillsammans med Mikhael Mikalides på Prinsen och Prinsessan Bokförlag. OMG, det kommer att bli så himla bra! En av höstens stora spänningsmoment. En bok att läsa varje dag i december, dagsaktuell, mystisk och spännande. Kan knappt vänta.
  • Författarbesök: Jag är fullbokad i år. Tråkigt och roligt på samma gång. Jag fick säga nej till en förfrågan igår. Samtidigt ser jag fram emot de besök som rymdes inom mitt schema. Tre skolor blir det under hösten.
  • Signeringar: Jag har två tillfällen inplanerade nu i sommar, marknaden i lilla mysiga Åkerby här i min egen hemtrakt Sköllersta den 18 augusti och Pride-festivalen i Örebro i Stadsparken den 25 augusti.
  • Feelgoodmanus: Jag har lyckats med mitt mål att skriva klart mitt vuxenmanus under sommaren. Yes! Nu väntar jag bara på att få tillbaka texten. I detta nu blir den korrläst av den skarpaste textgranskare jag känner: Jeanette Palm. <3 Sedan ska förlagen få min bebis att sluka med hull och hår. Milda makter, hur ska detta sluta?

Min största utmaning ligger inom mig själv. Hushålla med energi, fylla på och se till att få återhämtning. Jag vet att även roliga saker tar energi. Mitt löfte inför detta läsår blir att vara ödmjuk och lyssna både på andra och mig själv. Klokhet kommer kanske med åren, så därför har jag ganska stor chans att lyckas.
Kram till dig som läser och hoppas att du får en höst med lagom många utmaningar och massor av sköna stunder! <3

Semestertunggung

nya mål karriär nytt

Jag är nöjd. Jag har fått sol och värme. Det gör mig lugn. Och tung. Hjärnan stänger av och tempot dalar. Och det är helt ok. Jag tror att de där batterierna, var de nu sitter någonstans, faktiskt är fulladdade snart. Det känns så. Jag är på gång.

Mitt manus om Amanda går från klarhet till klarhet. Jag ändrar och lägger till, allt enligt plan. Det är så roligt att känna att historien landar lite mer, får tydligare former och skönare linjer. Tänk om jag lyckas!

Nu är det några dagar kvar av semestern. Den nionde augusti kör jag igång. Och det här kommer bli ett år som jag aldrig har sett maken till. Jag lovar.

nya mål karriär nytt

 

I feel good!

feelgood

Jag bestämde mig i våras för att skriva klart min vuxenroman under sommaren. Manuset har varit iväg på proffsläsning och jag har fått goda råd och hejarop på vägen. Äntligen känner jag att jag kan färdigställa min text! Berättelsen har funnits till i flera år i olika stadier. Vilken process detta har varit! Inte kunde jag ha föreställt mig hur många vändor denna text skulle ta. Och om det finns en framtid för manuset, så lär det bli många fler varv framöver.

Jag har nu också fått tips på hur jag kan förbättra mina första kapitel och jag har även fått ett råd att ändra relationen mellan två bröder. Ett råd jag redan hade fått av en god skrivarvän för länge sedan …  Jag har till och med fått tips på hur jag skulle kunna skriva en uppföljare eller två till min historia. Det vore nåt det!

I höst ska jag alltså vara så klar med texten att manuset ska fara iväg till förlagen. Nu är det sagt. Bara att få det gjort också.

Vilka förlag skulle du föreslå för en nutida feelgoodroman?

feelgood

Vikten av en röst

ljudböcker ljudbok lyssna böcker läsning

Jag har precis avslutat lyssningen av Felicia Welanders debut Kanske imorgon, utgiven av Bladh by Bladh, 2015. Jag har läst mig till att det finns ytterligare två till att njuta av. För njutit har jag. Dels av bokens närvaro, dels av Alexandra Rapaports unika röst. Till saken hör att jag letat ett tag bland ljudboksrösterna och inte funnit någon mig värdig. Så förbaskat viktigt är det att historien får rätt röst. Tyvärr har detta fenomen bidragit till att jag ratat flera intressanta titlar som fanns med i min läsa/lyssnalista. ljudböcker ljudbok lyssna böcker läsning

Boken var lättlyssnad och språket fint och flytande. Stark närvaro av de två kvinnorna, så olika som personer och ändå så oväntat starka band som knyts dem emellan. Liv och död, sida vid sida, precis som det är för oss alla. Min upplevelse är att vi inte pratar så mycket om döden. Den är tabubelagd och sparas ofta undan tills den knackar på dörren. Vi är experter att blunda för den, låtsas som att den inte finns. Konstigt egentligen, eftersom den är det enda vi kan vara helt och fullt säkra på kommer en dag.

Den bok jag läser med ögonen just nu är Playground av paret Lars Kepler. En svart, dystopisk känsla, fullspäckad med action. Jag blir nästan andfådd när jag läser. Så pass att jag jag funderar på att inte läsa den precis när jag ska sova. Den är ingen sänglektyr, direkt.
I boken är döden i allra högsta grad närvarande, eftersom huvudpersonen söker den, alltmedan en kamp för överlevnad håller henne kvar. Mycket kontradiktoriskt. En spännande tanke(?) om vad dödsriket egentligen är och vad som väntar oss där. Spännande, suggestiv och annorlunda.

Vad läser du?

Sommaren är kort – det mesta jobbas bort

anna helgesson författare

Eller det kanske inte riktigt stämmer. Men den här veckan är det fullt upp! Skrivtid – precis vad jag har just nu. Alltså, jag har semester från lärararbetet och jobbar därför massor med mitt författarskap den här veckan.

Senaste nytt:

  1. Jag har gått igenom mitt vuxenmanus (feelgood, kommer ni ihåg?) och rättat till korrfel som samtidigt har hjälpt mig in i historien efter ett långt uppehåll. Nästa steg (och nästa) är duktigt antecknat i mitt block. Spännande!
  2. Jag har fått ett intresserat förlag som ska återkomma nästa vecka angående min mysrysare för mellanåldern. More to come (hoppas jag).
  3. Illustratören är klar för jul-boken som beräknas komma i oktober-ish. Jag lovar att skriva ett inlägg endast om detta projekt framöver.
  4. Jag har fått feedback på min lilla historia från skrivkursen (hemligt som det ska vara innan jag vet något mer). Känns spännande och framförallt – nytt.
  5. Jag har fått ytterligare förfrågningar angående författarbesök till hösten. I nuläget är redan fem måndagar klara. Känns roligt att ha det att se fram emot också.

Jag säger som Simon i boken Hundlängtan och utomjordingar: ”Sommarlov smakar gott”. I mitt fall: Sommar – Semester – Skrivtid – Sovmornar – Suveränt skönt

 

 

Turen att ha levt ett tag

Historiens vingslag. Ibland kan jag höra dem, någon gång endast som en försiktig viskning från ett droppande regn, någon gång som ett minnesvärt vrål ur djupet av ett mörkt hål.

Idag kom ett urvrål från 1900-talet till mig vid köksbordet. Idag ville sonen prata kärleksbesvär. Jag fick berätta hur det var för mig då. Vilka känslor som krigade i min tonårskropp, vilka tankar som kom och gick och som fortfarande gör sig påminda. Särskilt när en annan tonårskropp anno 2018 vrålar samma saker som jag gjorde då.

Att få vara den som sitter lugnt i båten, den som berättar hur livet kan te sig, vilka mänskliga drag som odödligt visar sig igen och igen. Kunna ge av sig själv, försöka föda hopp och samtidigt försiktigt döda skam.

Jag har turen att ha levt ett tag. Jag har varit där. Pulsen har slagit hårt mot revbenen, hjärtat har darrat outtröttligt, oro och sorg har kantat nyfikenhet och sorglöshet. Alla känslorna på en och samma gång.

Tack för att jag har möjligheten att bara få finnas, parallellt med ännu ett tonårsuniversum.

I denna ljuva sommartid

Det är baske mig inte klokt. Först går jag och längtar ihjäl mig efter våren som jag anser vara sen i år, och sedan svischar den förbi och säger knappt hej, och har med sig värsta sommaren i släptåg.

Jag har badat mer denna månad än de senaste tre åren sammanlagt. Jag vill inte klaga, men det är så varmt i klassrummen på jobbet. Vi badar i svett och huvudvärken ligger hela tiden på lut. Ingen siesta här inte. Samma tempo som vanligt. Men det går inte riktigt. Hjärnan lägger av strax innan lunch. Sedan går allt på ren vilja och rutin. Jäklar vad jag längtar till semestern!

I helgen var jag på skrivkurs på Öland, min paradisö. Skrivande människor, fantastisk miljö, skapande och nya möten. Himmelskt på så många plan. Dagarna flöt samman och allt hände i en bubbla utan att den vanliga världen hälsade på. Jag hoppas att jag hittar fler kurser som jag kan gå framöver och fylla på kreativiteten med. Det behövs! Jag är nu fylld och skulle behöva minst två veckor att bara skriva av mig, både om upplevelserna och alla de uppslag till bokidéer som sköljde över mig. Embryon, javisst, men någonstans måste man börja.

Jag är extra tacksam över en liten gynnare som slog följe med mig på vandringen över allvaret. Han pockar på min uppmärksamhet. Det är en slug rackare som nog behöver få sin berättelse på pränt.

Som sagt – nu längtar jag till semestern!

Var nöjd med livet som vi lever här

Livet ni vet. Det som pågår, ibland medan man gör annat. Och tack och lov  hälsar livet på ordentligt ibland. Jag tror att vi behöver den där påminnelsen om att vi är här just nu, inte sedan.

Min pappa har fått hjärtproblem. Inte konstigt, han är både hjärtopererad och är 78 år gammal. Det är visst så livet ter sig för väldigt många i den åldern. Vi lever, vi kanske får någon sjukdom och när man är gammal hälsar diverse krämpor och annat ovälkommet på. Ändå gnager det hål i både samvete och i känsloliv. Vår tid är begränsad. Ändlig.

Min arbetskamrat är sjukskriven igen. Fler cellgifter väntar. Fler dagar med trötthet och sjukdomsbekämpning. Livet som kämpar sida vid sida med det andra. Det går inte att förstå.

I ljuset av detta ger min 17-åring sin syn på det här livet. Tankar om att inte alla barn har båda sina föräldrar i livet. I bilen på väg hem från en av de sista utvecklingssamtalen som sker i samråd med vårdnadshavaren (bara det! – oj, vad livet hälsar på) uttrycker han glädje och tacksamhet över att vara just han – just här. Att få äta middag med sin familj varje kväll. ”Tänk om någon skulle dö – mitt liv skulle bli helt katastrof!” En 17-årings bekännelser. Att få vakna varje morgon och känna – shit – det här är mitt liv och det är bra. Vilken ynnest! ”Man borde inte ta sådana här saker för givet mamma, men det är ju det man gör.”

Igår blev jag världsförälder. 100 kronor i månaden. En piss i havet kan tyckas, men tillsammans blir vi starka och kan förändra livet för någon. Någon som kanske inte har båda sina föräldrar i livet till och med.

Jag säger som Baloo i klassikern Djungelboken – Var nöjd med livet som vi lever här!

 

 

Träning med kronprinsessan

Jag sitter just nu och prokastrineringsbloggar. Iklädd träningskläder. Jadå. Snart så. I det här fallet är det store sonen som övertalat mamma.
– Jag kan övningsköra dit. Kom igen, mamma!
Vi har den omtalade Kvarntorpshögen inom ett par kilometers radie. Perfekt att övningsköra till. Läste ni förresten att kronprinsessan trippade uppför den härliga trappan, typ 350 steg eller hur lång den nu är, förra veckan? Jaså inte? En nationell nyhet av rang, om ni frågar mig.
Där hade han mig. Klart jag tränar med sonen. Vem kan tacka nej till en 17-åring som vill åka med sin lilla mamma? Och gå i den blivande drottningens fotspår?
Inte jag. <3

Det där med pengar

De är bra att ha. De där slantarna. Helt ovärdeliga. Eller, ja, det är kanske just det de inte är.

Jag får ofta frågan vad jag tjänar på mitt författande:
Går det bra då?
Hur går det för dig?

Jobbar du bara med författandet nu för tiden?
Elever är mer direkta:
Är du rik?
Tjänar du mycket pengar?

Hur mycket pengar har du du tjänat?

Det handlar inte om pengar. Och samtidigt är det precis det det gör. Jag tror inte på dem som säger att de bara skriver för sin egen skull, eller bara för att bli läst. Jag tror att alla vill sälja bra, få en hyfsad inkomst på sitt skrivande och gärna så att det blir lite över in the end of the day.

För det är då det kanske händer. Att man kan skriva mer.
Tror du på det?
Jag vet inte riktigt vad jag tror. Det är en kamp. Även för dem som till och med lyckats sälja sina rättigheter till utlandet, som det så fint heter. Även dessa storsäljande författare måste prestera, igen och igen. Ingen garanti för fortsatta framgångar.

Varför skriver jag böcker då?
För att det är så roligt att försvinna in i min egen fiktiva värld.
För att det är så roligt att dela texter med andra och få konstruktiv feedback.
För att bli läst.
För att få vara med i processen när en bok blir till.
För att få recensioner och mysa en stund över de som är bra.
För att få tala om mina böcker.
För att få förmånen att tala med andra om vad litteratur betyder, för mig, samhället och för individen. Språk är makt.
För att få möjligheter att nå personlig utveckling.

För att tjäna pengar.

Varför skriver du?