Bibad och böcker

bibad

Många bra saker börjar på b. Bok (i alla dess former), bibliotek, bad, bus, bubbel och bibad. Ja, bibad. Jag har gjort ett bad för bin. Humlor och andra flygfän är också välkomna. Du fyller en låg skål med kulor och fyller upp med vatten så att det nästan täcks. Tänk att bina ska kunna stå på kulorna och dricka. Så bra och fint dessutom. Eller hur?
bibad

När jag plockade med mina kulor (ja, de är mina från barndomen, believe it or not), så kom det upp massor av barndomsminnen. En del var väldigt länge sedan jag tänkte på. Så otroligt mycket som finns bevarat där inne i huvudet! Jag tror att det är bland annat därifrån som vi författare hämtar stoff. I en viss situation triggas minnesknölarna och skickar ut fragment av omedveten kunskap som hamnar i texten. En salig blandning av saker man självupplevt, läst, hört och drömt om. Fantastiska hjärnor vi har.

Nu ska jag sluta prokrastinera och börja med dagens skrivuppgift. Jag ska fördjupa, förlänga och lägga ut mystiska ledtrådar. Jag behöver verkligen tillgång till min hjärnas innersta liv nu.
Wish me luck!
😀

 

Att få vara med på Adlibris

Just nu pågår en kampanj på Adlibris fyndhörna där man kan köpa mina Saga och Simon-böcker till ett busbra pris, 69 kr styck. Det känns bra att se sina egna titlar, där, på Sveriges största boksajt. Hoppas spridningen blir bra och att försäljningen ökar. I need it, desperately.

Skärmavbild 2017-05-22 kl. 21.08.23

För övrigt har jag bokat in en trevlig marknad och ett par av sommarens signeringar. Mer om det en annan dag.

Jag har en bucket-list som jag börjat att beta av

Jag har en inofficiell bucket-list när det gäller böcker och utgivning. I och med detta inlägg så blir den väl snarare officiell. 😀

Jag har redan betat av ett par grejer på listan. Egentligen så fanns inte alla saker med på listan från början. Den har faktiskt växt ”baklänges”, blivit till under resans gång. Jag visste inte ens att jag ville alla dessa saker från början. Och listan har en tendens att växa.

  1. Att bli utgiven författare – har faktiskt hänt mig hela fem gånger vid det här laget.
  2. Att inte behöva finansiera något själv vid utgivning – har nu hänt tre gånger.
  3. Att få en positivt ställd refusering – låter knäppt, men så är det. Har läst om flera som fått annat än de standardiserade refuseringsbreven. Positiva mail om potential, intresse för historien, men att det finns saker att utveckla (samt exempel på vad!) från förlag som då faktiskt verkligen har LÄST MANUSET och tyckt om. Den känslan. Check! Hände mig i veckan.
  4. Att få bli bokad på skolbesök och bibliotek – har hänt och fortsätter att hända.
  5. Att få vara med om att ens bok går till omtryck. ”Andra tryckningen”. Få möjlighet att fixa till fel till och med. Vore en dröm.
  6. Att ta proffsiga författarporträtt.
  7. Att skriva en dedikation till någon kär i början av boken. Du vet – ”Till min käre far som alltid fanns där för mig”-stilen. Har hittills inte hänt, även om möjlighet har funnits.
  8. Att skriva en vuxenroman!
  9. Att få skriva ett Författarens tack i slutet av boken. Bam! Har redan fantiserat ihop ett par stycken. Kan vara bra träning, anser jag.
  10. Att få sin bok utgiven som pocket. Den där känslan att få finnas med på pocket-toppar eller listor. Halleluja!
  11. Att bli bjuden till förlaget på möte. Den känslan …
  12. Att få fixa en fantastisk release med champagne och glittrig långklänning och massor av gäster från när och fjärran, gärna på Örebro slott eller på en riktigt fancy krog, livemusik, dans och fest hela natten. (Den här önskningen är lite väl fantasifull och en release av bästa sort har jag redan varit med om. Men vissa saker kan få stå med på listan två gånger. Det bestämmer jag.)
  13. Att få ett stipendium och få resa bort minst en vecka (allt betalt) och bara få skriva. Själv eller med skrivarvänner. Det sistnämnda, tror jag. Det låter trevligare.
  14. Att bara jobba halvtid eftersom att jag börjar att tjäna mer pengar på mina böcker.
  15. Att så småningom kunna ägna mig åt skrivande på olika sätt på heltid.
  16. Att ha råd att anställa en revisor.

Jag tror att jag slutar där. Annars finns risken att jag börjar närma mig Camilla Läckberg-diket och då har jag helt tappat fotfästet. Faktum är dock att många saker av de jag har skrivit skulle kunna hända och en del av dem kommer att hända.

Jag är med och skriver min egen historia.
Har du något du önskar dig i ditt skrivliv?

Är det ok att varva ned handlingen?

Jag har funderat en hel del på dramaturgin i mitt pågående feelgoodmanus. Jag funderar på hur jag ska lyckas hålla kvar spänningen och intresset. Det känns som om jag har haft ganska bra fart fram tills nu. Min huvudkaraktär har gått in i en ny fas och känner in hur hon vill att framtiden ska bli (om hon får bestämma, vill säga). Lite vardag smyger sig på, och varje sida är inte sprängfylld med dramatik (det har det iofs inte varit hela tiden, men ändå). Det är här jag har mitt dilemma. Jag vet att en bok inte är som i verkligheten. Karaktärerna måste göra skruvade saker, ta korkade beslut och ge sig huvudstupa in i saker som man aldrig skulle komma på tanken att göra på riktigt.

sports-shoes-2057160_1920

Min fråga är: Kan ett manus tappa fart, bli mer eftertänksamt och lite ”tråkigt” (läs mindre dramatiskt) ett längre parti utan att läsaren gäspar och tröttnar? Jag vet att det hänger på hur jag vinklar det, hur jag lyckas att lägga in små ledtrådar, funderingar, kommande beslut, drömmar och önskemål så att det känns engagerande. Men frågan kvarstår: Går det?

Jag tänker tillbaka på böcker jag läst inom ”samma” genre, tex Camilla Davidssons Emma-serie. Hon hoppar i många galna tunnor, men samtidigt är ju vardagen där emellanåt och lugnar ner det lite. Möjligen tyckte jag personligen att handlingen tappade taget om mig vid de tillfällena, och det är ju inte så konstigt. Jag som läsare förväntar mig saker under läsningens gång och jag önskar kanske (förhoppningsvis) att karaktären också ska få vara med om de sakerna. Kanske är det en nyttig väntan? Ett parti då jag kan samla ihop mina egna tankar runt handlingen och dess dramaturgi? Helt enkelt – vad kommer att hända om jag läser vidare?

Som sagt, mina tankar spretar åt alla håll och det har säkert med att göra att mitt manus är ute på tunn is eller djupt vatten, vad man nu föredrar. Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer att hända, i alla fall inte riktigt i vilken ordning. Min huvudkaraktär brottas med vad hon innerst inne önskar och vad hon möjligen gör bara för att göra andra nöjda. Nu försöker jag leda in henne på ”rätt” väg. Nämligen den som leder till undergången. Jag måste sparka undan fötterna på henne snart. Det måste gå åt skogen. Idyllen ska spräckas och korthuset falla. Frågan är hur och hur hon sedan väljer att agera på andra sidan kraschen.

Innan detta händer så vädrar hon täcken, dricker kaffe, joggar och våndas.
Kan det få vara så, undrar jag?

Jag skriver!

Det är en väldigt skön känsla just nu. Efter ca två veckors vila blev det till slut lite skrivet i måndags. Och massor i tisdags. Med rosslig hals bänkade jag mig framför datorn, tog med mig kaffekopp och filt och fortsatte där måndagens ord slutat. Det blev en sisådär 5000 ord under de där timmarna. Jag kom in i ett flow som faktiskt gjorde att mina fingrar inte riktigt hängde med emellanåt. Jag använder mest tre fingrar när jag skriver, så ibland snubblade jag på tangenterna av allt som jag ville skriva. Tänk om jag skulle behärska korrekt fingersättning!

Manuset jag skriver på är feelgood; kärlek, relationer och allt annat som hör till. 😉 Kan tilläggas att sexscener skrivs och kinder antar en rosa ton dåd och då. Det är så roligt att utforska mitt skrivande. Tänk om … Tänk om … Drömma får man.

Jag vill ge er ett tips. Skaffa en skrivarvän! Jag har haft ett par olika genom dessa mina författarår och nu är det mest Jeanette Palm (bloggen Bokhemligheter) och jag som skriver och skickar, skriver och skickar. Vi är bra för varandra, det är jag säker på. Hon är i alla fall bra för mig. Den här gången var det helt och hållet hennes förtjänst att jag kom igång med manuset igen. Tack Jeanette! Vi kommer uträtta storverk, du och jag. <3

connect-20333_1920

Min femte bok har äntligen kommit från förlaget!

Ja, det är faktiskt sant. Jag har hittills fått fem böcker utgivna, två har jag varit med och finansierat själv och tre är helt finansierade av förlagen. Numera är jag dessutom utgiven på två förlag.

Varför skriver jag detta? Jo, det beror på att jag måste nypa mig lite i armen och kosta på mig att vara stolt över det jag åstadkommer. Detta är inget nytt, jag har påpekat detta för mig själv förut, men nu är det extra viktigt eftersom mina friex av Boris och Berra är hundvakt kom på posten i går. De är verkligen jättefina!

Jag är, som många andra, hemmablind. Mina egna framgångar bleknar i jämförelse med andras. Så ska det inte vara! Jag är bra och jag duger alldeles fantastiskt bra.

Nu hoppas jag på många fler i serien om Boris och Berra. Och arbetet med del två kommer att starta efter sommaren då Jonas Andersson ska sätta igång med bilderna till Boris och Berra åker bil. Japp, det blir en sjätte bok. Shit, va bra!

Den tunna linjen

En vanlig dag. Potatisen på spisen. Grus på hallmattan.

När det du inte trodde kunde hända kanske har hänt. När verkligheten knackar på, visar sitt fula nylle och du blir livrädd. När hela din världsbild ruckas en aning, skakningarna är ovissa och rörelsen ändå brutal. Tankebanor som virvlar runt, blandade med ilska, frustration och fullständig utelämnelse.

Då ändrar mitt huvud bana. Från verklighet till fiktion. Scenerna flödar i mitt huvud. Tårdrypande, tröstande, med varma armar runt en tunn kropp. Salta tårar som banar sin väg nedför kinderna på fler än en.
Bilderna som flimrar förbi likt en vansinnesfärd med tåg genom skuggorna. Längtan efter befrielse, ett bud om frid från högre ort.

Lidande som gör sig bäst på film eller i en bok. Jag flyr likt en vingklippt fågel, backar in i  vrårna. Blundar och kramar om mig själv.

Snart är dagen slut.

Alla dessa drömmar

Nästan varje gång när jag ska skriva på bloggen, så vet jag inte vad som kommer att flöda från mina fingrar. Det är inte så mycket som händer med mitt författande utåt just nu, och då är det inte självklart vad jag ska skriva om. Inga nya avtal, inget nytt manus som är klart, inga nya bokomslag att flasha med eller andra roliga händelser med dignitet.

Samtidigt händer det saker hela tiden.

Förra veckan fick jag veta att Beta Pedagog förlag hade strul med tryckeriet, vilket innebär att min första bok om Boris och Berra blir ca en månad försenad. Samtidigt hade vd:n Isac redan inlett samtal med illustratören Jonas om att börja arbeta med bilderna till boktvåan efter sommaren. Glädjande besked mitt i allt. Så troligtvis blir det en bok till om bröderna. Yes!

Jag har tre bokpåsar som väntar på att bli levererade. Några ex av mina böcker kommer att hitta nya läsare. Det är alltid glädjande, även om mina försäljningssiffror är låga. Min boktrea om Saga och Simon kommer troligtvis inte att se dagens ljus. Tråkigt, javisst.

Jag fick en rolig bokidé av tre killar på väg hem från ett biblioteksbesök med en av treorna jag jobbar i. Den där pirriga känslan av att vara en bra idé på spåren som säkert kommer att bli ytterligare ett manus så småningom. Jag har börjat att spåna på historien och det kommer att handla om en skröna med ett förlist fartyg, en förtrollad bok och ett spännande rum i bibliotekets källare. Jag är så tacksam att jag får nya bokuppslag. Då finns det en framtid!

Mitt i allt detta så har min spökhistoria fått tre ”nej tack”, tre refuseringar. Jag som trodde att jag hade något där. Samtidigt väntar jag svar från två andra förlag och det finns faktiskt ännu fler förlag att kontakta. Jag ger inte upp på den.

Jag skriver också på mitt vuxenmanus, min blivande feelgoodroman. 🙂 Jag tänker och känner stort! En historia som började spira för två år sedan och som legat i malpåse i långa perioder. Sedan några veckor har jag den ständigt i huvudet. Jag har ett hum om helheten och tror att jag ska kunna skriva ihop det så att jag har en röd tråd med dramaturgin på plats. Jag vill tro att jag klarar av att skriva en ”riktig bok för vuxna” också, inte ”bara” böcker för barn. Det är något med den här storyn, jag vill att den ska bli färdig för andra att få läsa och beröras av. Härligt, skrämmande och fruktansvärt svårt.

Så nog händer det grejer.

Nu ska jag snart packa min lilla gula resväska för att fara vidare mot nya mål. Mer om detta i ett annat inlägg. <3

 

Att ha förmånen att välja

Vi är många som kämpar med att få vardagen att gå ihop. På många olika sätt. Mitt främsta mål är att orka arbeta och samtidigt ha en värdefull fritid där jag kan vara närvarande med min familj och gärna klara av att skriva lite emellanåt.

Nu i april och maj är almanackan ganska full. Men inte så full som den kunde ha varit. Jag har valt att inte boka in allt. Jag skulle kunna gå på fester, kollegiala fester och andra arrangemang med jobbet, föreläsningar på kvällstid och andra aktiviteter. Jag har valt – och valt bort.

doors-1767563_1920

Jag har förmånen att välja bort för att orka mer av det jag verkligen vill göra. Då betyder det att arbetsrelaterade saker prioriteras bort. Kan tyckas tråkigt, men för mig är det absolut livsnödvändigt. Om jag skulle hänga på alla roliga och intressanta aktiviteter så skulle all min energi ta slut. Även lustfyllda projekt tar energi. I alla fall om de blir för många och för täta.

Därför har jag mer luft i min kalender än på många år. Jag vet att det är bra även om jag också kan känna lite dåligt samvete. Varför är jag aldrig med på några skojiga grejer längre? Jag som jämt var med förr och alltid hade så roligt?

Jag är klokare och börjar lära mig nu.

Nu står en femtioårsfest för dörren, påskledighet och skrivresa till Göteborg, sparese-planering och genomförande av densamma. Det är mycket det också, men jag har planerat in luft emellan. Då går det. Men jag får akta mig. Det är lätt att trilla dit och gå vilse. Kompassen kan gå sönder och då snurrar hjärnan. Vi som varit sjukskrivna av utmattning måste akta oss noga. Ta hand om dig, oavsett! Gör kloka val som ger dig frid och ro.

daisy-712892_1920

Jag önskar dig en skön helg och hoppas vårvärmen stannar kvar nu. <3

 

En go känsla

Jag behöver påminna mig själv om mina framgångar. Det är lätt att hamna i jämförelseträsket, där inget känns som om det duger. Alla andra är så mycket bättre, framgångsrikare, uppfinningsrikare och starkare. Det är lätt att gå vilse i djungeln av alla fantastiskt lyckade människor, oavsett om de är väletablerade författare eller debuterande diton som får lysande recensioner i de stora tidningarna.

Jag har blivit utgiven fyra gånger. Min femte bok är på gång. Oerhört stort. Fantastiskt roligt. Faktiskt beundransvärt. Oavsett så måste jag vill jag se mina framgångar utan att jämföras eller jämföra.

När jag debuterade 2013 låg världen för mina fötter. Lyckligare kvinna än jag fanns inte. När kartongen med mina grönskimrande böcker anlände var jag i sjunde himlen. Den känslan … Glömmer den aldrig. Allt var möjligt. Allt låg outforskat. Jag var oförstörd och genomlycklig.

Sedan hinner verkligheten ifatt. Var är att vara framgångsrik? Försäljningssiffror? Intervjuer? Nya kontrakt? Hur mäts framgång? Där börjar jämförelserna att kicka in. Och det slutar aldrig. Jag är trött på att jämföra mig med alla andra. Jag vill vara nöjd, lycklig och framgångsrik bara genom att se på mina egna prestationer.

När mina elever lånar mina böcker vecka efter vecka, elever med skimrande blick, så himla nöjda över att känna en författare, mig. Lyckliga över att få låna och läsa mina böcker. Frågorna om hur det går till att skriva en bok, hur det känns att skriva en bok.  ”Jag gillar verkligen dina böcker. Kan du inte skriva en ny snart? Titta, jag har lånat din bok!”

Jag är framgångsrik bara genom att vara jag.

Det är en go känsla.

Idag fick jag en ny bokidé av tre unga herrar på väg hem från biblioteket. Vem vet var detta ska sluta?

water-2092402_1920