Mars – himmel och helvete

Jag har aldrig gillat månaden mars. Det sades mig förr att folk brukade gilla den månaden man var född i – gäller således inte mig. Blåsippor, tussilago och varma solglimtar till trots. Det beror nog på nyckfullheten. Ena dagen löften om vår och sommarvindar, andra dagen full snöstorm och minusgrader. Me do not like.

Jag har jobbat en och en halv vecka och det går bra. Är fruktansvärt trött, men hoppas att det ska släppa snart. Inställningen är positiv och vilja kan försätta berg.

Jag kan också berätta att det inte är så lätt (eller skönt) att börja träna efter ca fem månaders uppehåll. Siktar på en kvart om dagen, ungefär som vi ger läsläxa i skolan. Det brukar ge resultat så jag hoppas att det går att applicera på detta.

För övrigt väntar jag på manusbesked, bokleverans av Boris och Berra-boken och skrivtid (och ork). Och vem vet, kanske blir det en liten skrivtripp till Göteborg i april. 🙂

Annat på agendan under nästa månad är födelsedagar, födelsedagar och födelsedagar. Så är det i vår familj. Och sedan får vi vänta ända tills maj innan det är dags igen. Trots detta kluster av firande så gillar jag april mycket mer än mars. Så det så.

Torsdags-svammel

Bloggen är inte vad den har varit. Jag var så ambitiös för ett par år sedan och visst hade jag fler läsare då. Jag vet inte riktigt vad bloggen ska ha för funktion just nu. Vem vill läsa? Vad ska jag skriva om?

Den här veckan blev det klart med omslag och slutkorr av Boris och Berra är hundvakt. Jag lugnar mig lite med bilder tills jag vet att den är iväg på tryck. Ska bli så roligt att få se den med alla härliga färgbilder som stöder läsförståelsen på varje uppslag. En dröm som blir verklighet. Så många lättlästa böcker jag stött på under mina snart 20 år som lärare! Vissa böcker är fantastiska, andra är hemska. För liten text, för svåra ord, trista bilder. Därför känns det extra kul att få bidra med en bokserie som jag själv känner är fin och välarbetad. Längst bak i boken finns uppgifter att lösa, Finn fem fel, berätta vad du kommer ihåg, svara på frågor om innehållet. Jättebra! Hoppas verkligen att bibliotek och skolor gillar mina snurriga gamla gubbar så att många köper in dem. Så att det blir en bok två till hösten. Berra och Boris åker bil. <3

child-316511_1280

 

 

Högsensibilitet eller ren och skär utmattning

Nu har jag tvärbromsat.
Var helt enkelt tvungen att hinna ifatt mig själv. Sjukdomar med förkylning och hosta har dragit ut på tiden och i och med det har all min kraft runnit rakt ned i mossan.

Det här med utmattningssymton eller utmattningssyndrom eller vad det kallas. Det är ingen barnlek, det kan jag tala om. Ena dagen känner du dig stark och oövervinnerlig, andra värdelös och vilsen ända in i själen.

Läste en bok för något drygt år sedan som heter Drunkna inte i dina känslor av Maggan Höglund och Doris Dahlin från 2013, Libris förlag. Den handlar om högsensibilitet och vissa personlighetsdrag som kommer i dess spår. Jag vet inte om jag kan säga att jag är hypersensitiv, men jag har helt klart drag av det.  Jag känner mig ömsom skör ömsom stark, starksvag, som jag har för mig att författarna kallar det. Det innebär precis som ordet säger, att vissa dagar kan man förflytta berg, njuta av uppmärksamhet och socialt umgänge, och andra dagar vill man ligga under en sten och varken synas eller höras. Dra en filt över sig, krypa ner i soffan och stänga in sig i teveserier.

Båda tillstånden är lika bra, eller kanske för högsensitiva personer, en nödvändighet. För att orka prestera och vara kreativ behöver det finnas möjligheter för rekreation, en stilla tillvaro, kanske helt i ensamhet.

Jag vet inte om det är här det brister. Det är svårt att leva ett familjeliv med allt vad det innebär, fortsätta arbeta heltid, odla fritidsintressen och ha ett socialt fungerande liv, om man har dessa behov. Inte hela tiden. Vi måste hitta tillfällen då vi rymmer från detta. Tar en timeout, hittar vila och återhämtning. INNAN man är för trött.

 

Det bästa jag vet är att ha mina skrivmåndagar helt rena från inbokade saker. Ensam hemma, helt utan krav på prestation från varken familj eller lönearbete. Bara jag och min dator, helst med ett pågående manus som slukar hela mig. Total lycka. Verklighetsflykt.

Det är nog så att det inte räcker för mig just nu. Jag skulle gärna ha fler dagar där jag rådde mig själv och mitt görande. Vårdade mitt inre liv. Hittade balans mellan prestation och bara vara.

Vi får se vart detta leder mig. Just nu är jag inne i en reflektion över mitt mående och det är gott så.
En varm kram, en klapp på kinden och en bukett tulpaner.
Det är gott så.

Manusskrivande och dramakurvor

Detta faktum att jag jobbar så pass mycket med mina texter just nu känns lite paradoxalt. Jag tycker att livet är tråkigt när jag inte skriver något och jag tycker att livet blir komplicerat när jag skriver. Så här: Jag vill skriva hela tiden. Helst inte äta, röra på mig, knappt gå på toa, liksom. Känns igen? När jag verkligen sitter och skriver massor, så blir jag seg och ointresserad av det mesta. Ont i kroppen, trött och lite håglös. Vill helst att allt ska bli klart på en gång. Manus – check! Så funkar det inte, jag vet det. Jag behöver se på det med ögon som sträcker sig över en längre period. Jag kanske skulle göra upp en tidsplan trots allt? Tänka att jag skriver en scen per sittning.

puzzle-1686918_1280

Nu är det så här att jag tagit upp ett manus jag skrev för snart två år sedan. Ett feelgood-manus som verkligen var hur kul som helst att skriva när det begav sig. Meeen. Jag fick inte ihop dramaturgin i mitt första utkast. Jag har en ovana att gå för fort fram, skala bort alla onödiga runtomkring grejer och bara hålla mig till huvudstoryn. Det blir inte mycket till bok av det i sanningens namn. Hm, noveller kanske är mer min grej? Nja.

Nu har jag i alla fall gjort en ordentlig genomläsning, skalat bort scener jag vet att jag inte vill ha med (har nu en aning om hur jag ska dra min dramakurva) och skrivit in tankar om scener som ska byggas ut, fler som ska skrivas in och utveckla historien framåt. Det känns riktigt bra. Det har varit en ganska jobbig process. Det kräver att jag är i mitt manus hela tiden, grottar, vänder och vrider för att se hur jag ska komma igång.

Egentligen är det nu äventyret börjar.

Skriv!

Solen värmer frusen själ

Halleluja, nu är jag tillbaka på jobbet!

Alla dagar är hjärtats dag

Jag har verkligen längtat att få komma tillbaka till rutiner och vardag. Frukost, yoga, smink, arbetspass, kvällsmat, teve och sova. Sånt gillar jag. Det är fortfarande en bit kvar till frisk och stark. Hjärtat påminner mig om att jag får ta det lugnt. Dunk, dunk, dunkelidunk, DUNK, dunk. Inte som det ska. Men ändå bra.

Idag har jag fått njuta av den delikata situationen det är att vara både lärare och författare. Vid lunchbordet i matsalen haglade frågorna: Hur kom det sig att du ville bli författare? Hur många böcker har du skrivit? Kommer du skriva fler böcker? Hur går det egentligen till att få en bok så där med hårda pärmar?

Snart – SNART!

Efter biblioteksbesöket hade två flickor varsin titel med sig hem att läsa under sportlovet. Jag blev glad och stolt när de kom bärande på mina fina böcker där inne i biblioteket, med lysande blickar och de fina barnbibliotekarierna som stod bredvid och log mot mig. Fin-fin känsla, det där!

Nu behöver jag vila. Jobba och vila. Komma upp på banan igen. Känna iver och entusiasm som inte sinar för fort. Slippa känna sug efter snabba sockerkickar för att hålla orken uppe fram tills sängdags.

Hörni, har ni sett ljuset? Det är fantastiskt att åka iväg till jobbet med en fin soluppgång som sällskap. För att inte tala om solskenet, när det är dags att åka hem. Hej och välkommen, solen! Vi struntar i väderleksrapporterna som varnar för regn imorgon. Ljuset är här för att
stanna!

Hoppas din vecka blir fin, fylld av solsken och pigga ben!

kram!

<3

 

 

Baksidestexter

Jag måste få dela med mig av Kerstin Beckmans otroliga baksidestexter!

Klicka här så kommer du hennes webbplats och jag garantera dig att du får läsa om allehanda klokskaper på hennes sida. Ännu en skrivande själ. Vi verkar vara så himla kloka hela bunten, eller hur? 😉

Just dessa magiska ord som pryder böckernas baksidor är så in i norden viktiga. Jag vet, det gäller både de yngre och äldre läsarna. Vi behöver få lov att tränga in genom ytan, få lov att  ta ett steg innanför det skyddande lagret av bokomslag och hårda pärmar, glutta in lite i den skrivna historien. Helst vill vi bli fångade, betagna, som om vi trasslat in oss i ett fisknät som vi inte vill ta oss ur. Orden ska locka och pocka, väcka följdfrågor och en känsla av denna härliga ”detta måste jag läsa”-känsla.

man-439039_1280
Baksidan är viktig.

Så baksidestexten är så oerhört och enerverande viktig att skriva rätt.

Jag ska skriva en baksidestext till min spökhistoria. Jag bävar. Samtidigt måste jag inte, det är inga avtal påskrivna och det är inte ens ivägskickat än. Men. Jag behöver träna på att formulera mig rätt. Jag behöver bli bättre på att skriva baksidestexter som fångar in sin läsare.

Varför inte dela med dig att påhittade baksidestexter i kommentarerna nedan? Passa på att få en liten skrivövning så här en torsdag? Kör, vet ja! Och du – glöm inte att läsa Kerstins texter.

Kram! <3

 

Äntligen skiner solen!

Nu sitter jag vid mitt skrivbord i min nyinredda skrivarlya och njuter. Under natten har ett lager vackert vintertäcke landat därute. Gnistrande och rent. Solen skiner på min morgonrock och jag sitter mätt och nöjd vid datorn. Det finns så mycket att vara glad över.

Igår fixade jag till det sista i mitt nya manus för mellanåldern. Nu ska det få vila i några dagar och sedan ska jag läsa igenom det igen. Visar det sig hålla, så är det dags att skicka in till förlagen. Jag har en bra magkänsla och en stor dröm. Vi får se om den slår in.

Sedan ett par dagar har jag även börjat jobba med mitt gamla manus från 2015, min psykologiska spänningsroman som föddes under en cykeltur på de vackra vägarna runt Sköllersta en sensommardag 2014. Jag såg ett moget sädesfält som vajade i vinden. Mitt i det guldgula stod två små barn. Ett omslag till en bok stod glasklar framför mina ögon. Under den cykelturen spelades en hemsk historia upp för min inre syn. Från den dagen har historien formats och omformats åtskilliga gånger. Idéen är nu mycket mer än så. Ett manus på tillväxt. Jag tvivlar hela tiden på om detta verkligen håller. Är det en historia som verkligen berättar någonting, eller är jag förblindad av mina scener som egentligen är vaggan (ha, ha, här fick jag skratta ett rått internt skratt) till alltihop? Jag vet verkligen inte, men jag fortsätter att jobba med texten och historien, så får vi se var det landar så småningom. Jag vet en sak i alla fall – Jag har roligt under tiden och jag utvecklar mitt skrivande ju mer jag skriver.

För övrigt besökte jag vårdcentralen igår. Jag fick ett sjukintyg för resten av veckan. Hoppas för Guds skull (nej, för min egen) att jag blir frisk och stark under veckan. Jag vill inte mer nu. Stopp, tack.

Jag ska ta med mig hunden och hostan och gå på en solig vinterpromenad om en stund. Om det så bara blir runt kvarteret. Men ut ska jag och låta strålarna och gnistret smitta av sig på mig.

winter-sun-1949429_1280
Inte en bild från min promenad, men vacker ändå. 🙂

 

Ha en fin vecka! <3

Testinlägg – går det att kommentera nu?

Jag har tydligen haft någon inställning som gjort det omöjligt att kommentera mina blogginlägg, i alla fall mina två senaste. Nu har jag mixtrat lite i inställningarna och hoppas att det går nu. Kommentera gärna för att visa att det går, om det går. Tack!

Skrivande, skrivande, skrivande

Ja, faktiskt är det en hel del skrivande just nu. Det är härligt förstås. Jag väljer att se min sjukdomstid som bonustid, som jag använder till mitt skriv-liv. Nu när jag orkar. Hostan river i bröstet och orken är ytterst trytande. Jag fixar på sin höjd att plocka ur diskmaskinen och hänga en tvätt. Med hjärtklappning som följd.

Tyvärr har jag beslutat att ställa in min medverkan i Jönköpings litteraturfestival Smålit nu på lördag. Hälsan går först och som jag mår nu så skulle jag inte klara av den påfrestningen det innebär att köra dit, genomföra en heldag på plats och sedan köra hem igen. Tyvärr missar jag en fin chans att vara ute och synas med mina böcker och kunna sälja lite, som jag så väl behöver. Men that´s life.

Tack och lov att jag har mina skrivprojekt i alla fall. Jag har skrivit om min historia för mellanåldern efter många kloka tips från en testläsare. Vi har dessutom bytt texter med varandra och det har gett massor av tankar att jobba vidare på. För båda parter. Det är en väldigt rolig del i processen, att förbättra texten och verkligen se den växa fram.

2015  började jag skriva på ett manus som jag hela tiden kallat Barnamord. Från dag 1. Nu har jag slaktat en tredjedel och faktiskt kommit igång med omskrivningen. Det känns fortfarande som om titeln funkar. Jag vet inte riktigt var detta leder. Förhoppningsvis kommer jag att sitta med ett råmanus som ska ut till testläsare under våren. Hoppas det. Jag skulle väldigt gärna se att den här storyn får ett värdigt slut. Det är den värd.

Jag har också fått skisser av Jonas Andersson som ska illustrera min nästa barnbok, Boris och Berra är hundvakt. Härligt fartfyllda bilder som verkligen kan ge den här historien det lilla extra. April, maj är tidsplaneringen för boken att vara färdig. Som jag längtar!

Vad skriver du på just nu?

Novellerna var det ja!

Jag är sjuk, har feber och huvudvärk. Blä, orkar nästan inget. Idag, måndag, är min skrivdag, men tyvärr fanns ingen energi till det. Känns tungt. Men när jag mår bättre igen, får jag lov att prioritera mitt manus igen. Jag längtar!

I stället så började jag organisera skrivbordet på datorn. Rensade gamla mail, läste gamla mail och hittade oväntat adresser till veckotidningar jag fått av min goda skrivarvän Anna. Jag mindes då att jag skickat in noveller både hit och dit, men i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg varken vad eller var jag skickat. Jag är inte så bra på att anteckna sådant, tyvärr. Ett utvecklingsområde.

Veckotidningar har lyxproblem. De får så många noveller att de inte behöver anstränga sig att meddela dem som inte blir antagna. Så tror jag. Vad tror du? I alla fall så är jag riktigt besviken på en av dessa tidningar, då jag skickade in en novell jag var mycket stolt över till en tävling i somras, och jag har inte fått ett livstecken av dem. Ämnet var ”kärlek”. Jag tycker att novellen glimmar. Hej Hybris! Jag tycker i alla fall att redaktionen kunde ha kostat på sig ett ”Nej tack”. Men icke.

 

Så nu valde jag en annan tidning i högen och skickade iväg tre olika noveller på en gång. Hej hopp!

Jag längtar efter att bli läst. <3