Etikett: höst

En ny tid

2 Comments

Höstterminen har brakat igång och det med besked. Ny klass och nyrenoverad skola. Det ska verkligen bli spännande. Och då behöver vi inte nämna att det ännu inte finns varken högtalare eller projektor uppsatt, eller några gardiner som skyddar mot solens strålar heller. Hum …

Nytt är också att jag arbetar 75 % i skolan från och med nu. Varje onsdag ska vikas för författarskapet på endera sättet. Skrivtid och skolbesök står på schemat. Jag har redan ett besök inbokat och tre andra skolor har visat sitt intresse. Kommer inga nya restriktioner så hoppas jag att besöken blir fysiska. Jag har verkligen längtat efter att få prata böcker och skrivande! Det är alltid så givande att få möta elever som är nyfikna på författaryrket.

Tack och lov har jag en egen författarträff att se fram emot också. Helgen för bokmässan ska ägnas åt samtal och skrivande vid Vätterns strand. Kanske bjuder vädret på ett höstdopp? Hur mycket vi än sörjer tomheten över att mässan är inställd, så får vi blicka framåt. Kanske blir 2021 års bokmässa den där som vi aldrig glömmer?

Hur ser din höst ut?

Categories: författarskap

Tags: ,

Viljan att vara en sidensvans

No Comments
sidensvans utmattning

Sidensvansen. Färggrann, pigg och social. Hänger med i svängarna, ivrigt och lekfullt flygande från träd till träd. Vacker, graciös och snabb. Jag skulle vilja vara en sidensvans.

Hösten har varit och är fortfarande alldeles fantastisk. Träden glöder, människorna grillar och badar, ärar och tackar Moder Natur för dessa dagar av påfyllning, återuppväckta sommarkänslor och gemenskap. Promenader, utflykter och solsken. Åh, vad jag längtar efter att få vara en sidensvans!

Vi vet att kylan och frosten kommer till oss alla. Allt stannar av, gräset fryser mitt i sin strävan att nå solens strålar. Överlevande blommor torkar ihop, faller ner och ger upp. Hösten har blivit till ett fint minne, något som går att bläddra fram på instagram. Jag var aldrig där. Det gick inte. Jag drömde om att vara en sidensvans.

I mitt fall har arbete och åter arbete, både tvunget och självvalt, klamrat sig fast vid mig. Energin sipprar ut genom sprickorna och tömmer lagret. In letar sig sjukdomar som aldrig tar slut, en och en halv månad med ihärdiga symtom som agerar dominobrickor. Jag faller. Jag vill vara en sidensvans.

För mig spelar det ingen roll om solen skiner. Men en dag förvandlas jag, kastar av mig min gråa, trasiga kostym och sträcker mig mot taket och himlen utanför. Då kommer min klädnad gnistra inifrån och ut. Då kommer jag att vara en sidensvans igen.

 

Categories: poesi

Tags: , ,