Jag måste berätta om min man

Hela mitt liv har varit fyllt av böcker. Från mina första år då föräldrarna läste högt för mig, tills att jag fem år gammal började läsa själv. Böckerna var mina vänner då livet var svårt, genom skoltiden och vidare upp i tonåren. Som vuxen läsare har jag upptäckt många fina författare och dessutom blivit en själv.

Och så träffade jag Per.

Han blev läst för som liten, oja, och han läste massor för våra tre barn under deras uppväxt. Men inte många sidor blev lästa för egen del. Om ens någon. Jag minns att han läste boken Vinterviken under vuxenstudier i svenska på komvux för ett par decennier sedan. Jag har köpt och lånat böcker under åren i hopp om att, kanske … Han har läst facklitteratur, slagit i böcker, läst ett par biografier men inte fastnat för något skönlitterärt. Alla dessa år. Snart trettio …

Och så började min man läsa.

Sedan förra sommaren har han SLUKAT ljudböcker. På löpande band. Han började med Michael Nyqvists roman (när han tragiskt nog precis gått bort) och blev egentligen inte fast där. Det var när han läste ALLA Fredrik Backmans böcker och Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson som han var helt fast i ljudboksträsket. Och det kanske roligaste av allt är att han har läst flera kvinnliga feelgoodförfattare efter det. Camilla Davidsson, Caroline Säfstrand, Elin Olofsson (möjligen inte feelgood, men ändå) , och alla på min inrådan.

Ofta hör jag: Vad ska jag läsa nu då? Han har precis avslutat Marie Hermanssons Mannen under trappan  och övergått till Petter Stordalens bok. Den kanske kommer att bytas ut snart, men det är en annan historia.

Så jag håller med Triss-kampanjen: Plötsligt händer det.

Min man har läst fler böcker än jag under det gångna året. Och håller han samma fart framöver så är det han som kommer att bli familjens bokmal.

Vem hade kunnat ana detta?

En go känsla

Jag behöver påminna mig själv om mina framgångar. Det är lätt att hamna i jämförelseträsket, där inget känns som om det duger. Alla andra är så mycket bättre, framgångsrikare, uppfinningsrikare och starkare. Det är lätt att gå vilse i djungeln av alla fantastiskt lyckade människor, oavsett om de är väletablerade författare eller debuterande diton som får lysande recensioner i de stora tidningarna.

Jag har blivit utgiven fyra gånger. Min femte bok är på gång. Oerhört stort. Fantastiskt roligt. Faktiskt beundransvärt. Oavsett så måste jag vill jag se mina framgångar utan att jämföras eller jämföra.

När jag debuterade 2013 låg världen för mina fötter. Lyckligare kvinna än jag fanns inte. När kartongen med mina grönskimrande böcker anlände var jag i sjunde himlen. Den känslan … Glömmer den aldrig. Allt var möjligt. Allt låg outforskat. Jag var oförstörd och genomlycklig.

Sedan hinner verkligheten ifatt. Var är att vara framgångsrik? Försäljningssiffror? Intervjuer? Nya kontrakt? Hur mäts framgång? Där börjar jämförelserna att kicka in. Och det slutar aldrig. Jag är trött på att jämföra mig med alla andra. Jag vill vara nöjd, lycklig och framgångsrik bara genom att se på mina egna prestationer.

När mina elever lånar mina böcker vecka efter vecka, elever med skimrande blick, så himla nöjda över att känna en författare, mig. Lyckliga över att få låna och läsa mina böcker. Frågorna om hur det går till att skriva en bok, hur det känns att skriva en bok.  ”Jag gillar verkligen dina böcker. Kan du inte skriva en ny snart? Titta, jag har lånat din bok!”

Jag är framgångsrik bara genom att vara jag.

Det är en go känsla.

Idag fick jag en ny bokidé av tre unga herrar på väg hem från biblioteket. Vem vet var detta ska sluta?

water-2092402_1920

Torsdags-svammel

Bloggen är inte vad den har varit. Jag var så ambitiös för ett par år sedan och visst hade jag fler läsare då. Jag vet inte riktigt vad bloggen ska ha för funktion just nu. Vem vill läsa? Vad ska jag skriva om?

Den här veckan blev det klart med omslag och slutkorr av Boris och Berra är hundvakt. Jag lugnar mig lite med bilder tills jag vet att den är iväg på tryck. Ska bli så roligt att få se den med alla härliga färgbilder som stöder läsförståelsen på varje uppslag. En dröm som blir verklighet. Så många lättlästa böcker jag stött på under mina snart 20 år som lärare! Vissa böcker är fantastiska, andra är hemska. För liten text, för svåra ord, trista bilder. Därför känns det extra kul att få bidra med en bokserie som jag själv känner är fin och välarbetad. Längst bak i boken finns uppgifter att lösa, Finn fem fel, berätta vad du kommer ihåg, svara på frågor om innehållet. Jättebra! Hoppas verkligen att bibliotek och skolor gillar mina snurriga gamla gubbar så att många köper in dem. Så att det blir en bok två till hösten. Berra och Boris åker bil. <3

child-316511_1280

 

 

Solen värmer frusen själ

Halleluja, nu är jag tillbaka på jobbet!

Alla dagar är hjärtats dag

Jag har verkligen längtat att få komma tillbaka till rutiner och vardag. Frukost, yoga, smink, arbetspass, kvällsmat, teve och sova. Sånt gillar jag. Det är fortfarande en bit kvar till frisk och stark. Hjärtat påminner mig om att jag får ta det lugnt. Dunk, dunk, dunkelidunk, DUNK, dunk. Inte som det ska. Men ändå bra.

Idag har jag fått njuta av den delikata situationen det är att vara både lärare och författare. Vid lunchbordet i matsalen haglade frågorna: Hur kom det sig att du ville bli författare? Hur många böcker har du skrivit? Kommer du skriva fler böcker? Hur går det egentligen till att få en bok så där med hårda pärmar?

Snart – SNART!

Efter biblioteksbesöket hade två flickor varsin titel med sig hem att läsa under sportlovet. Jag blev glad och stolt när de kom bärande på mina fina böcker där inne i biblioteket, med lysande blickar och de fina barnbibliotekarierna som stod bredvid och log mot mig. Fin-fin känsla, det där!

Nu behöver jag vila. Jobba och vila. Komma upp på banan igen. Känna iver och entusiasm som inte sinar för fort. Slippa känna sug efter snabba sockerkickar för att hålla orken uppe fram tills sängdags.

Hörni, har ni sett ljuset? Det är fantastiskt att åka iväg till jobbet med en fin soluppgång som sällskap. För att inte tala om solskenet, när det är dags att åka hem. Hej och välkommen, solen! Vi struntar i väderleksrapporterna som varnar för regn imorgon. Ljuset är här för att
stanna!

Hoppas din vecka blir fin, fylld av solsken och pigga ben!

kram!

<3

 

 

Baksidestexter

Jag måste få dela med mig av Kerstin Beckmans otroliga baksidestexter!

Klicka här så kommer du hennes webbplats och jag garantera dig att du får läsa om allehanda klokskaper på hennes sida. Ännu en skrivande själ. Vi verkar vara så himla kloka hela bunten, eller hur? 😉

Just dessa magiska ord som pryder böckernas baksidor är så in i norden viktiga. Jag vet, det gäller både de yngre och äldre läsarna. Vi behöver få lov att tränga in genom ytan, få lov att  ta ett steg innanför det skyddande lagret av bokomslag och hårda pärmar, glutta in lite i den skrivna historien. Helst vill vi bli fångade, betagna, som om vi trasslat in oss i ett fisknät som vi inte vill ta oss ur. Orden ska locka och pocka, väcka följdfrågor och en känsla av denna härliga ”detta måste jag läsa”-känsla.

man-439039_1280
Baksidan är viktig.

Så baksidestexten är så oerhört och enerverande viktig att skriva rätt.

Jag ska skriva en baksidestext till min spökhistoria. Jag bävar. Samtidigt måste jag inte, det är inga avtal påskrivna och det är inte ens ivägskickat än. Men. Jag behöver träna på att formulera mig rätt. Jag behöver bli bättre på att skriva baksidestexter som fångar in sin läsare.

Varför inte dela med dig att påhittade baksidestexter i kommentarerna nedan? Passa på att få en liten skrivövning så här en torsdag? Kör, vet ja! Och du – glöm inte att läsa Kerstins texter.

Kram! <3