Solen gassar, bryggan under Majas rygg vaggas av vattnets mjuka rörelser. Sömnen kommer samtidigt som Limahls toner av Den oändliga historien smeker hennes hörselgångar. Svävande, drömsk. Hon rider på den vita draken i skyn. Allt jobbigt försvinner och kvar blir bara en tung skön känsla av här och nu. När Maja vaknar till liv är Johanna bredvid henne. Ljudlös och leende.

Jag erkänner. Jag har inte sett filmen. Ändå har den vita drömdraken satt sina spår i mig. Så mjuk och snäll. Nu har jag i alla fall hört berättelsen på radio som drama för unga. Otroligt välberättad med flera kända skådespelare i rollerna. Rekommenderas!
För övrigt är Limahls hockeyfrilla legendarisk. Ljuva åttiotal! 😀