Nu har jag tvärbromsat.
Var helt enkelt tvungen att hinna ifatt mig själv. Sjukdomar med förkylning och hosta har dragit ut på tiden och i och med det har all min kraft runnit rakt ned i mossan.

Det här med utmattningssymton eller utmattningssyndrom eller vad det kallas. Det är ingen barnlek, det kan jag tala om. Ena dagen känner du dig stark och oövervinnerlig, andra värdelös och vilsen ända in i själen.

Läste en bok för något drygt år sedan som heter Drunkna inte i dina känslor av Maggan Höglund och Doris Dahlin från 2013, Libris förlag. Den handlar om högsensibilitet och vissa personlighetsdrag som kommer i dess spår. Jag vet inte om jag kan säga att jag är hypersensitiv, men jag har helt klart drag av det.  Jag känner mig ömsom skör ömsom stark, starksvag, som jag har för mig att författarna kallar det. Det innebär precis som ordet säger, att vissa dagar kan man förflytta berg, njuta av uppmärksamhet och socialt umgänge, och andra dagar vill man ligga under en sten och varken synas eller höras. Dra en filt över sig, krypa ner i soffan och stänga in sig i teveserier.

Båda tillstånden är lika bra, eller kanske för högsensitiva personer, en nödvändighet. För att orka prestera och vara kreativ behöver det finnas möjligheter för rekreation, en stilla tillvaro, kanske helt i ensamhet.

Jag vet inte om det är här det brister. Det är svårt att leva ett familjeliv med allt vad det innebär, fortsätta arbeta heltid, odla fritidsintressen och ha ett socialt fungerande liv, om man har dessa behov. Inte hela tiden. Vi måste hitta tillfällen då vi rymmer från detta. Tar en timeout, hittar vila och återhämtning. INNAN man är för trött.

Det bästa jag vet är att ha mina skrivmåndagar helt rena från inbokade saker. Ensam hemma, helt utan krav på prestation från varken familj eller lönearbete. Bara jag och min dator, helst med ett pågående manus som slukar hela mig. Total lycka. Verklighetsflykt.

Det är nog så att det inte räcker för mig just nu. Jag skulle gärna ha fler dagar där jag rådde mig själv och mitt görande. Vårdade mitt inre liv. Hittade balans mellan prestation och bara vara.

Vi får se vart detta leder mig. Just nu är jag inne i en reflektion över mitt mående och det är gott så.
En varm kram, en klapp på kinden och en bukett tulpaner.
Det är gott så.