Johanna och Maja är på cykelutflykt. Värmen är tryckande och åskan närmar sig. Det närmar sig slutet. Det definitiva slutet, men samtidigt början på någonting annat. De sitter uppflugna på ett picknickbord vid vägkanten och dricker vatten. Pratar om sitt största intresse, musiken från åttiotalet. Madonnas Like a virgin och Michael Jacksons Beat it. Giganterna, de bästa, största. Ikonerna.
Min bror köpte med sig Michael Jacksons solodebut och spelade den i vardagsrummet hemma med mamma och mig som störta publik. Jag tyckte det lät magiskt bra. Tänk vilken upplevelse det faktiskt var! Att få höra hans ljusa röst för första gången, takten, musiken som fick oss alla att dansa på furugolvet där hemma.
Så bra han var! Är!
Madonna var som en tsunami. Allt hon gjorde var bra. Alla hennes videor på teve som sprakade. Där hände allt! Åttiotalet visualiserades mitt framför mina ögon. Det var magiskt, vackert, färgstarkt och min tonårstid i en ask.
