Nästan varje gång när jag ska skriva på bloggen, så vet jag inte vad som kommer att flöda från mina fingrar. Det är inte så mycket som händer med mitt författande utåt just nu, och då är det inte självklart vad jag ska skriva om. Inga nya avtal, inget nytt manus som är klart, inga nya bokomslag att flasha med eller andra roliga händelser med dignitet.

Samtidigt händer det saker hela tiden.

Förra veckan fick jag veta att Beta Pedagog förlag hade strul med tryckeriet, vilket innebär att min första bok om Boris och Berra blir ca en månad försenad. Samtidigt hade vd:n Isac redan inlett samtal med illustratören Jonas om att börja arbeta med bilderna till boktvåan efter sommaren. Glädjande besked mitt i allt. Så troligtvis blir det en bok till om bröderna. Yes!

Jag har tre bokpåsar som väntar på att bli levererade. Några ex av mina böcker kommer att hitta nya läsare. Det är alltid glädjande, även om mina försäljningssiffror är låga. Min boktrea om Saga och Simon kommer troligtvis inte att se dagens ljus. Tråkigt, javisst.

Jag fick en rolig bokidé av tre killar på väg hem från ett biblioteksbesök med en av treorna jag jobbar i. Den där pirriga känslan av att vara en bra idé på spåren som säkert kommer att bli ytterligare ett manus så småningom. Jag har börjat att spåna på historien och det kommer att handla om en skröna med ett förlist fartyg, en förtrollad bok och ett spännande rum i bibliotekets källare. Jag är så tacksam att jag får nya bokuppslag. Då finns det en framtid!

Mitt i allt detta så har min spökhistoria fått tre ”nej tack”, tre refuseringar. Jag som trodde att jag hade något där. Samtidigt väntar jag svar från två andra förlag och det finns faktiskt ännu fler förlag att kontakta. Jag ger inte upp på den.

Jag skriver också på mitt vuxenmanus, min blivande feelgoodroman. 🙂 Jag tänker och känner stort! En historia som började spira för två år sedan och som legat i malpåse i långa perioder. Sedan några veckor har jag den ständigt i huvudet. Jag har ett hum om helheten och tror att jag ska kunna skriva ihop det så att jag har en röd tråd med dramaturgin på plats. Jag vill tro att jag klarar av att skriva en ”riktig bok för vuxna” också, inte ”bara” böcker för barn. Det är något med den här storyn, jag vill att den ska bli färdig för andra att få läsa och beröras av. Härligt, skrämmande och fruktansvärt svårt.

Så nog händer det grejer.

Nu ska jag snart packa min lilla gula resväska för att fara vidare mot nya mål. Mer om detta i ett annat inlägg. <3