Jag undrar vad jag ska ha bloggen till. Tiden att skriva äts upp av allt annat, och om jag ska skriva vill jag helst skriva på mina manus. Allt kolliderar och konkurrerar. Samtidigt kan det vara en källa till kreativitet och reflektion. Frågan är vad jag gör med den.

När jag var nyutgiven författare var bloggen ovärderlig. Jag skrev av mig om allt jag funderade på, berättade ALLT, från minsta mail från förlaget till allt annat som upptog min skrivsjuka hjärna för tillfället. Jag hittade fantastiska skrivarvänner som gav mig input och sporrade mig på alla möjliga vis. Dessa fantastiska människor tog tid att svara på frågor, delade med sig av sin kunskap och sporrade mig i min dröm. Deras bloggar var syre för mig. Jag hittade Debutantbloggen som 2013 gav mig idoler att se upp till, personer som lyckats och som strävade precis som jag. Jag hittade faktiskt vänner där ute som jag träffat flera gånger och som är oerhört viktiga för mig i mitt författande idag.

Utan bloggen hade jag inte varit där jag är idag.

Men jag frågar mig nu – vad ska jag ha bloggen till idag? Vem vill läsa? Nu har jag en författarsida på Facebook och ett konto på Instagram och dessa kanaler är mer lättillgängliga och direkta i sitt språk. Snabba inlägg, korta kommentarer. Precis som livet är 2018.

Jag tänker att min blogg ska innehålla reflektioner runt mitt skapande på olika sätt. Kanske att den mer ska fungera som en öppen dagbok där jag skriver om saker som jag har i huvudet som behöver ut. Som jag själv behöver tänka på. Jag tänker nämligen bättre när jag skriver. 🙂 Det måste inte handla om skrivandet, det kan handla om vad som helst som formar mig till den jag är. Kroppsideal, samhället, krav och förväntningar, livet med tonårsbarn, mitt arbete i skolvärlden kontra mitt författarskap och hur det är att ha åldrande föräldrar. Allt detta som gör mig till den jag är. Det formar mitt skrivande, vare sig jag vill eller inte. Om det är något andra vill läsa om så varför inte? Men allra främst skriver jag för min egen skull.