Vikten av en röst

ljudböcker ljudbok lyssna böcker läsning

Jag har precis avslutat lyssningen av Felicia Welanders debut Kanske imorgon, utgiven av Bladh by Bladh, 2015. Jag har läst mig till att det finns ytterligare två till att njuta av. För njutit har jag. Dels av bokens närvaro, dels av Alexandra Rapaports unika röst. Till saken hör att jag letat ett tag bland ljudboksrösterna och inte funnit någon mig värdig. Så förbaskat viktigt är det att historien får rätt röst. Tyvärr har detta fenomen bidragit till att jag ratat flera intressanta titlar som fanns med i min läsa/lyssnalista. ljudböcker ljudbok lyssna böcker läsning

Boken var lättlyssnad och språket fint och flytande. Stark närvaro av de två kvinnorna, så olika som personer och ändå så oväntat starka band som knyts dem emellan. Liv och död, sida vid sida, precis som det är för oss alla. Min upplevelse är att vi inte pratar så mycket om döden. Den är tabubelagd och sparas ofta undan tills den knackar på dörren. Vi är experter att blunda för den, låtsas som att den inte finns. Konstigt egentligen, eftersom den är det enda vi kan vara helt och fullt säkra på kommer en dag.

Den bok jag läser med ögonen just nu är Playground av paret Lars Kepler. En svart, dystopisk känsla, fullspäckad med action. Jag blir nästan andfådd när jag läser. Så pass att jag jag funderar på att inte läsa den precis när jag ska sova. Den är ingen sänglektyr, direkt.
I boken är döden i allra högsta grad närvarande, eftersom huvudpersonen söker den, alltmedan en kamp för överlevnad håller henne kvar. Mycket kontradiktoriskt. En spännande tanke(?) om vad dödsriket egentligen är och vad som väntar oss där. Spännande, suggestiv och annorlunda.

Vad läser du?

Jag måste berätta om min man

Hela mitt liv har varit fyllt av böcker. Från mina första år då föräldrarna läste högt för mig, tills att jag fem år gammal började läsa själv. Böckerna var mina vänner då livet var svårt, genom skoltiden och vidare upp i tonåren. Som vuxen läsare har jag upptäckt många fina författare och dessutom blivit en själv.

Och så träffade jag Per.

Han blev läst för som liten, oja, och han läste massor för våra tre barn under deras uppväxt. Men inte många sidor blev lästa för egen del. Om ens någon. Jag minns att han läste boken Vinterviken under vuxenstudier i svenska på komvux för ett par decennier sedan. Jag har köpt och lånat böcker under åren i hopp om att, kanske … Han har läst facklitteratur, slagit i böcker, läst ett par biografier men inte fastnat för något skönlitterärt. Alla dessa år. Snart trettio …

Och så började min man läsa.

Sedan förra sommaren har han SLUKAT ljudböcker. På löpande band. Han började med Michael Nyqvists roman (när han tragiskt nog precis gått bort) och blev egentligen inte fast där. Det var när han läste ALLA Fredrik Backmans böcker och Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson som han var helt fast i ljudboksträsket. Och det kanske roligaste av allt är att han har läst flera kvinnliga feelgoodförfattare efter det. Camilla Davidsson, Caroline Säfstrand, Elin Olofsson (möjligen inte feelgood, men ändå) , och alla på min inrådan.

Ofta hör jag: Vad ska jag läsa nu då? Han har precis avslutat Marie Hermanssons Mannen under trappan  och övergått till Petter Stordalens bok. Den kanske kommer att bytas ut snart, men det är en annan historia.

Så jag håller med Triss-kampanjen: Plötsligt händer det.

Min man har läst fler böcker än jag under det gångna året. Och håller han samma fart framöver så är det han som kommer att bli familjens bokmal.

Vem hade kunnat ana detta?