Kategori: sjukskrivning

Vårens sällsamma styrka

2 Comments

Varje år är det likadant. Jag ler så mungiporna stramar, ögonen tåras och hjärtat svämmar över. Att få se den första sippans skimrande blå krona, den knoppande vitsippan och fladdrande fjärilsvingar gör mig så barnsligt glad.

I förrgår gick jag i skogen här hemma och tittade i det torra fjolårsgräset så att ögonen sved. Snart, snart, snart är vitsipporna här med sina kritvita kronor, tänkte jag. Och visst såg jag dem, knopparna. Jag välkomnar dem likt någon som väntat för länge på sin hjärtas vän, kvittrande och rörande glad.

Samma sak igår. De två nässelfjärilarna som yrvaket värmer sig mot träfasadens skrovliga yta. Yra, vakna, fulla av nytt liv i solljuset. Det är sådan jag blir. Vårens ljus, värme och nyvakna natur smittar av sig på mig.

I dessa tider känner jag behovet av naturens kraft ännu mer. Och det vill inte säga lite det. Naturen har alltid varit viktig och sedan sjukskrivningen 2014 har behovet av träd, fågelkvitter och mossa växt sig in i benmärgen. Och när virus vilar i varje vrå behöver jag få läka och hämta kraft bland stammar och knoppar. Hur gör du för att leva och inte bara överleva?

Att ha förmånen att välja

2 Comments

Vi är många som kämpar med att få vardagen att gå ihop. På många olika sätt. Mitt främsta mål är att orka arbeta och samtidigt ha en värdefull fritid där jag kan vara närvarande med min familj och gärna klara av att skriva lite emellanåt.

Nu i april och maj är almanackan ganska full. Men inte så full som den kunde ha varit. Jag har valt att inte boka in allt. Jag skulle kunna gå på fester, kollegiala fester och andra arrangemang med jobbet, föreläsningar på kvällstid och andra aktiviteter. Jag har valt – och valt bort.

doors-1767563_1920

Jag har förmånen att välja bort för att orka mer av det jag verkligen vill göra. Då betyder det att arbetsrelaterade saker prioriteras bort. Kan tyckas tråkigt, men för mig är det absolut livsnödvändigt. Om jag skulle hänga på alla roliga och intressanta aktiviteter så skulle all min energi ta slut. Även lustfyllda projekt tar energi. I alla fall om de blir för många och för täta.

Därför har jag mer luft i min kalender än på många år. Jag vet att det är bra även om jag också kan känna lite dåligt samvete. Varför är jag aldrig med på några skojiga grejer längre? Jag som jämt var med förr och alltid hade så roligt?

Jag är klokare och börjar lära mig nu.

Nu står en femtioårsfest för dörren, påskledighet och skrivresa till Göteborg, sparese-planering och genomförande av densamma. Det är mycket det också, men jag har planerat in luft emellan. Då går det. Men jag får akta mig. Det är lätt att trilla dit och gå vilse. Kompassen kan gå sönder och då snurrar hjärnan. Vi som varit sjukskrivna av utmattning måste akta oss noga. Ta hand om dig, oavsett! Gör kloka val som ger dig frid och ro.

daisy-712892_1920

Jag önskar dig en skön helg och hoppas vårvärmen stannar kvar nu. <3

 

Högsensibilitet eller ren och skär utmattning

2 Comments

Nu har jag tvärbromsat.
Var helt enkelt tvungen att hinna ifatt mig själv. Sjukdomar med förkylning och hosta har dragit ut på tiden och i och med det har all min kraft runnit rakt ned i mossan.

Det här med utmattningssymton eller utmattningssyndrom eller vad det kallas. Det är ingen barnlek, det kan jag tala om. Ena dagen känner du dig stark och oövervinnerlig, andra värdelös och vilsen ända in i själen.

Läste en bok för något drygt år sedan som heter Drunkna inte i dina känslor av Maggan Höglund och Doris Dahlin från 2013, Libris förlag. Den handlar om högsensibilitet och vissa personlighetsdrag som kommer i dess spår. Jag vet inte om jag kan säga att jag är hypersensitiv, men jag har helt klart drag av det.  Jag känner mig ömsom skör ömsom stark, starksvag, som jag har för mig att författarna kallar det. Det innebär precis som ordet säger, att vissa dagar kan man förflytta berg, njuta av uppmärksamhet och socialt umgänge, och andra dagar vill man ligga under en sten och varken synas eller höras. Dra en filt över sig, krypa ner i soffan och stänga in sig i teveserier.

Båda tillstånden är lika bra, eller kanske för högsensitiva personer, en nödvändighet. För att orka prestera och vara kreativ behöver det finnas möjligheter för rekreation, en stilla tillvaro, kanske helt i ensamhet.

Jag vet inte om det är här det brister. Det är svårt att leva ett familjeliv med allt vad det innebär, fortsätta arbeta heltid, odla fritidsintressen och ha ett socialt fungerande liv, om man har dessa behov. Inte hela tiden. Vi måste hitta tillfällen då vi rymmer från detta. Tar en timeout, hittar vila och återhämtning. INNAN man är för trött.

 

Det bästa jag vet är att ha mina skrivmåndagar helt rena från inbokade saker. Ensam hemma, helt utan krav på prestation från varken familj eller lönearbete. Bara jag och min dator, helst med ett pågående manus som slukar hela mig. Total lycka. Verklighetsflykt.

Det är nog så att det inte räcker för mig just nu. Jag skulle gärna ha fler dagar där jag rådde mig själv och mitt görande. Vårdade mitt inre liv. Hittade balans mellan prestation och bara vara.

Vi får se vart detta leder mig. Just nu är jag inne i en reflektion över mitt mående och det är gott så.
En varm kram, en klapp på kinden och en bukett tulpaner.
Det är gott så.

Gott Nytt År!

– 2017 –

Nytt år och nya möjligheter. Lika sant som klyschigt.
På något sätt både lockas och skräms jag av ett nytt år. Jag vet vad jag har kämpat med under 2016. Jag vill inte uppleva det igen. Samtidigt har jag gjort massor av roliga saker och fått nya insikter som förhoppningsvis leder framåt på ett positivt sätt. Det är väl så de flesta år ser ut.

Vad var då 2016 års toppar?

  • Jag gick från sjukskrivning till friskskrivning efter sommaren. Härlig känsla att testa vingarna och se att det gick att flyga.
  • Insikter om hur jag ska leva mitt liv på ett mer hållbart sätt. Visserligen något jag behöver erövra igen och igen …
  • En fin sommar. Stockholm, Öland och Åre. Massor av härliga sommardagar/kvällar i trädgården och på vår underbara uteplats. Min oas.
  • Två utgivna böcker. Det säger ganska mycket.
  • Kontrakt på både ljudböcker, e-böcker och kanske det mest spännande av allt – nytt bokkontrakt hos ett nytt förlag. Under 2017 kommer minst en bok om bröderna Berra och Boris ut på Beta Pedagog förlag.
  • Skrivspa i Korså, Dalarna. Där kom jag igång med skrivandet av ett nytt manus, samt flera nya bekantskaper och härliga möten IRL.
  • Bokmässan i Göteborg. Jag och två bästa vänner delade hotellrum i Gothia Tower. Kändisar och böcker i långa banor. Vad kan bli fel?
  • Skrivkonferensen i Stockholm. Massor av input på flera olika plan. Jag växte några decimeter både av vistelsen och av mitt framförande inför hela publiken.
  • Författarbesök på ett flertal olika skolor under hösten och vintern. En dröm som gick i uppfyllelse.

Årets dalar då?

  • Att känna att vingarna är sköra. Det är lätt att krascha och bli stukad. Jag har fått nödlanda ett par gånger under hösten och vintern.
  • Mina nya böcker som måste sälja bättre för att det ska bli fler i serien. Mina boktvillingar har gett mig både toppar och dalar under året. Mina drömmar om en ökad försäljning har inte besannats. Ännu. Jag hoppas fortfarande.
  • Att se kollegor vara så stressade att det lett till sjukskrivning eller att de uppvisat symtom skäl nog att bli sjukskrivna på stående fot. Varför måste vårt samhälle vara så här? Prestation, duglighet, bekräftelse. Lärarlyftsreformer som delat in Sveriges lärarkår i bra och dåliga lärare. Fick du inte del av pengarna så blev du per automatik degraderad. ”Inte tillräckligt bra” ”Inte tillräcklig” ”Otillräcklig” eller vad???? Trots att majoriteten sliter arslet av sig varje dag för att eleverna ska få det de har rätt till. Detta var inte vad skolan behövde.
  • För övrigt var året galet globalt sett. Terroristattackerna som avlöste varandra i en obehagligt jämn takt. Flyktingvågen som skakade om svensk politik i början av året. De nya siffrorna om den globala uppvärmningen säger mycket om hur vår jord mår.

Så det finns mycket att skrämmas av. Hur ska detta nya år bli? Vad ska hända?
Tack och lov har vi ingen spåkula att smeka.
Vi får ta en dag i taget. Den som lever få se. Huvet upp och fötterna ner. Framåt marsch!

Jag önskar ett bra och balanserat år för egen del. Det finns så mycket roligt att se fram emot. Livet är en gåva. Trots allt.