Testläsning av manus

myror läsning bok författare

Testläsning

Just nu handlar mitt skrivande om läsning. Jo, det är väl känt att läsning och skrivning hör ihop. Om du vill bli bättre på att skriva, så ska du läsa mycket.
Jag testläser ett manus som är skrivet av en skrivarvän jag stiftade bekantskap med under skrivkonferensen SKRIV16 i Stockholm i höstas. Det är en mustig och mörk historia som utspelar sig i ett svenskt gruvsamhälle, där mord, övergrepp och kärlek blandas till en spännande deg, som knådas och formas tills man som läsare verkligen vill veta – Vem är den skyldige? En deckarhistoria med mörka undertoner.

Samtidigt har jag testläst tre manus för de yngre. Det är mycket lärorikt att läsa andras texter. Jag blir medveten om brister och styrkor i den text jag har framför mig, samtidigt som jag själv formar kunskap om skrivandets hantverk. Kunskaper som jag kan använda i mitt eget skapande. Timyror läsning bok författarell exempel så finns det många som överanvänder utropstecken. Även jag. 🙂

Mitt eget manus

Jag har skrivit en berättelse för mellanåldern som jag hoppas mycket på. Förstås, det gör vi ju alla när vi har skrivit ett manus. Jag har en bra känsla för min text och ska börja redigera snart. Tack vare att någon testläst mitt manus, så har jag fått nya idéer om hur jag ska skriva om det till det bättre. Det är precis det som är så läckert med testläsning. Utan andras input så står hjärnan still. Du får nya infallsvinklar och ofta kanske det bara handlar om att glänta lite på dörren, så vips! kommer nya ideér fram.
Nu har jag fått massor att bita i. Jag behövde en tydligare storyline och jag hade för många lösa trådar som hängde med genom manuset utan att få några svar. Otydligt och onödigt. Under promenaden med lilla hunden, så poppade nya tankar fram som jag faktiskt tror kan förbättra detta manus markant. Tack J!

Mina måndagar

Idag har jag haft ledig skrivdag. Det känns som om det är den första måndagen på mycket länge som jag faktiskt haft tid för mitt skrivande. Jag tänker att våren ska ha fler ”lediga” måndagar än hösten hade, så att jag får utrymme att skriva och läsa mer. Det blir inga fler böcker om jag inte skriver dem. Så enkelt är det. Så med mitt nya manus i huvudet tar jag sikte på mina måndagar. Jag längtar redan efter nästa!

Att skriva i första person och presens

Jag har precis avslutat de sista meningarna i mitt råmanus för mellanåldern, en spökhistoria som har varit en fröjd att skriva. Det mesta är ju det när det flyter på. Inget annorlunda denna gång.

Olika perspektiv
Men det som faktiskt var annorlunda, var att jag bytte berättarperspektiv efter ett par kapitel. Jag brukar skriva i tredje person, men nu har jag för första gången skrivit ett helt manus i förstapersonperspektiv.

Jag fick dessutom för mig att skriva i presens, även det ett format jag aldrig tidigare testat. De allra flesta manus (om inte alla?) har jag skrivit i preteritum (det som tidigare hette imperfekt = dåtid). Även detta en stor skillnad för mitt skrivande.

Vad är skillnaderna?
En sak som jag direkt fick vara på min vakt inför, var helt enkelt vanans makt att skriva i dåtid. Det blev en hel del ”sprang, frågade, gick, tänkte” osv. Självklart råkade jag även skriva in huvudpersonens namn då och då i stället för ”jag”. Klassiska fel, kan jag tänka mig.
En sak som var lättare med förstapersonperspektivet, var att jag ju bara hade huvudkaraktären att skriva allt utifrån. Inte en enda gång kunde jag gå in i någon av de andra karaktärerna och berätta något om hur de tänkte eller kände. Bara hur jaget uppfattade sin omgivning. Ganska befriande faktiskt.

Blev det bättre?
Jag tycker nog det faktiskt. Det blev en nerv i berättelsen, en högre närvaro i själva skapandet att använda just dessa två former tillsammans. Jag komma definitivt att prova det igen.

Vad händer nu då?
Jag ska läsa igenom manuset och känna efter om jag i detta skede kan förbättra det. När jag känner mig klar så långt väntar testläsning. Jag hoppas på både någon erfaren barn- och ungdomsboksläsare och några från målgruppen. Jätteviktigt innan jag kan gå vidare och skicka till en lektör. För det ska jag göra! Jag vill verkligen satsa på att det blir en bok av detta, gärna under 2017.
Jag har berättat om storyn i ett par av klasserna jag gjort författarbesök i nu i vinter, och de var så peppade att få läsa. ”Snälla, skynda dig att skriva klart! Jag kommer absolut läsa den! Det låter jättespännande!” <3

forest-1867389_1280
En bild som passar perfekt till min berättelse.