Etikett: framgång

Från larv till puppa

2 Comments

Jag har mycket att fundera över. Minns hur det var när jag började blogga om mitt författande. Innan Resan till sommaren var utgiven. Minsta lilla sak som hände var så stor! Allt var möjligt! Världen låg för mina fötter, the sky was the limit!
Jag kan sakna den känslan. Nu vet jag bättre. För varje framsteg flyttas ribban högre. För varje ny erfarenhet, varje ny prestation så ställs kraven högre. Inget kommer någonsin att kännas som den där gången när jag höll min debutbok i handen, överväldigad av att hålla en bok med mitt namn på. Nu hände det! Jag var utgiven, min bok fanns, inget var omöjligt. Jag skickade min bok till landets alla stora tidningar, mailade pressen, ringde radio. Och visst gick första boken ”bra”. Radiobesök två gånger och ett inspelat inslag i teve-nyheterna. Jag trodde verkligen att ”nu händer det”.

Det gjorde det. Och fler böcker blev det. Varje titel med sin speciella tillkomst och omständighet. Drömmen växte. Jag flyttade fram mina ambitioner, var inte lika överväldigad över ett mail från ett förlag, eller golvad av känslan över att läsa en recension. Det fick mig inte längre att hoppa jämfota, fick inte längre mitt att hjärta att vibrera på samma sätt som .

Är jag blasé inför mina framgångar? Har jag blivit självgod, tar allt för givet? Nej, gud, nej. Men ribban flyttas obönhörligt fram och upp. Det är ofrånkomligt. Jag fattar mer nu. Jag ser hur branschen fungerar, vad som krävs för att lyckas. Och inte ens då är lyckan evig. O nej. Du behöver prestera igen och igen och igen. Egentligen skulle jag välja en annan hobby. Virka grytlappar, tälja smörknivar, springa lopp. Men har man fått smaka på ymnighetens författarhorn, så har man. Skrivande it is.

Hur är läget nu, då? Jo, min vuxenroman Amandas val ligger på kärlek och spänning-listan på Storytel. Overkligt. Samtidigt som jag fått lära mig att det inte är helt omöjligt svårt att få in sin bok som e-bok och ljudbok på Saga Egmont. Överbevisa mig gärna, jag vill ju känna mig utvald. Men, jag försöker njuta och fatta att jag faktiskt skrivit en bok som är utgiven och som finns att läsa och lyssna på. Snart har den trillat bort från listan och då vill det till att läsarna hittar den.
I förrgår skickade jag in ett nytt barn- och ungdomsmanus (jäkla långt och onödigt ord) till sex olika förlag. Den känslan är fin. Längtan, väntan, plötsligt händer det. Och känslan är oödmjukt den att den kommer att bli antagen. Ambitionen och viljan är att skriva en till i en tänkt serie innan sommaren. Synopsis krävs för att den takten ska infrias.

Jag har så himla mycket att vara stolt och glad över. Och ändå är det så att jag stirrar på stjärnorna och väntar på att det ska hända.
Samtidigt är det faktiskt så här:
”En dröm utan planering är bara en önskan”.

Så puppan ska förvandlas till fjäril. Längtar efter det.
Vi ses!

Same same but different

4 Comments

Och rubriken har inget med samer att göra. Om någon skulle undra.
Det händer en hel del i mitt liv. Det knepiga är att det inte är känns så. När det inte är så himla mycket nytt som är just nytt, så börjar jag fundera på om det krävs något riktigt stort och omvälvande för att det ska kännas lite mer. Ni vet, det där när du söker nya utmaningar, nya kickar som ska leda till att du verkligen känner något där inne. Skakas om. Lite så.

Blasé? Nej, det håller jag inte med om. Bara sugen på utveckling, att få vara del av något större.

Vad händer då?
Idag kom ett efterlängtat brev på posten innehållande ett nytt bokavtal. Höstens stora händelse om sanningen ska fram. Mer om det längre fram.
Till hösten räknar jag också med att del tre av Berra och Boris-serien kommer ut också. Det blir ett personligt rekord, på så sätt att det faktiskt är första gången några av mina ”serier” har blivit fler än två till antalet. Ett annat rekord är att 2018 blir året då jag kommer ut med tre titlar. Det är stort.
16 april kommer jag även att delta på Örebro läns kulturutbudsdag, en dag då olika former av kultur för barn och unga visas upp på Konserthuset och Kulturskolan i Örebro. Ett smörgåsbord av vad länet har att erbjuda inför läsåret 2018/2019. Jag deltar med en 20-minuters föreläsning och bokbord. Jag finns även i den fysiska broschyren som nu ligger på alla länets skolor och förskolor. Det är också stort.
Jag är bokad för att träffa åtta klasser framöver. Känns roligt och jag hoppas verkligen att medverkan i utbudsdagen kommer att generera fler författarbesök runt om i länet. Hoppas.

Men hallå, vad grejer som händer!
Ja, jag vet och jag är både glad och stolt.

I maj har jag också något roligt att se fram emot. Då blir det en tredagarstripp till Öland för att gå på skrivkurs i Kastlösa gamla skola. Ni som känner mig vet att Öland är min stora kärlek. Så ni kan ju fatta hur gött det där kommer att bli.

Något som faktiskt gav mig ilningar i glädjenervbanorna var årets första blåsippor. De vet hur man gläder en Anna. <3

Hallå världen, nu kastar jag mig ut i bokavtal, föreläsningar och författarbesök! Det killar lite i magen om jag känner efter …

Jag har en bucket-list som jag börjat att beta av

10 Comments

Jag har en inofficiell bucket-list när det gäller böcker och utgivning. I och med detta inlägg så blir den väl snarare officiell. 😀

Jag har redan betat av ett par grejer på listan. Egentligen så fanns inte alla saker med på listan från början. Den har faktiskt växt ”baklänges”, blivit till under resans gång. Jag visste inte ens att jag ville alla dessa saker från början. Och listan har en tendens att växa.

  1. Att bli utgiven författare – har faktiskt hänt mig hela fem gånger vid det här laget.
  2. Att inte behöva finansiera något själv vid utgivning – har nu hänt tre gånger.
  3. Att få en positivt ställd refusering – låter knäppt, men så är det. Har läst om flera som fått annat än de standardiserade refuseringsbreven. Positiva mail om potential, intresse för historien, men att det finns saker att utveckla (samt exempel på vad!) från förlag som då faktiskt verkligen har LÄST MANUSET och tyckt om. Den känslan. Check! Hände mig i veckan.
  4. Att få bli bokad på skolbesök och bibliotek – har hänt och fortsätter att hända.
  5. Att få vara med om att ens bok går till omtryck. ”Andra tryckningen”. Få möjlighet att fixa till fel till och med. Vore en dröm.
  6. Att ta proffsiga författarporträtt.
  7. Att skriva en dedikation till någon kär i början av boken. Du vet – ”Till min käre far som alltid fanns där för mig”-stilen. Har hittills inte hänt, även om möjlighet har funnits.
  8. Att skriva en vuxenroman!
  9. Att få skriva ett Författarens tack i slutet av boken. Bam! Har redan fantiserat ihop ett par stycken. Kan vara bra träning, anser jag.
  10. Att få sin bok utgiven som pocket. Den där känslan att få finnas med på pocket-toppar eller listor. Halleluja!
  11. Att bli bjuden till förlaget på möte. Den känslan …
  12. Att få fixa en fantastisk release med champagne och glittrig långklänning och massor av gäster från när och fjärran, gärna på Örebro slott eller på en riktigt fancy krog, livemusik, dans och fest hela natten. (Den här önskningen är lite väl fantasifull och en release av bästa sort har jag redan varit med om. Men vissa saker kan få stå med på listan två gånger. Det bestämmer jag.)
  13. Att få ett stipendium och få resa bort minst en vecka (allt betalt) och bara få skriva. Själv eller med skrivarvänner. Det sistnämnda, tror jag. Det låter trevligare.
  14. Att bara jobba halvtid eftersom att jag börjar att tjäna mer pengar på mina böcker.
  15. Att så småningom kunna ägna mig åt skrivande på olika sätt på heltid.
  16. Att ha råd att anställa en revisor.

Jag tror att jag slutar där. Annars finns risken att jag börjar närma mig Camilla Läckberg-diket och då har jag helt tappat fotfästet. Faktum är dock att många saker av de jag har skrivit skulle kunna hända och en del av dem kommer att hända.

Jag är med och skriver min egen historia.
Har du något du önskar dig i ditt skrivliv?

En go känsla

5 Comments

Jag behöver påminna mig själv om mina framgångar. Det är lätt att hamna i jämförelseträsket, där inget känns som om det duger. Alla andra är så mycket bättre, framgångsrikare, uppfinningsrikare och starkare. Det är lätt att gå vilse i djungeln av alla fantastiskt lyckade människor, oavsett om de är väletablerade författare eller debuterande diton som får lysande recensioner i de stora tidningarna.

Jag har blivit utgiven fyra gånger. Min femte bok är på gång. Oerhört stort. Fantastiskt roligt. Faktiskt beundransvärt. Oavsett så måste jag vill jag se mina framgångar utan att jämföras eller jämföra.

När jag debuterade 2013 låg världen för mina fötter. Lyckligare kvinna än jag fanns inte. När kartongen med mina grönskimrande böcker anlände var jag i sjunde himlen. Den känslan … Glömmer den aldrig. Allt var möjligt. Allt låg outforskat. Jag var oförstörd och genomlycklig.

Sedan hinner verkligheten ifatt. Var är att vara framgångsrik? Försäljningssiffror? Intervjuer? Nya kontrakt? Hur mäts framgång? Där börjar jämförelserna att kicka in. Och det slutar aldrig. Jag är trött på att jämföra mig med alla andra. Jag vill vara nöjd, lycklig och framgångsrik bara genom att se på mina egna prestationer.

När mina elever lånar mina böcker vecka efter vecka, elever med skimrande blick, så himla nöjda över att känna en författare, mig. Lyckliga över att få låna och läsa mina böcker. Frågorna om hur det går till att skriva en bok, hur det känns att skriva en bok.  ”Jag gillar verkligen dina böcker. Kan du inte skriva en ny snart? Titta, jag har lånat din bok!”

Jag är framgångsrik bara genom att vara jag.

Det är en go känsla.

Idag fick jag en ny bokidé av tre unga herrar på väg hem från biblioteket. Vem vet var detta ska sluta?

water-2092402_1920

Categories: reflektioner

Tags: , ,