Semestertunggung

nya mål karriär nytt

Jag är nöjd. Jag har fått sol och värme. Det gör mig lugn. Och tung. Hjärnan stänger av och tempot dalar. Och det är helt ok. Jag tror att de där batterierna, var de nu sitter någonstans, faktiskt är fulladdade snart. Det känns så. Jag är på gång.

Mitt manus om Amanda går från klarhet till klarhet. Jag ändrar och lägger till, allt enligt plan. Det är så roligt att känna att historien landar lite mer, får tydligare former och skönare linjer. Tänk om jag lyckas!

Nu är det några dagar kvar av semestern. Den nionde augusti kör jag igång. Och det här kommer bli ett år som jag aldrig har sett maken till. Jag lovar.

nya mål karriär nytt

 

Mars – himmel och helvete

Jag har aldrig gillat månaden mars. Det sades mig förr att folk brukade gilla den månaden man var född i – gäller således inte mig. Blåsippor, tussilago och varma solglimtar till trots. Det beror nog på nyckfullheten. Ena dagen löften om vår och sommarvindar, andra dagen full snöstorm och minusgrader. Me do not like.

Jag har jobbat en och en halv vecka och det går bra. Är fruktansvärt trött, men hoppas att det ska släppa snart. Inställningen är positiv och vilja kan försätta berg.

Jag kan också berätta att det inte är så lätt (eller skönt) att börja träna efter ca fem månaders uppehåll. Siktar på en kvart om dagen, ungefär som vi ger läsläxa i skolan. Det brukar ge resultat så jag hoppas att det går att applicera på detta.

För övrigt väntar jag på manusbesked, bokleverans av Boris och Berra-boken och skrivtid (och ork). Och vem vet, kanske blir det en liten skrivtripp till Göteborg i april. 🙂

Annat på agendan under nästa månad är födelsedagar, födelsedagar och födelsedagar. Så är det i vår familj. Och sedan får vi vänta ända tills maj innan det är dags igen. Trots detta kluster av firande så gillar jag april mycket mer än mars. Så det så.