Den tunna linjen

En vanlig dag. Potatisen på spisen. Grus på hallmattan.

När det du inte trodde kunde hända kanske har hänt. När verkligheten knackar på, visar sitt fula nylle och du blir livrädd. När hela din världsbild ruckas en aning, skakningarna är ovissa och rörelsen ändå brutal. Tankebanor som virvlar runt, blandade med ilska, frustration och fullständig utelämnelse.

Då ändrar mitt huvud bana. Från verklighet till fiktion. Scenerna flödar i mitt huvud. Tårdrypande, tröstande, med varma armar runt en tunn kropp. Salta tårar som banar sin väg nedför kinderna på fler än en.
Bilderna som flimrar förbi likt en vansinnesfärd med tåg genom skuggorna. Längtan efter befrielse, ett bud om frid från högre ort.

Lidande som gör sig bäst på film eller i en bok. Jag flyr likt en vingklippt fågel, backar in i  vrårna. Blundar och kramar om mig själv.

Snart är dagen slut.