Kategori: reflektioner

Vårens sällsamma styrka

2 Comments

Varje år är det likadant. Jag ler så mungiporna stramar, ögonen tåras och hjärtat svämmar över. Att få se den första sippans skimrande blå krona, den knoppande vitsippan och fladdrande fjärilsvingar gör mig så barnsligt glad.

I förrgår gick jag i skogen här hemma och tittade i det torra fjolårsgräset så att ögonen sved. Snart, snart, snart är vitsipporna här med sina kritvita kronor, tänkte jag. Och visst såg jag dem, knopparna. Jag välkomnar dem likt någon som väntat för länge på sin hjärtas vän, kvittrande och rörande glad.

Samma sak igår. De två nässelfjärilarna som yrvaket värmer sig mot träfasadens skrovliga yta. Yra, vakna, fulla av nytt liv i solljuset. Det är sådan jag blir. Vårens ljus, värme och nyvakna natur smittar av sig på mig.

I dessa tider känner jag behovet av naturens kraft ännu mer. Och det vill inte säga lite det. Naturen har alltid varit viktig och sedan sjukskrivningen 2014 har behovet av träd, fågelkvitter och mossa växt sig in i benmärgen. Och när virus vilar i varje vrå behöver jag få läka och hämta kraft bland stammar och knoppar. Hur gör du för att leva och inte bara överleva?

Året 2019

4 Comments

När jag ser tillbaka på ett år så är det alltid massor som har hänt. Såklart innehåller varje år sin beskärda del av händelser. Det har varit en gungig höst, med sjukskrivningar och sjukdom i familjen. Sådant sätter sin prägel på allt.

Jag får alltid energi av skrivresor och att träffa andra skrivande människor. I mars åkte jag på Anna Hellqvists Skrivspan i Fattigskogens vildmarkssby. Där skrev jag massor på mitt manus om Hägerflickan, starkt inspirerad av den omkringliggande skogen och stillheten. Så givande möten och härlig samvaro!

Samma månad kom min bok Flickan från andra sidan ut, utgiven av Ordalaget. En sådan fin bok! Jag är så stolt över den, en kvalitetshöjning som därmed har satt en ny nivå i mitt författarskap. Jag får säga som Gunilla Granbom, en kollega från Idus-tiden, de tidigare böckerna har varit min skrivskola. Jag skulle aldrig ha nått samma littärära höjd annars. Jag är tacksam över att min skrivresa härmed får fortsätta utvecklas.

Jag tog en lång paus från skrivandet under semestern och jag gjorde flera försök hitta drivet, men det var svårt. Jag dammade däremot av ett gammalt manus, mitt feelgood som jag skickat till så många förlag och fått nej ifrån. Jag fick upp ögonen för förlag som ger ut ljudböcker och hittade några som jag skickade till. Och så fick jag mitt efterlängtade ja från Saga Egmont. Det var episkt. Jag blev så själaglad att tillvaron gungade i några minuter. Äntligen skulle jag få komma ut med ett vuxenmanus! Sedan december finns boken både som e-bok och ljudbok på flera ställen på nätet, tex Storytel.

Sommarens sista dagar blev en blandning av glädje och sorg. Jag åkte och hälsade på Anna Hellqvist i hennes stuga för att skriva och umgås. Det Skrivspan som var planerat blev inställt, så vi knåpade ihop en träff på tu man hand. Vi hade ett par fantastiska dagar. Dagen efter min hemkomst från Hälsingland fick jag beskedet att min mamma fått en massiv stroke. En livskris för alla inblandade och den fortsätter in i framtiden som på flera sätt är oviss.

Min resa till bokmässan höll på att ställas in pga att mamma var så dålig. Det var ovisst in till dagen innan avfärd. När hon kunde säga att hon ville att jag skulle åka så gjorde jag det till sist. Som brukligt är träffade jag min skrivkollega Ann Olerot på Gothia Towers för att tillbringa fyra dagar på mässgolvet. Vi har alltid så kul och vi peppar varandra att nå nya drömmar. Vi är ett riktigt bra team! Denna gång bjöd mässan på signering, förlagsmiddag, mingel och massor av intressanta och härliga möten. Jag längtar till september 2020. Då ses vi i Upper House med champagne i glasen! 2020 ska bli vårt år. 🙂

Årets sista skälvande dagar har inneburit massor av skrivande. Jag tror att min balans är på väg tillbaka, där mitt skrivande får ta plats i mitt liv igen. Ett nytt manus för mellanåldern och ett synopsis på en ny roman har detta faktum inneburit. Nu ser jag fram emot ett härligt skrivarår!

Jag önskar alls mina bloggläsare ett riktigt bra 2020! Hoppas dina drömmar slår in och att du får ett år du sent ska glömma!

Hur bra blev 2018?

2 Comments

Nu är det dags. Hur har det gått med min ”bucket-list” från 2017? Har något öht hänt? Mina mål var högt ställda, absolut. Det gör mina kinder lite rosiga, samtidigt som jag beundrar mitt mod.

Och var är jag nu? Jo, ett par saker kan jag bocka av. Omtryck av Jakten på julen skedde i december. Jag har skrivit klart mitt vuxenmanus, feelgood, och skickat in till flera förlag. Några refuseringar har trillat och några svar kvar att vänta på.

Men den största förändringen är att jag har ändrat mina förutsättningar som författare rejält. Det kommer att innebära att flera av punkterna på listan kommer att förbli ouppnåeliga ännu ett tag. Jag har återgått till att arbeta heltid efter drygt två år av deltidsarbetande (80/20). Mina författarmåndagar är ett minne blott och inga fler skolbesök i egenskap av författare kommer att bli av under 2019. Det suger.

Samtidigt har mitt liv fått en bättre balans, tro det eller ej. Min nya arbetsplats ger mig mer energi och även om timmarna inte riktigt räcker till så finns lusten att skriva kvar. Jag har en bra känsla. Det kan man komma långt med.

2019 kommer att innebära flera nya författarlivshändelser. Jag ska komma ut med en bok på Ordalaget i mars, Flickan från andra sidan.  Just nu är vi inne i slutskedet av korrläsning och redigering och omslaget är på gång. Vilken förmån det är att ha ännu en ny bok att se fram emot. Lyckos mig!

Det kommer att bli en spännande bokmässa i Göteborg, som brukligt fyra dagar med maxat innehåll tillsammans med Ann Olerot. Varje år innebär nya spännande erfarenheter och nya uppsatta mål. Det är verkligen årets höjdpunkt.

Boken Jakten på julen kommer med all sannolikhet att nå nya höjdpunkter i och med BTJ:s recension (affirmation, folks), utformandet av en lärarhandledning och förhoppningsvis nya samarbetspartners. Det blir verkligen något att glädjas över. Mikhael Mikalides på PP bokförlag är en spännande kompanjon att arbeta med.

Året som gått har varit mycket intensivt. Jag har bytt arbetsplats efter nästan tjugo år, jag har återgått till heltidsarbete samtidigt som jag fortsätter mitt författarskap vid sidan om med samma oförtrutna ambition att lyckas skriva fler böcker.

Jag ser fram emot ett nytt år. Under året har jag som ambition att skriva klart mitt manus som jag precis knåpat ihop ett synopsis på. Det får ta sin tid. I mars har jag bokat in mig på Anna Hellqvists Skriv-Spa i Dalarna, ett fint tillfälle att verkligen få tid att skriva på mitt manus och samtidigt fylla på med skrivlust bland andra skrivande människor.

Ölandsbilden då? Den symboliserar mitt privata jag, mina drömmar och min familj. Navet i allt, det som gör att jag finns till i min nuvarande form. Förutsättningen för mitt liv som jag valt ett leva.
Tack för året som gått! Nu är jag mer än redo att ta mig an det nya.
<3

Semestertunggung

6 Comments
nya mål karriär nytt

Jag är nöjd. Jag har fått sol och värme. Det gör mig lugn. Och tung. Hjärnan stänger av och tempot dalar. Och det är helt ok. Jag tror att de där batterierna, var de nu sitter någonstans, faktiskt är fulladdade snart. Det känns så. Jag är på gång.

Mitt manus om Amanda går från klarhet till klarhet. Jag ändrar och lägger till, allt enligt plan. Det är så roligt att känna att historien landar lite mer, får tydligare former och skönare linjer. Tänk om jag lyckas!

Nu är det några dagar kvar av semestern. Den nionde augusti kör jag igång. Och det här kommer bli ett år som jag aldrig har sett maken till. Jag lovar.

nya mål karriär nytt

 

Turen att ha levt ett tag

7 Comments

Historiens vingslag. Ibland kan jag höra dem, någon gång endast som en försiktig viskning från ett droppande regn, någon gång som ett minnesvärt vrål ur djupet av ett mörkt hål.

Idag kom ett urvrål från 1900-talet till mig vid köksbordet. Idag ville sonen prata kärleksbesvär. Jag fick berätta hur det var för mig då. Vilka känslor som krigade i min tonårskropp, vilka tankar som kom och gick och som fortfarande gör sig påminda. Särskilt när en annan tonårskropp anno 2018 vrålar samma saker som jag gjorde då.

Att få vara den som sitter lugnt i båten, den som berättar hur livet kan te sig, vilka mänskliga drag som odödligt visar sig igen och igen. Kunna ge av sig själv, försöka föda hopp och samtidigt försiktigt döda skam.

Jag har turen att ha levt ett tag. Jag har varit där. Pulsen har slagit hårt mot revbenen, hjärtat har darrat outtröttligt, oro och sorg har kantat nyfikenhet och sorglöshet. Alla känslorna på en och samma gång.

Tack för att jag har möjligheten att bara få finnas, parallellt med ännu ett tonårsuniversum.

Categories: poesi reflektioner

Tags:

Var nöjd med livet som vi lever här

6 Comments

Livet ni vet. Det som pågår, ibland medan man gör annat. Och tack och lov  hälsar livet på ordentligt ibland. Jag tror att vi behöver den där påminnelsen om att vi är här just nu, inte sedan.

Min pappa har fått hjärtproblem. Inte konstigt, han är både hjärtopererad och är 78 år gammal. Det är visst så livet ter sig för väldigt många i den åldern. Vi lever, vi kanske får någon sjukdom och när man är gammal hälsar diverse krämpor och annat ovälkommet på. Ändå gnager det hål i både samvete och i känsloliv. Vår tid är begränsad. Ändlig.

Min arbetskamrat är sjukskriven igen. Fler cellgifter väntar. Fler dagar med trötthet och sjukdomsbekämpning. Livet som kämpar sida vid sida med det andra. Det går inte att förstå.

I ljuset av detta ger min 17-åring sin syn på det här livet. Tankar om att inte alla barn har båda sina föräldrar i livet. I bilen på väg hem från en av de sista utvecklingssamtalen som sker i samråd med vårdnadshavaren (bara det! – oj, vad livet hälsar på) uttrycker han glädje och tacksamhet över att vara just han – just här. Att få äta middag med sin familj varje kväll. ”Tänk om någon skulle dö – mitt liv skulle bli helt katastrof!” En 17-årings bekännelser. Att få vakna varje morgon och känna – shit – det här är mitt liv och det är bra. Vilken ynnest! ”Man borde inte ta sådana här saker för givet mamma, men det är ju det man gör.”

Igår blev jag världsförälder. 100 kronor i månaden. En piss i havet kan tyckas, men tillsammans blir vi starka och kan förändra livet för någon. Någon som kanske inte har båda sina föräldrar i livet till och med.

Jag säger som Baloo i klassikern Djungelboken – Var nöjd med livet som vi lever här!

 

 

Categories: reflektioner

Tags:

Same same but different

4 Comments

Och rubriken har inget med samer att göra. Om någon skulle undra.
Det händer en hel del i mitt liv. Det knepiga är att det inte är känns så. När det inte är så himla mycket nytt som är just nytt, så börjar jag fundera på om det krävs något riktigt stort och omvälvande för att det ska kännas lite mer. Ni vet, det där när du söker nya utmaningar, nya kickar som ska leda till att du verkligen känner något där inne. Skakas om. Lite så.

Blasé? Nej, det håller jag inte med om. Bara sugen på utveckling, att få vara del av något större.

Vad händer då?
Idag kom ett efterlängtat brev på posten innehållande ett nytt bokavtal. Höstens stora händelse om sanningen ska fram. Mer om det längre fram.
Till hösten räknar jag också med att del tre av Berra och Boris-serien kommer ut också. Det blir ett personligt rekord, på så sätt att det faktiskt är första gången några av mina ”serier” har blivit fler än två till antalet. Ett annat rekord är att 2018 blir året då jag kommer ut med tre titlar. Det är stort.
16 april kommer jag även att delta på Örebro läns kulturutbudsdag, en dag då olika former av kultur för barn och unga visas upp på Konserthuset och Kulturskolan i Örebro. Ett smörgåsbord av vad länet har att erbjuda inför läsåret 2018/2019. Jag deltar med en 20-minuters föreläsning och bokbord. Jag finns även i den fysiska broschyren som nu ligger på alla länets skolor och förskolor. Det är också stort.
Jag är bokad för att träffa åtta klasser framöver. Känns roligt och jag hoppas verkligen att medverkan i utbudsdagen kommer att generera fler författarbesök runt om i länet. Hoppas.

Men hallå, vad grejer som händer!
Ja, jag vet och jag är både glad och stolt.

I maj har jag också något roligt att se fram emot. Då blir det en tredagarstripp till Öland för att gå på skrivkurs i Kastlösa gamla skola. Ni som känner mig vet att Öland är min stora kärlek. Så ni kan ju fatta hur gött det där kommer att bli.

Något som faktiskt gav mig ilningar i glädjenervbanorna var årets första blåsippor. De vet hur man gläder en Anna. <3

Hallå världen, nu kastar jag mig ut i bokavtal, föreläsningar och författarbesök! Det killar lite i magen om jag känner efter …

Hur ska jag använda min blogg?

No Comments
blogg författare skrivande

Jag undrar vad jag ska ha bloggen till. Tiden att skriva äts upp av allt annat, och om jag ska skriva vill jag helst skriva på mina manus. Allt kolliderar och konkurrerar. Samtidigt kan det vara en källa till kreativitet och reflektion. Frågan är vad jag gör med den.

När jag var nyutgiven författare var bloggen ovärderlig. Jag skrev av mig om allt jag funderade på, berättade ALLT, från minsta mail från förlaget till allt annat som upptog min skrivsjuka hjärna för tillfället. Jag hittade fantastiska skrivarvänner som gav mig input och sporrade mig på alla möjliga vis. Dessa fantastiska människor tog tid att svara på frågor, delade med sig av sin kunskap och sporrade mig i min dröm. Deras bloggar var syre för mig. Jag hittade Debutantbloggen som 2013 gav mig idoler att se upp till, personer som lyckats och som strävade precis som jag. Jag hittade faktiskt vänner där ute som jag träffat flera gånger och som är oerhört viktiga för mig i mitt författande idag.

Utan bloggen hade jag inte varit där jag är idag.

Men jag frågar mig nu – vad ska jag ha bloggen till idag? Vem vill läsa? Nu har jag en författarsida på Facebook och ett konto på Instagram och dessa kanaler är mer lättillgängliga och direkta i sitt språk. Snabba inlägg, korta kommentarer. Precis som livet är 2018.

Jag tänker att min blogg ska innehålla reflektioner runt mitt skapande på olika sätt. Kanske att den mer ska fungera som en öppen dagbok där jag skriver om saker som jag har i huvudet som behöver ut. Som jag själv behöver tänka på. Jag tänker nämligen bättre när jag skriver. 🙂 Det måste inte handla om skrivandet, det kan handla om vad som helst som formar mig till den jag är. Kroppsideal, samhället, krav och förväntningar, livet med tonårsbarn, mitt arbete i skolvärlden kontra mitt författarskap och hur det är att ha åldrande föräldrar. Allt detta som gör mig till den jag är. Det formar mitt skrivande, vare sig jag vill eller inte. Om det är något andra vill läsa om så varför inte? Men allra främst skriver jag för min egen skull.

blogg författare skrivande

 

Categories: reflektioner

Tags: , ,

Entrecote på en onsdag

3 Comments

Så ser sannerligen inte alla mina onsdagar ut. Och inte heller att jag tar ett glas vin mitt i veckan. Nej, herregud. Men idag blev det så. De sista skälvande dagarna av augusti, sommaren känns fortfarande närvarande, om än lite blek och undflyende. Att vakna till 17 graders värme är en ynnest. Bor jag i Sverige? Grillen är varm nästan varje kväll och med familjen runt bordet så känns ändå sommaren högst levande och stark i sin närvaro. En sommar som gött både kropp och själ, bokstavligt och bildligt.

Skolarbetet har börjat. Rivstart som vanligt. Att jag inte minns hur det var! Inte så konstigt när jag tänker efter. Sjukskrivning och resurstjänst har varit ett avbrott i lärarbanan och nu är jag på igen. Planerar, vrider mina händer och drar i mitt hår. Ljuvligt och förfärligt. Jag kan, jag vill, jag vågar.

Måndagarna fortsätter att vara lediga från skoljobb. Om man bortser från frisör-, veterinär-, och andra inplanerade besök så är det meningen att jag ska utveckla mitt författaryrke dessa dagar. Inte ett författarbesök inbokat denna termin heller, synd men ändå bra. Mer tid över till skrivandet. Vilket i annat fall skulle ha minimerats till loven. Jag känner mig.

Hur går det då med författandet? Bra, tackar som frågar. Tidigt i somras skrev jag klart ett råmanus för feelgoodläsarna som jag har semester från ett tag. Kraften och tiden som behövs för att ändra i texten finns inte nu. Brödjobbet suger musten ur skapandet. That’s life. Men. Jag har ett annat manus under bearbetning. Ett manus som varit hos förlag och vänt. Alltså, där jag fått tips och idéer om hur jag kan förbättra min story, och som jag nu knåpat på under sommaren vid ett par väl valda tillfällen. Feedback från bästa testläsaren väntar nu. Tänk om jag har min nästa bok där? Nej, just det! Nästa bok är ju om Berra och Boris och kommer ut i vinter på Beta Pedagog förlag.

Bloggen är inte vad den varit och det är ok. Jag kanske kommer att göra månadssammanfattningar framöver och då är det gott nog. Livet är så fullt av möjligheter så det vore synd att inte ta dem.

Allt gott tills vi hörs igen!

PS: Vad kul att vi ”ses” igen. Ta hand om dig. Andas.

bok skapa författare

 

Sommarlov

5 Comments

Jag har verkligen inte prioriterat bloggen på senare tid. Det har antagligen att göra med att jag dels inte skrivit så mycket över huvud taget, dels att så mycket annat varit tvunget att prioriteras. (Läs sjukhusvistelser och annat skräp.)

Från och med idag ska jag dessutom prioritera att vara ledig och låta semestern vara det primära i mitt liv. Blir det något skrivet så är det en bonus. Jag vill inte ha några prestationskrav, men det är så svårt att leva upp till.

Nu gör jag mitt bästa, loggar ut från sociala medier och tar en välbehövlig paus från alltsammans.

Vi ses i höst!

beach-2372042_1920

 

Categories: reflektioner

Tags: ,