Semestertunggung

nya mål karriär nytt

Jag är nöjd. Jag har fått sol och värme. Det gör mig lugn. Och tung. Hjärnan stänger av och tempot dalar. Och det är helt ok. Jag tror att de där batterierna, var de nu sitter någonstans, faktiskt är fulladdade snart. Det känns så. Jag är på gång.

Mitt manus om Amanda går från klarhet till klarhet. Jag ändrar och lägger till, allt enligt plan. Det är så roligt att känna att historien landar lite mer, får tydligare former och skönare linjer. Tänk om jag lyckas!

Nu är det några dagar kvar av semestern. Den nionde augusti kör jag igång. Och det här kommer bli ett år som jag aldrig har sett maken till. Jag lovar.

nya mål karriär nytt

 

Turen att ha levt ett tag

Historiens vingslag. Ibland kan jag höra dem, någon gång endast som en försiktig viskning från ett droppande regn, någon gång som ett minnesvärt vrål ur djupet av ett mörkt hål.

Idag kom ett urvrål från 1900-talet till mig vid köksbordet. Idag ville sonen prata kärleksbesvär. Jag fick berätta hur det var för mig då. Vilka känslor som krigade i min tonårskropp, vilka tankar som kom och gick och som fortfarande gör sig påminda. Särskilt när en annan tonårskropp anno 2018 vrålar samma saker som jag gjorde då.

Att få vara den som sitter lugnt i båten, den som berättar hur livet kan te sig, vilka mänskliga drag som odödligt visar sig igen och igen. Kunna ge av sig själv, försöka föda hopp och samtidigt försiktigt döda skam.

Jag har turen att ha levt ett tag. Jag har varit där. Pulsen har slagit hårt mot revbenen, hjärtat har darrat outtröttligt, oro och sorg har kantat nyfikenhet och sorglöshet. Alla känslorna på en och samma gång.

Tack för att jag har möjligheten att bara få finnas, parallellt med ännu ett tonårsuniversum.

Var nöjd med livet som vi lever här

Livet ni vet. Det som pågår, ibland medan man gör annat. Och tack och lov  hälsar livet på ordentligt ibland. Jag tror att vi behöver den där påminnelsen om att vi är här just nu, inte sedan.

Min pappa har fått hjärtproblem. Inte konstigt, han är både hjärtopererad och är 78 år gammal. Det är visst så livet ter sig för väldigt många i den åldern. Vi lever, vi kanske får någon sjukdom och när man är gammal hälsar diverse krämpor och annat ovälkommet på. Ändå gnager det hål i både samvete och i känsloliv. Vår tid är begränsad. Ändlig.

Min arbetskamrat är sjukskriven igen. Fler cellgifter väntar. Fler dagar med trötthet och sjukdomsbekämpning. Livet som kämpar sida vid sida med det andra. Det går inte att förstå.

I ljuset av detta ger min 17-åring sin syn på det här livet. Tankar om att inte alla barn har båda sina föräldrar i livet. I bilen på väg hem från en av de sista utvecklingssamtalen som sker i samråd med vårdnadshavaren (bara det! – oj, vad livet hälsar på) uttrycker han glädje och tacksamhet över att vara just han – just här. Att få äta middag med sin familj varje kväll. ”Tänk om någon skulle dö – mitt liv skulle bli helt katastrof!” En 17-årings bekännelser. Att få vakna varje morgon och känna – shit – det här är mitt liv och det är bra. Vilken ynnest! ”Man borde inte ta sådana här saker för givet mamma, men det är ju det man gör.”

Igår blev jag världsförälder. 100 kronor i månaden. En piss i havet kan tyckas, men tillsammans blir vi starka och kan förändra livet för någon. Någon som kanske inte har båda sina föräldrar i livet till och med.

Jag säger som Baloo i klassikern Djungelboken – Var nöjd med livet som vi lever här!

 

 

Same same but different

Och rubriken har inget med samer att göra. Om någon skulle undra.
Det händer en hel del i mitt liv. Det knepiga är att det inte är känns så. När det inte är så himla mycket nytt som är just nytt, så börjar jag fundera på om det krävs något riktigt stort och omvälvande för att det ska kännas lite mer. Ni vet, det där när du söker nya utmaningar, nya kickar som ska leda till att du verkligen känner något där inne. Skakas om. Lite så.

Blasé? Nej, det håller jag inte med om. Bara sugen på utveckling, att få vara del av något större.

Vad händer då?
Idag kom ett efterlängtat brev på posten innehållande ett nytt bokavtal. Höstens stora händelse om sanningen ska fram. Mer om det längre fram.
Till hösten räknar jag också med att del tre av Berra och Boris-serien kommer ut också. Det blir ett personligt rekord, på så sätt att det faktiskt är första gången några av mina ”serier” har blivit fler än två till antalet. Ett annat rekord är att 2018 blir året då jag kommer ut med tre titlar. Det är stort.
16 april kommer jag även att delta på Örebro läns kulturutbudsdag, en dag då olika former av kultur för barn och unga visas upp på Konserthuset och Kulturskolan i Örebro. Ett smörgåsbord av vad länet har att erbjuda inför läsåret 2018/2019. Jag deltar med en 20-minuters föreläsning och bokbord. Jag finns även i den fysiska broschyren som nu ligger på alla länets skolor och förskolor. Det är också stort.
Jag är bokad för att träffa åtta klasser framöver. Känns roligt och jag hoppas verkligen att medverkan i utbudsdagen kommer att generera fler författarbesök runt om i länet. Hoppas.

Men hallå, vad grejer som händer!
Ja, jag vet och jag är både glad och stolt.

I maj har jag också något roligt att se fram emot. Då blir det en tredagarstripp till Öland för att gå på skrivkurs i Kastlösa gamla skola. Ni som känner mig vet att Öland är min stora kärlek. Så ni kan ju fatta hur gött det där kommer att bli.

Något som faktiskt gav mig ilningar i glädjenervbanorna var årets första blåsippor. De vet hur man gläder en Anna. <3

Hallå världen, nu kastar jag mig ut i bokavtal, föreläsningar och författarbesök! Det killar lite i magen om jag känner efter …

Hur ska jag använda min blogg?

blogg författare skrivande

Jag undrar vad jag ska ha bloggen till. Tiden att skriva äts upp av allt annat, och om jag ska skriva vill jag helst skriva på mina manus. Allt kolliderar och konkurrerar. Samtidigt kan det vara en källa till kreativitet och reflektion. Frågan är vad jag gör med den.

När jag var nyutgiven författare var bloggen ovärderlig. Jag skrev av mig om allt jag funderade på, berättade ALLT, från minsta mail från förlaget till allt annat som upptog min skrivsjuka hjärna för tillfället. Jag hittade fantastiska skrivarvänner som gav mig input och sporrade mig på alla möjliga vis. Dessa fantastiska människor tog tid att svara på frågor, delade med sig av sin kunskap och sporrade mig i min dröm. Deras bloggar var syre för mig. Jag hittade Debutantbloggen som 2013 gav mig idoler att se upp till, personer som lyckats och som strävade precis som jag. Jag hittade faktiskt vänner där ute som jag träffat flera gånger och som är oerhört viktiga för mig i mitt författande idag.

Utan bloggen hade jag inte varit där jag är idag.

Men jag frågar mig nu – vad ska jag ha bloggen till idag? Vem vill läsa? Nu har jag en författarsida på Facebook och ett konto på Instagram och dessa kanaler är mer lättillgängliga och direkta i sitt språk. Snabba inlägg, korta kommentarer. Precis som livet är 2018.

Jag tänker att min blogg ska innehålla reflektioner runt mitt skapande på olika sätt. Kanske att den mer ska fungera som en öppen dagbok där jag skriver om saker som jag har i huvudet som behöver ut. Som jag själv behöver tänka på. Jag tänker nämligen bättre när jag skriver. 🙂 Det måste inte handla om skrivandet, det kan handla om vad som helst som formar mig till den jag är. Kroppsideal, samhället, krav och förväntningar, livet med tonårsbarn, mitt arbete i skolvärlden kontra mitt författarskap och hur det är att ha åldrande föräldrar. Allt detta som gör mig till den jag är. Det formar mitt skrivande, vare sig jag vill eller inte. Om det är något andra vill läsa om så varför inte? Men allra främst skriver jag för min egen skull.

blogg författare skrivande

 

Entrecote på en onsdag

Så ser sannerligen inte alla mina onsdagar ut. Och inte heller att jag tar ett glas vin mitt i veckan. Nej, herregud. Men idag blev det så. De sista skälvande dagarna av augusti, sommaren känns fortfarande närvarande, om än lite blek och undflyende. Att vakna till 17 graders värme är en ynnest. Bor jag i Sverige? Grillen är varm nästan varje kväll och med familjen runt bordet så känns ändå sommaren högst levande och stark i sin närvaro. En sommar som gött både kropp och själ, bokstavligt och bildligt.

Skolarbetet har börjat. Rivstart som vanligt. Att jag inte minns hur det var! Inte så konstigt när jag tänker efter. Sjukskrivning och resurstjänst har varit ett avbrott i lärarbanan och nu är jag på igen. Planerar, vrider mina händer och drar i mitt hår. Ljuvligt och förfärligt. Jag kan, jag vill, jag vågar.

Måndagarna fortsätter att vara lediga från skoljobb. Om man bortser från frisör-, veterinär-, och andra inplanerade besök så är det meningen att jag ska utveckla mitt författaryrke dessa dagar. Inte ett författarbesök inbokat denna termin heller, synd men ändå bra. Mer tid över till skrivandet. Vilket i annat fall skulle ha minimerats till loven. Jag känner mig.

Hur går det då med författandet? Bra, tackar som frågar. Tidigt i somras skrev jag klart ett råmanus för feelgoodläsarna som jag har semester från ett tag. Kraften och tiden som behövs för att ändra i texten finns inte nu. Brödjobbet suger musten ur skapandet. That’s life. Men. Jag har ett annat manus under bearbetning. Ett manus som varit hos förlag och vänt. Alltså, där jag fått tips och idéer om hur jag kan förbättra min story, och som jag nu knåpat på under sommaren vid ett par väl valda tillfällen. Feedback från bästa testläsaren väntar nu. Tänk om jag har min nästa bok där? Nej, just det! Nästa bok är ju om Berra och Boris och kommer ut i vinter på Beta Pedagog förlag.

Bloggen är inte vad den varit och det är ok. Jag kanske kommer att göra månadssammanfattningar framöver och då är det gott nog. Livet är så fullt av möjligheter så det vore synd att inte ta dem.

Allt gott tills vi hörs igen!

PS: Vad kul att vi ”ses” igen. Ta hand om dig. Andas.

bok skapa författare

 

Sommarlov

Jag har verkligen inte prioriterat bloggen på senare tid. Det har antagligen att göra med att jag dels inte skrivit så mycket över huvud taget, dels att så mycket annat varit tvunget att prioriteras. (Läs sjukhusvistelser och annat skräp.)

Från och med idag ska jag dessutom prioritera att vara ledig och låta semestern vara det primära i mitt liv. Blir det något skrivet så är det en bonus. Jag vill inte ha några prestationskrav, men det är så svårt att leva upp till.

Nu gör jag mitt bästa, loggar ut från sociala medier och tar en välbehövlig paus från alltsammans.

Vi ses i höst!

beach-2372042_1920

 

Bibad och böcker

bibad

Många bra saker börjar på b. Bok (i alla dess former), bibliotek, bad, bus, bubbel och bibad. Ja, bibad. Jag har gjort ett bad för bin. Humlor och andra flygfän är också välkomna. Du fyller en låg skål med kulor och fyller upp med vatten så att det nästan täcks. Tänk att bina ska kunna stå på kulorna och dricka. Så bra och fint dessutom. Eller hur?
bibad

När jag plockade med mina kulor (ja, de är mina från barndomen, believe it or not), så kom det upp massor av barndomsminnen. En del var väldigt länge sedan jag tänkte på. Så otroligt mycket som finns bevarat där inne i huvudet! Jag tror att det är bland annat därifrån som vi författare hämtar stoff. I en viss situation triggas minnesknölarna och skickar ut fragment av omedveten kunskap som hamnar i texten. En salig blandning av saker man självupplevt, läst, hört och drömt om. Fantastiska hjärnor vi har.

Nu ska jag sluta prokrastinera och börja med dagens skrivuppgift. Jag ska fördjupa, förlänga och lägga ut mystiska ledtrådar. Jag behöver verkligen tillgång till min hjärnas innersta liv nu.
Wish me luck!
😀

 

Jag har en bucket-list som jag börjat att beta av

Jag har en inofficiell bucket-list när det gäller böcker och utgivning. I och med detta inlägg så blir den väl snarare officiell. 😀

Jag har redan betat av ett par grejer på listan. Egentligen så fanns inte alla saker med på listan från början. Den har faktiskt växt ”baklänges”, blivit till under resans gång. Jag visste inte ens att jag ville alla dessa saker från början. Och listan har en tendens att växa.

  1. Att bli utgiven författare – har faktiskt hänt mig hela fem gånger vid det här laget.
  2. Att inte behöva finansiera något själv vid utgivning – har nu hänt tre gånger.
  3. Att få en positivt ställd refusering – låter knäppt, men så är det. Har läst om flera som fått annat än de standardiserade refuseringsbreven. Positiva mail om potential, intresse för historien, men att det finns saker att utveckla (samt exempel på vad!) från förlag som då faktiskt verkligen har LÄST MANUSET och tyckt om. Den känslan. Check! Hände mig i veckan.
  4. Att få bli bokad på skolbesök och bibliotek – har hänt och fortsätter att hända.
  5. Att få vara med om att ens bok går till omtryck. ”Andra tryckningen”. Få möjlighet att fixa till fel till och med. Vore en dröm.
  6. Att ta proffsiga författarporträtt.
  7. Att skriva en dedikation till någon kär i början av boken. Du vet – ”Till min käre far som alltid fanns där för mig”-stilen. Har hittills inte hänt, även om möjlighet har funnits.
  8. Att skriva en vuxenroman!
  9. Att få skriva ett Författarens tack i slutet av boken. Bam! Har redan fantiserat ihop ett par stycken. Kan vara bra träning, anser jag.
  10. Att få sin bok utgiven som pocket. Den där känslan att få finnas med på pocket-toppar eller listor. Halleluja!
  11. Att bli bjuden till förlaget på möte. Den känslan …
  12. Att få fixa en fantastisk release med champagne och glittrig långklänning och massor av gäster från när och fjärran, gärna på Örebro slott eller på en riktigt fancy krog, livemusik, dans och fest hela natten. (Den här önskningen är lite väl fantasifull och en release av bästa sort har jag redan varit med om. Men vissa saker kan få stå med på listan två gånger. Det bestämmer jag.)
  13. Att få ett stipendium och få resa bort minst en vecka (allt betalt) och bara få skriva. Själv eller med skrivarvänner. Det sistnämnda, tror jag. Det låter trevligare.
  14. Att bara jobba halvtid eftersom att jag börjar att tjäna mer pengar på mina böcker.
  15. Att så småningom kunna ägna mig åt skrivande på olika sätt på heltid.
  16. Att ha råd att anställa en revisor.

Jag tror att jag slutar där. Annars finns risken att jag börjar närma mig Camilla Läckberg-diket och då har jag helt tappat fotfästet. Faktum är dock att många saker av de jag har skrivit skulle kunna hända och en del av dem kommer att hända.

Jag är med och skriver min egen historia.
Har du något du önskar dig i ditt skrivliv?

Att ha förmånen att välja

Vi är många som kämpar med att få vardagen att gå ihop. På många olika sätt. Mitt främsta mål är att orka arbeta och samtidigt ha en värdefull fritid där jag kan vara närvarande med min familj och gärna klara av att skriva lite emellanåt.

Nu i april och maj är almanackan ganska full. Men inte så full som den kunde ha varit. Jag har valt att inte boka in allt. Jag skulle kunna gå på fester, kollegiala fester och andra arrangemang med jobbet, föreläsningar på kvällstid och andra aktiviteter. Jag har valt – och valt bort.

doors-1767563_1920

Jag har förmånen att välja bort för att orka mer av det jag verkligen vill göra. Då betyder det att arbetsrelaterade saker prioriteras bort. Kan tyckas tråkigt, men för mig är det absolut livsnödvändigt. Om jag skulle hänga på alla roliga och intressanta aktiviteter så skulle all min energi ta slut. Även lustfyllda projekt tar energi. I alla fall om de blir för många och för täta.

Därför har jag mer luft i min kalender än på många år. Jag vet att det är bra även om jag också kan känna lite dåligt samvete. Varför är jag aldrig med på några skojiga grejer längre? Jag som jämt var med förr och alltid hade så roligt?

Jag är klokare och börjar lära mig nu.

Nu står en femtioårsfest för dörren, påskledighet och skrivresa till Göteborg, sparese-planering och genomförande av densamma. Det är mycket det också, men jag har planerat in luft emellan. Då går det. Men jag får akta mig. Det är lätt att trilla dit och gå vilse. Kompassen kan gå sönder och då snurrar hjärnan. Vi som varit sjukskrivna av utmattning måste akta oss noga. Ta hand om dig, oavsett! Gör kloka val som ger dig frid och ro.

daisy-712892_1920

Jag önskar dig en skön helg och hoppas vårvärmen stannar kvar nu. <3