Etikett: drömmar

Från larv till puppa

2 Comments

Jag har mycket att fundera över. Minns hur det var när jag började blogga om mitt författande. Innan Resan till sommaren var utgiven. Minsta lilla sak som hände var så stor! Allt var möjligt! Världen låg för mina fötter, the sky was the limit!
Jag kan sakna den känslan. Nu vet jag bättre. För varje framsteg flyttas ribban högre. För varje ny erfarenhet, varje ny prestation så ställs kraven högre. Inget kommer någonsin att kännas som den där gången när jag höll min debutbok i handen, överväldigad av att hålla en bok med mitt namn på. Nu hände det! Jag var utgiven, min bok fanns, inget var omöjligt. Jag skickade min bok till landets alla stora tidningar, mailade pressen, ringde radio. Och visst gick första boken ”bra”. Radiobesök två gånger och ett inspelat inslag i teve-nyheterna. Jag trodde verkligen att ”nu händer det”.

Det gjorde det. Och fler böcker blev det. Varje titel med sin speciella tillkomst och omständighet. Drömmen växte. Jag flyttade fram mina ambitioner, var inte lika överväldigad över ett mail från ett förlag, eller golvad av känslan över att läsa en recension. Det fick mig inte längre att hoppa jämfota, fick inte längre mitt att hjärta att vibrera på samma sätt som .

Är jag blasé inför mina framgångar? Har jag blivit självgod, tar allt för givet? Nej, gud, nej. Men ribban flyttas obönhörligt fram och upp. Det är ofrånkomligt. Jag fattar mer nu. Jag ser hur branschen fungerar, vad som krävs för att lyckas. Och inte ens då är lyckan evig. O nej. Du behöver prestera igen och igen och igen. Egentligen skulle jag välja en annan hobby. Virka grytlappar, tälja smörknivar, springa lopp. Men har man fått smaka på ymnighetens författarhorn, så har man. Skrivande it is.

Hur är läget nu, då? Jo, min vuxenroman Amandas val ligger på kärlek och spänning-listan på Storytel. Overkligt. Samtidigt som jag fått lära mig att det inte är helt omöjligt svårt att få in sin bok som e-bok och ljudbok på Saga Egmont. Överbevisa mig gärna, jag vill ju känna mig utvald. Men, jag försöker njuta och fatta att jag faktiskt skrivit en bok som är utgiven och som finns att läsa och lyssna på. Snart har den trillat bort från listan och då vill det till att läsarna hittar den.
I förrgår skickade jag in ett nytt barn- och ungdomsmanus (jäkla långt och onödigt ord) till sex olika förlag. Den känslan är fin. Längtan, väntan, plötsligt händer det. Och känslan är oödmjukt den att den kommer att bli antagen. Ambitionen och viljan är att skriva en till i en tänkt serie innan sommaren. Synopsis krävs för att den takten ska infrias.

Jag har så himla mycket att vara stolt och glad över. Och ändå är det så att jag stirrar på stjärnorna och väntar på att det ska hända.
Samtidigt är det faktiskt så här:
”En dröm utan planering är bara en önskan”.

Så puppan ska förvandlas till fjäril. Längtar efter det.
Vi ses!

Det där med pengar

8 Comments

De är bra att ha. De där slantarna. Helt ovärdeliga. Eller, ja, det är kanske just det de inte är.

Jag får ofta frågan vad jag tjänar på mitt författande:
Går det bra då?
Hur går det för dig?

Jobbar du bara med författandet nu för tiden?
Elever är mer direkta:
Är du rik?
Tjänar du mycket pengar?

Hur mycket pengar har du du tjänat?

Det handlar inte om pengar. Och samtidigt är det precis det det gör. Jag tror inte på dem som säger att de bara skriver för sin egen skull, eller bara för att bli läst. Jag tror att alla vill sälja bra, få en hyfsad inkomst på sitt skrivande och gärna så att det blir lite över in the end of the day.

För det är då det kanske händer. Att man kan skriva mer.
Tror du på det?
Jag vet inte riktigt vad jag tror. Det är en kamp. Även för dem som till och med lyckats sälja sina rättigheter till utlandet, som det så fint heter. Även dessa storsäljande författare måste prestera, igen och igen. Ingen garanti för fortsatta framgångar.

Varför skriver jag böcker då?
För att det är så roligt att försvinna in i min egen fiktiva värld.
För att det är så roligt att dela texter med andra och få konstruktiv feedback.
För att bli läst.
För att få vara med i processen när en bok blir till.
För att få recensioner och mysa en stund över de som är bra.
För att få tala om mina böcker.
För att få förmånen att tala med andra om vad litteratur betyder, för mig, samhället och för individen. Språk är makt.
För att få möjligheter att nå personlig utveckling.

För att tjäna pengar.

Varför skriver du?

 

Jag har en bucket-list som jag börjat att beta av

10 Comments

Jag har en inofficiell bucket-list när det gäller böcker och utgivning. I och med detta inlägg så blir den väl snarare officiell. 😀

Jag har redan betat av ett par grejer på listan. Egentligen så fanns inte alla saker med på listan från början. Den har faktiskt växt ”baklänges”, blivit till under resans gång. Jag visste inte ens att jag ville alla dessa saker från början. Och listan har en tendens att växa.

  1. Att bli utgiven författare – har faktiskt hänt mig hela fem gånger vid det här laget.
  2. Att inte behöva finansiera något själv vid utgivning – har nu hänt tre gånger.
  3. Att få en positivt ställd refusering – låter knäppt, men så är det. Har läst om flera som fått annat än de standardiserade refuseringsbreven. Positiva mail om potential, intresse för historien, men att det finns saker att utveckla (samt exempel på vad!) från förlag som då faktiskt verkligen har LÄST MANUSET och tyckt om. Den känslan. Check! Hände mig i veckan.
  4. Att få bli bokad på skolbesök och bibliotek – har hänt och fortsätter att hända.
  5. Att få vara med om att ens bok går till omtryck. ”Andra tryckningen”. Få möjlighet att fixa till fel till och med. Vore en dröm.
  6. Att ta proffsiga författarporträtt.
  7. Att skriva en dedikation till någon kär i början av boken. Du vet – ”Till min käre far som alltid fanns där för mig”-stilen. Har hittills inte hänt, även om möjlighet har funnits.
  8. Att skriva en vuxenroman!
  9. Att få skriva ett Författarens tack i slutet av boken. Bam! Har redan fantiserat ihop ett par stycken. Kan vara bra träning, anser jag.
  10. Att få sin bok utgiven som pocket. Den där känslan att få finnas med på pocket-toppar eller listor. Halleluja!
  11. Att bli bjuden till förlaget på möte. Den känslan …
  12. Att få fixa en fantastisk release med champagne och glittrig långklänning och massor av gäster från när och fjärran, gärna på Örebro slott eller på en riktigt fancy krog, livemusik, dans och fest hela natten. (Den här önskningen är lite väl fantasifull och en release av bästa sort har jag redan varit med om. Men vissa saker kan få stå med på listan två gånger. Det bestämmer jag.)
  13. Att få ett stipendium och få resa bort minst en vecka (allt betalt) och bara få skriva. Själv eller med skrivarvänner. Det sistnämnda, tror jag. Det låter trevligare.
  14. Att bara jobba halvtid eftersom att jag börjar att tjäna mer pengar på mina böcker.
  15. Att så småningom kunna ägna mig åt skrivande på olika sätt på heltid.
  16. Att ha råd att anställa en revisor.

Jag tror att jag slutar där. Annars finns risken att jag börjar närma mig Camilla Läckberg-diket och då har jag helt tappat fotfästet. Faktum är dock att många saker av de jag har skrivit skulle kunna hända och en del av dem kommer att hända.

Jag är med och skriver min egen historia.
Har du något du önskar dig i ditt skrivliv?

Alla dessa drömmar

2 Comments

Nästan varje gång när jag ska skriva på bloggen, så vet jag inte vad som kommer att flöda från mina fingrar. Det är inte så mycket som händer med mitt författande utåt just nu, och då är det inte självklart vad jag ska skriva om. Inga nya avtal, inget nytt manus som är klart, inga nya bokomslag att flasha med eller andra roliga händelser med dignitet.

Samtidigt händer det saker hela tiden.

Förra veckan fick jag veta att Beta Pedagog förlag hade strul med tryckeriet, vilket innebär att min första bok om Boris och Berra blir ca en månad försenad. Samtidigt hade vd:n Isac redan inlett samtal med illustratören Jonas om att börja arbeta med bilderna till boktvåan efter sommaren. Glädjande besked mitt i allt. Så troligtvis blir det en bok till om bröderna. Yes!

Jag har tre bokpåsar som väntar på att bli levererade. Några ex av mina böcker kommer att hitta nya läsare. Det är alltid glädjande, även om mina försäljningssiffror är låga. Min boktrea om Saga och Simon kommer troligtvis inte att se dagens ljus. Tråkigt, javisst.

Jag fick en rolig bokidé av tre killar på väg hem från ett biblioteksbesök med en av treorna jag jobbar i. Den där pirriga känslan av att vara en bra idé på spåren som säkert kommer att bli ytterligare ett manus så småningom. Jag har börjat att spåna på historien och det kommer att handla om en skröna med ett förlist fartyg, en förtrollad bok och ett spännande rum i bibliotekets källare. Jag är så tacksam att jag får nya bokuppslag. Då finns det en framtid!

Mitt i allt detta så har min spökhistoria fått tre ”nej tack”, tre refuseringar. Jag som trodde att jag hade något där. Samtidigt väntar jag svar från två andra förlag och det finns faktiskt ännu fler förlag att kontakta. Jag ger inte upp på den.

Jag skriver också på mitt vuxenmanus, min blivande feelgoodroman. 🙂 Jag tänker och känner stort! En historia som började spira för två år sedan och som legat i malpåse i långa perioder. Sedan några veckor har jag den ständigt i huvudet. Jag har ett hum om helheten och tror att jag ska kunna skriva ihop det så att jag har en röd tråd med dramaturgin på plats. Jag vill tro att jag klarar av att skriva en ”riktig bok för vuxna” också, inte ”bara” böcker för barn. Det är något med den här storyn, jag vill att den ska bli färdig för andra att få läsa och beröras av. Härligt, skrämmande och fruktansvärt svårt.

Så nog händer det grejer.

Nu ska jag snart packa min lilla gula resväska för att fara vidare mot nya mål. Mer om detta i ett annat inlägg. <3