Elin är för jävlig. Maja klarar verkligen inte av när hon smaskar så hela kroppen kliar och flyktbeteendet sätter in. Smink och klirrande smycken, som ett utsmyckat spöke. Det är verkligen inte lätt med pappas nya tjej. Hon tar honom från Maja, en kil mellan dem som svider och skaver. Fler än en gång tvingas Maja springa från bordet, bort. Och det är alltid skogen som drar, som får henne lugn och som döljer viktiga spår av hennes förflutna.

Maneater av Daryl Hall och John Oates dunkar taktfast tillsammans med Majas steg bort, ut, och snart är skorna fyllda av skog. Trädstammarna får ta emot Majas sorg.

Det har alltid varit en bra låt, helt enkelt. Den är tidig, från 1982, så jag har inga personliga minnen, men minns att jag lyssnade och tyckte att den var medryckande. Puman som glider runt i videon, farlig, lockande. Nelly Furtado gjorde en version av låten 2009. Flört med vampyrgenren som verkligen låg i tiden och som fortfarande gör, antar jag. Skulle kunna skriva en hel del om Twilight, men det sparar jag till senare. 🙂