Kategori: författarskap

En ny tid

2 Comments

Höstterminen har brakat igång och det med besked. Ny klass och nyrenoverad skola. Det ska verkligen bli spännande. Och då behöver vi inte nämna att det ännu inte finns varken högtalare eller projektor uppsatt, eller några gardiner som skyddar mot solens strålar heller. Hum …

Nytt är också att jag arbetar 75 % i skolan från och med nu. Varje onsdag ska vikas för författarskapet på endera sättet. Skrivtid och skolbesök står på schemat. Jag har redan ett besök inbokat och tre andra skolor har visat sitt intresse. Kommer inga nya restriktioner så hoppas jag att besöken blir fysiska. Jag har verkligen längtat efter att få prata böcker och skrivande! Det är alltid så givande att få möta elever som är nyfikna på författaryrket.

Tack och lov har jag en egen författarträff att se fram emot också. Helgen för bokmässan ska ägnas åt samtal och skrivande vid Vätterns strand. Kanske bjuder vädret på ett höstdopp? Hur mycket vi än sörjer tomheten över att mässan är inställd, så får vi blicka framåt. Kanske blir 2021 års bokmässa den där som vi aldrig glömmer?

Hur ser din höst ut?

Categories: författarskap

Tags: ,

Från larv till puppa

2 Comments

Jag har mycket att fundera över. Minns hur det var när jag började blogga om mitt författande. Innan Resan till sommaren var utgiven. Minsta lilla sak som hände var så stor! Allt var möjligt! Världen låg för mina fötter, the sky was the limit!
Jag kan sakna den känslan. Nu vet jag bättre. För varje framsteg flyttas ribban högre. För varje ny erfarenhet, varje ny prestation så ställs kraven högre. Inget kommer någonsin att kännas som den där gången när jag höll min debutbok i handen, överväldigad av att hålla en bok med mitt namn på. Nu hände det! Jag var utgiven, min bok fanns, inget var omöjligt. Jag skickade min bok till landets alla stora tidningar, mailade pressen, ringde radio. Och visst gick första boken ”bra”. Radiobesök två gånger och ett inspelat inslag i teve-nyheterna. Jag trodde verkligen att ”nu händer det”.

Det gjorde det. Och fler böcker blev det. Varje titel med sin speciella tillkomst och omständighet. Drömmen växte. Jag flyttade fram mina ambitioner, var inte lika överväldigad över ett mail från ett förlag, eller golvad av känslan över att läsa en recension. Det fick mig inte längre att hoppa jämfota, fick inte längre mitt att hjärta att vibrera på samma sätt som .

Är jag blasé inför mina framgångar? Har jag blivit självgod, tar allt för givet? Nej, gud, nej. Men ribban flyttas obönhörligt fram och upp. Det är ofrånkomligt. Jag fattar mer nu. Jag ser hur branschen fungerar, vad som krävs för att lyckas. Och inte ens då är lyckan evig. O nej. Du behöver prestera igen och igen och igen. Egentligen skulle jag välja en annan hobby. Virka grytlappar, tälja smörknivar, springa lopp. Men har man fått smaka på ymnighetens författarhorn, så har man. Skrivande it is.

Hur är läget nu, då? Jo, min vuxenroman Amandas val ligger på kärlek och spänning-listan på Storytel. Overkligt. Samtidigt som jag fått lära mig att det inte är helt omöjligt svårt att få in sin bok som e-bok och ljudbok på Saga Egmont. Överbevisa mig gärna, jag vill ju känna mig utvald. Men, jag försöker njuta och fatta att jag faktiskt skrivit en bok som är utgiven och som finns att läsa och lyssna på. Snart har den trillat bort från listan och då vill det till att läsarna hittar den.
I förrgår skickade jag in ett nytt barn- och ungdomsmanus (jäkla långt och onödigt ord) till sex olika förlag. Den känslan är fin. Längtan, väntan, plötsligt händer det. Och känslan är oödmjukt den att den kommer att bli antagen. Ambitionen och viljan är att skriva en till i en tänkt serie innan sommaren. Synopsis krävs för att den takten ska infrias.

Jag har så himla mycket att vara stolt och glad över. Och ändå är det så att jag stirrar på stjärnorna och väntar på att det ska hända.
Samtidigt är det faktiskt så här:
”En dröm utan planering är bara en önskan”.

Så puppan ska förvandlas till fjäril. Längtar efter det.
Vi ses!

Året 2019

4 Comments

När jag ser tillbaka på ett år så är det alltid massor som har hänt. Såklart innehåller varje år sin beskärda del av händelser. Det har varit en gungig höst, med sjukskrivningar och sjukdom i familjen. Sådant sätter sin prägel på allt.

Jag får alltid energi av skrivresor och att träffa andra skrivande människor. I mars åkte jag på Anna Hellqvists Skrivspan i Fattigskogens vildmarkssby. Där skrev jag massor på mitt manus om Hägerflickan, starkt inspirerad av den omkringliggande skogen och stillheten. Så givande möten och härlig samvaro!

Samma månad kom min bok Flickan från andra sidan ut, utgiven av Ordalaget. En sådan fin bok! Jag är så stolt över den, en kvalitetshöjning som därmed har satt en ny nivå i mitt författarskap. Jag får säga som Gunilla Granbom, en kollega från Idus-tiden, de tidigare böckerna har varit min skrivskola. Jag skulle aldrig ha nått samma littärära höjd annars. Jag är tacksam över att min skrivresa härmed får fortsätta utvecklas.

Jag tog en lång paus från skrivandet under semestern och jag gjorde flera försök hitta drivet, men det var svårt. Jag dammade däremot av ett gammalt manus, mitt feelgood som jag skickat till så många förlag och fått nej ifrån. Jag fick upp ögonen för förlag som ger ut ljudböcker och hittade några som jag skickade till. Och så fick jag mitt efterlängtade ja från Saga Egmont. Det var episkt. Jag blev så själaglad att tillvaron gungade i några minuter. Äntligen skulle jag få komma ut med ett vuxenmanus! Sedan december finns boken både som e-bok och ljudbok på flera ställen på nätet, tex Storytel.

Sommarens sista dagar blev en blandning av glädje och sorg. Jag åkte och hälsade på Anna Hellqvist i hennes stuga för att skriva och umgås. Det Skrivspan som var planerat blev inställt, så vi knåpade ihop en träff på tu man hand. Vi hade ett par fantastiska dagar. Dagen efter min hemkomst från Hälsingland fick jag beskedet att min mamma fått en massiv stroke. En livskris för alla inblandade och den fortsätter in i framtiden som på flera sätt är oviss.

Min resa till bokmässan höll på att ställas in pga att mamma var så dålig. Det var ovisst in till dagen innan avfärd. När hon kunde säga att hon ville att jag skulle åka så gjorde jag det till sist. Som brukligt är träffade jag min skrivkollega Ann Olerot på Gothia Towers för att tillbringa fyra dagar på mässgolvet. Vi har alltid så kul och vi peppar varandra att nå nya drömmar. Vi är ett riktigt bra team! Denna gång bjöd mässan på signering, förlagsmiddag, mingel och massor av intressanta och härliga möten. Jag längtar till september 2020. Då ses vi i Upper House med champagne i glasen! 2020 ska bli vårt år. 🙂

Årets sista skälvande dagar har inneburit massor av skrivande. Jag tror att min balans är på väg tillbaka, där mitt skrivande får ta plats i mitt liv igen. Ett nytt manus för mellanåldern och ett synopsis på en ny roman har detta faktum inneburit. Nu ser jag fram emot ett härligt skrivarår!

Jag önskar alls mina bloggläsare ett riktigt bra 2020! Hoppas dina drömmar slår in och att du får ett år du sent ska glömma!

När en dröm slår in

4 Comments

På onsdag den 27 november kommer min första roman för en vuxen publik att finnas som e-bok. Amandas val, utgiven på Saga Egmont. I december är inläsningen klar och beräknas finnas tillgänglig på ljudstreamingtjänsterna. So damn cool!

Hur gick det till? Jag började skriva på berättelsen om Amanda, som då hette Annika, för flera år sedan. En dröm om att skriva en feelgoodroman, en bok för vuxna, hade legat och grott ett tag. Skulle jag kunna skriva för vuxna, jag som ”bara” skrivit för barn? Första utkastet innehöll flera perspektiv och var en kortroman i formatet. Tiden gick och manuset låg länge i malpåse. Under en påskresa till en skrivarvän tog manuset nya former, det blev omskrivet till att ha endast en persons perspektiv, nämligen Amandas. Inspirationen till detta fick jag främst från Camilla Davidssons böcker om Emma. Jag skar med stora kniven, bort med personer som var onödiga, fram med Amandas kval och drömmar. Till slut hade jag en roman som var stramare och jag hade fördubblat sidantalet. Nu var manuset redo för en lektör.

Lektören fick mig att inse saker som varit dolda för mig, hon gav mig uppslag till utveckling och tankar om en möjlig fortsättning. Otroligt bra! Utbytet med min skrivarvän Jeanette Palm blev en livlina och energiboost genom hela processen. Vilken kraft det ligger i pepp och hårda ögon på ord och innehåll! Vår korrespondens är nästan värd en egen bok. Jag hade aldrig klarat det på egen hand. Kärlek till dig! <3

Framför mig ligger en ovisshet som både skrämmer och lockar. Manuset blev antaget av ett renodlat ljudboksförlag som även ger ut e-boksformat. Oftast är utgivningen pappersböcker som läses in. I mitt fall fanns ingen bok att utgå ifrån, endast ett väl genomarbetat manus. Det är jag tacksam för, men ändå lite orolig. Räcker det? Det saknas ett led i processen mot färdig bok som jag är van vid. Förlagets egna reflektioner på förändringar och förbättringar, både vad gäller korr och visst innehåll. Detta saknas tyvärr inför utgivningen av Amandas val.

Vad kommer det att betyda? Förhoppningsvis inte så mycket. Om folk gillar berättelsen kanske de är beredda att bortse från vissa korrfel eller annat som kan skava. Men det får jag säkert veta. För nu väntar jag verkligen på vad läsarna kommer att tycka. Gode gud, vad hisnande det känns! Jag ser fram emot ris och ros och främst att berättelsen om Amanda och hennes livsval ska nå en läsarkrets. En vuxen läsarskara som ska bedöma min text. Jag längtar!

Del 10: Det svåra

No Comments

Maja får pappas och Elins förlovning kastad rakt i ansiktet. Det känns konstigt, fel. Och vem är hon som missunnar sin egen pappa kärlek? Ändå känns det jobbigt när de pussar och tar på varandra hela tiden. Hon vet att inte mamma kommer tillbaka, det har aldrig ens varit en issue. Men Elin … Maja kämpar. Elin är asjobbig. Varför ska hon komma och förstöra allt? Och i öronen får hon precis höra tonerna av Billy Idols White wedding. Vilket sammanträffande.

Billy Idol var het. En riktig hunk med röst som vibrerade ända ner. Farlig, snygg och sjöng fantastiskt. Jag kommer särskilt ihåg Flesh for fantasy och Sweet sixteen. Mmmm! 😉
Vad har du för minnen av Billy Idol? Idag är han 63 år och verkar rocka fett.

Det här var sista inlägget om Maja och hennes musiklista. Hoppas att du har fått veta mer om boken och min dessutom har du fått höra en del om min egen resa genom åttiotalets musik.
Om du är intresserad av att köpa boken så finns den på adlibris, bokus eller CDON, just nu till riktigt bra pris.

Del 9: Åttiotalets giganter

No Comments

Johanna och Maja är på cykelutflykt. Värmen är tryckande och åskan närmar sig. Det närmar sig slutet. Det definitiva slutet, men samtidigt början på någonting annat. De sitter uppflugna på ett picknickbord vid vägkanten och dricker vatten. Pratar om sitt största intresse, musiken från åttiotalet. Madonnas Like a virgin och Michael Jacksons Beat it. Giganterna, de bästa, största. Ikonerna.

Min bror köpte med sig Michael Jacksons solodebut och spelade den i vardagsrummet hemma med mamma och mig som störta publik. Jag tyckte det lät magiskt bra. Tänk vilken upplevelse det faktiskt var! Att få höra hans ljusa röst för första gången, takten, musiken som fick oss alla att dansa på furugolvet där hemma.

Madonna var som en tsunami. Allt hon gjorde var bra. Alla hennes videor på teve som sprakade. Där hände allt! Åttiotalet visualiserades mitt framför mina ögon. Det var magiskt, vackert, färgstarkt och min tonårstid i en ask.

Del 8: Hjärta och själ

No Comments

Maja upptäcker att hon haft så mycket att göra de senaste dagarna att hon har glömt att lyssna på sin kära musik. Modern Talkings You´re my heart, you´re my soul får henne att tänka på när mamma var cancersjuk. Sjukhusets lukter, den magra kroppen på huvudkudden. Åter igen får skogen ta emot hennes sorg och oro. Hon räds att minnena sv modern kommer att blekna, att alla goda minnen hon har kommer att försvinna. Vem skulle Maja bli då?

Den tyska synthmusiken var överlägsen på åttiotalet. Så många bra låtar som spelades på radion! Jag satt som klistrad framför Upp till tretton med Ulf Elwing, Rakt över disc med Clabbe af Geijerstam och så Trackslistan förstås. Minns att jag satt med två fingrar redo på kassettbandspelaren, en på Play och den andra på Rec, beredd att spela in hitmusiken och göra mina egna blandband.

Del 7: Blod och svett

No Comments

Johanna och Maja. Två vilsna själar som är sammanlänkade. Ni vet, så där oerhört nära, som man kanske bara är med sin bästa vän i tonåren. Som om skiljeväggen mellan kropparna och medvetandet är så tunn att den nästan inte finns. De sitter där i Majas blomtapetserade rum. På sängen. Sommaren utanför fönstret. Samhörigheten som de sjunger ut med orden:

Well, I hear the music
Close my eyes, feel the rhythm
Wrap around
Take a hold of my heart

What a feeling
Bein’s believin’
I can have it all
Now I’m dancing for my life

Irene Caras album What a Feelin´ var min allra första egenköpta LP. Jag var hur stolt som helst och skivan snurrade oavbrutet på skivspelaren. Jag minns också att jag fick cred av min storebror. När han såg vilken skiva jag hade köpt så sa han: Bra val! Gud, vad stolt jag var! En storebror vars musiksmak gett mig hårdrock och Michael Jackson, det var stort att bli godkänd av brorsan.
Filmen Flashdance såg jag på bio 1982. Jag var tolv år, precis lika gammal som Maja och Johanna i min bok. Så oerhört bra filmen var! Vilken styrka och kraft det låg i Jennifer Beals danssteg! Hörde ni också rykten om att det var en kille som dansade hennes berömda dans med vattenfallet? Tro´t om man vill.

Del 6: Den oändliga historien

No Comments

Solen gassar, bryggan under Majas rygg vaggas av vattnets mjuka rörelser. Sömnen kommer samtidigt som Limahls toner av Den oändliga historien smeker hennes hörselgångar. Svävande, drömsk. Hon rider på den vita draken i skyn. Allt jobbigt försvinner och kvar blir bara en tung skön känsla av här och nu. När Maja vaknar till liv är Johanna bredvid henne. Ljudlös och leende.

Jag erkänner. Jag har inte sett filmen. Ändå har den vita drömdraken satt sina spår i mig. Så mjuk och snäll. Nu har jag i alla fall hört berättelsen på radio som drama för unga. Otroligt välberättad med flera kända skådespelare i rollerna. Rekommenderas!
För övrigt är Limahls hockeyfrilla legendarisk. Ljuva åttiotal! 😀

Del 5: Die young – or live forever

No Comments

Sången som är Majas mammas favorit. Orden som klingar ut dramatiskt om en värld som riskerar kollaps i atomvapnens fotspår. Men inget sådant tänker Maja på när hon hör en flicka sjunga sången hon kan utantill. Vem sjunger? Och varför just den? Johanna sitter på gungan och blundar. Märker inte ens att Maja kommer. Håret lockigt, kläderna annorlunda, säckiga, halsband av träkulor. Johanna är annorlunda. Och hon sjunger mammas favoritsång.

Alphaville är ett av mina stora favoritband från åttiotalet. Jag absorberade låtarna, soundet var mitt. Big in Japan gick på repeat, Sounds of a melodi likaså, och Forever young var ledmotiv i mitt liv i flera månader.
Forever young är även bokens ledmotiv. Att dö för ung. En orättvis värld där vi ändå kan lära oss att se samband som stärker och visar vägen framåt.

Majas kompletta musiklista finns på Spotify.

Om du är intresserad av att köpa boken så finns den på adlibris, bokus eller CDON, just nu till riktigt bra pris.